Handbollsfinalen

Jag var i Globen på lördagskvällen och tittade, klappade och skrek på handbollsfinalen mellan GUIF som är från Eskilstuna, staden jag växte upp i, och Alingsås. Jag slets mellan förtvivlan och hopp och förtvivlan! Guif låg under med fyra bollar i halvtid jobbade upp sig till ledning med två bollar när ca. halva andra halvlek återstod. Då kom raset! GUIF tappade sin ledning och Alingsås vann till slut med tre bollar 29-26.

Under dagen hade jag varit förvånansvärt lugn? På förmiddagen var jag och jobbade lite på Disas dagis med att borra och sätta upp hyllor. Senare på dagen var jag ute med Disa och Vilda i Karlbergsparken. Disa lekte med en tjej i hennes ålder. Vilda gick i trappor, väldigt bra träning för en 19 månaders flicka.

Det var inte förrän jag satte mig på tricken mot Globen som jag började känna det där ”pirret” när blodet börjar löpa amok i kroppen, precis som det gör innan en Djurgårdsmatch eller när Sverige spelar en viktig landskamp i hockey eller fotboll. Ena stunden värmer blodet upp min kropp för att i nästa sekund kännas isande kallt. Väl framme vid Globen mötte min äldste och bäste vän Robban upp med biljetten i hand. Han hade en påse i handen som han överräckte till mig medan han, nästan högtidligt, sa: ”Varsågod!” Jag tackade och tittade vad som fanns i påsen, en röd t-shirt med GUIF’s ”sköld” i guld. Jag blev mycket glad och tackade så mycket innan jag frågade vad den kostade. Robban svarade att han bjöd på den. Jag berättade då att jag tänkt fråga om han hade en röd(GUIF’s färger är röd och vit) tröja att låna mig när vi pratades vid i telefon på morgonen, jag äger nämligen ingen röd tröja och man vill ju klä sig i sitt lags färger. Han skrattade och tyckte att skulle ta på t-shirten på en gång, vilket jag också gjorde.

Historik: Jag flyttade med familjen till Eskilstuna sommaren innan jag började tvåan och bodde där tills jag var en fullvuxen man. Robban och jag gick i samma klass från tvåan till nian och vi var så mycket bästisar man kan vara under våra högstadieår. I vuxen ålder gick vi i stort sett på alla GUIF’s hemmamatcher, han och jag hördes.

Så började matchen och jag kan väl, utan att överdriva, säga att jag var PÅ. Tio minuter in i matchen var min rygg dyblöt av svett, tio minuter senare kände jag de första svettdropparna på pannan och jag hejade, jag skrek, jag hoppade, jag viftade och jag LEVDE! Första halvlek var en pina för alla GUIFARE och den slutade med en fyramålsledning för Alingsås. Andra halvleks första del var en njutning och en fest för alla GUIFARE, GUIF gick inte bara ifatt i målprotokollet de tog t.o.m. ledningen med två bollar!

GUIF-publiken var enastående, det var som om Globen var fylld av GUIFARE, vilket den iofs nästan var, men vilken insats av de tillresta GUIFARNA. Jag vill tacka alla er GUIFARE som var på plats och nästan hejade fram laget till SM-guld. Det räckte inte hela vägen denna gång, men nästa år då syns/hörs vi igen.

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2