Vilda växer mentalt.

Min egen lilla "Gudfader".

Foto: Kirsi Ahlström

Jag ska börja med att tacka Kirsi för att jag fick sova i vår säng hela natten. Jag hade öronproppar på mig och Kirsi tog ”Vildavaket” i vår stora och sköna soffa i vardagsrummet. Vilda sov till sex på morgonen, vilket i vår familj räknas som hela natten. Tyvärr blev Kirsi väckt av Disa 04:30 då hon hostade så att Kirsi var rädd för att hon skulle väcka Vilda. Jag sov 11 timmar i sträck, jag sov t.o.m. tungt när familjen väckte mig vid 10-tiden!

Nu till Vilda. Vilda och jag gick en ”långpromenad”, det vill säga Rörstrandsgatan ned till S:t Eriksplan, S:t Eriksgatan vidare till Tomtebogatan vänster upp till Vikingagatan för att där ta vänster ned till vår port. Det är en ganska maffig promenad för en snart 14 månaders. Jo, Vilda börjar bli självständig, hon ville inte längre hålla handen, hon gick lite framför mig(snacka om att många tycker det är gulligt när en så liten går) bara för att dåodå kolla att pappa fortfarande var med.

Det är ju så lätt att tro barnen inte är riktigt med när de inte kan prata, Vilda har i.o.f. lärt sig enstaka ord på både finska och svenska. En rolig händelse inträffade vid Vildas kvällsgröt, hon var som vanligt lite gnisslig innan första tuggan… Hon vänder bort ansiktet, vill prata om tavlorna, stolen, lampan och tavlorna igen o.s.v… Efter ett tag pekade hon på vattenmuggen för att hon ville ha vatten…förstås.. Då talade jag om för Vilda att hon skulle få mjölk när hon ätit upp gröten. Inte ville hon lyssna på mig, utan vände sig pekande mot köket varefter hon lät som ”Tokmoderaten” när han ”leker” retard. Hon pekade alltså och sa/lät: ”Ööääkk ööääkk.”. Jag tittade allvarligt på henne och sa: ”Nej Vilda, jag sa att du ska få mjölk efter att du har ätit upp gröten.”. Vilda tittade på mig och ”yttrar” en ganska lång harang, varpå jag sa: ”Först gröten, och sen mjölken.”, samtidigt som jag nickade förtroligt mot henne.

Vilda åt upp all gröt! Jag började med den sedvanliga hejaramsan när hon ätit allt – Jag säger slut, visar henne den tomma tallriken, klappar händerna, håller händerna som när man ber, samtidigt som jag för dem mot/över axlarna och utropar: ”Heja Vilda. Heja Vilda.” – den hon brukar tycka är så kul. Nu gav hon mig ett snabbt leende och innan jag fått upp mina händer mot/över axlarna, vänder hon sig mot köket och pekar samtidigt som hon utbrister: ”Ööääkk, ööääkk!”, vilket får mig att stanna upp. Hon påminde mig om vår deal! Hon hade just gjort sin del av överenskommelsen, nu var det min tur att fullfölja ”avtalet”.

Det var alltså idag som jag märkte att Vilda kan och förstår mer än jag trott. Den där långa harangen hon utstötte innan hon snällt började äta var säkert något liknande det här: ”Ok, men så fort gröttallriken är tom så vill jag se ett glas vitt på detta bord. Comprende!?”, eller vad tror ni…?

Linda Rosing på besök?

De lider av sjukdomen "Kronisk fläsläppssyndrom".

Nej det är visst Vilda med en fläskläpp. Vilda har haft två fläskläppar på lika många veckor och gamla minnen dyker upp. Det fanns en tid när jag också hade fläskläppar, blåöga, brutet näsben och andra skador i ansiktet. Nej, jag var ingen ”streetfighter” jag tränade karate och med bravur om jag ska vara ödmjuk. ”Ni skulle se den andra!”, var ett frekvent använt uttryck av mig på den tiden. Jo, även på den tiden hade jag humor.

Om ni undrar över min dåliga produktion på sistone, så är det av den enkla anledningen att jag varit sååååå trött. De nätter jag inte jobbar har jag ”Vildavak”, och om jag säger att Vilda sovit fyra hela nätter sen hon föddes (nu blev Tokmoderaten lycklig), då förstår ni nog. Kirsi håller faktiskt räkningen…hehe

Kirsi tyckte att jag skulle nämna något om att hon minsann fått vakna på natten i 12 månader sen Vildas födelse. Att det sedan var svårt för henne att sova den sista tiden av graviditeten, det tyckte hon inte, storsint som hon är, att jag ens skulle nämna. Nu sitter hon här bredvid och säger: ”Ni kvinnor snackar om att föda barn, om ni bara visste hur det är när en man är riktigt förkyld…”.


Men Kirsi är inte bitter, nej nej nej absolut inte bitter…;)

Nu påminner hon mig om att hon först tyckte att jag ska skriva att jag får sova på dagarna när Vilda hållit mig vaken nätterna igenom. Hon vill även att jag ska skriva om när hon är vaken på nätterna då jag jobbar, och sedan får hon vara vaken på dagarna också och ta hand om barnen.

Men hon är inte bitter, nej nej nej….

Lönerättvisa!

Jag har tänkt lite på de där giriga direktörerna som får ofattbara löner och pensioner. Hur kan det komma sig att de fått igenom såna krav? Om det nu ens är krav? Jag tror att det handlar om ”you-scratch-my-back-and-I-scratch-yours”-syndrom.

Jo, men tänk er själva om ni hade en kompis som skulle bestämma din lön, och du skulle bestämma hans lön. Styrelser vill säkerligen inte hindra en "löneökningsspiral", för de är ju också med i denna fars. Styrelsemedlemmar jobbar för det mesta som VD någonstans, verkar det som i alla fall. Så om en VD får HÖG lön, så måste förstås den lönen vara kutym för hur man sätter lön, alltså ska nästa direktörslön som delas ut vara lite högre osv.

Inte nog med det! Det är nog ingen större hemlighetsmakeri om lönerna, bonusarna eller pensionerna, mellan ”skål och vägg” har de flesta direktörer har nog koll på varandras löner. Direktörerna träffas på sina Rotarymöten och ja ni vet ”you-scratch…”

En idé, för att göra saker och ting lite mer rättvist, är att de som arbetar på ”golvet” skulle få bestämma varandras löner. Tror ni att vi skulle hålla igen på lönen eller tror ni att vi skulle ge varandra påökt, och vilka pensioner vi skulle ha…

En sak till, en spansk konstnär har hängt tvätt FN-byggnaden i Geneve.
Prislappen: 185 miljoner kronor – eller 93 miljoner måltider. Alla har varit med och betalat "tvätthängningen", staten betalar ju x antal miljoner till FN. Jag blir så trött...

Har Vilda läst min blogg?

Jag skrev ju om Vildas antipati mot att lära sig den svenska versionen av ”varsågod och tack” i det senaste inlägget (se här). I går badade jag med Vilda och vi halkade in på ”iitååleken” igen, som förresten mer liknar ”giitååleken” nowadays, jo hon har fått in ett g i början. När hon gav mig en liten babyoljeflaska och sa ”Giitåå”, tog jag emot den och sa tack. Jag väntade några sekunder innan jag räckte tillbaks flaskan och sa ”Varsågod”, och vad händer? Jo, hon tar emot flaskan och så fortsätter det, jag kan t.o.m. urskilja att hon säger ”tack”, eller ”ack” två gånger! Efter den här utvecklingen på den här historien, tittar jag skeptiskt på Vilda. Har hon möjligen läst min blogg och kommit till den insikten att hon möjligen var lite för negativ mot mina svenska formuleringar, och därför helt enkelt bestämt sig för att ge det en chans? Vad vet jag…

Vilda säger ”iitåå”.

Vilda lärde sig att säga iitåå för ett bra tag sedan, med ”iitåå” menar hon kiitos (uttalas kiitås) vilket betyder tack på finska. Vilda säger det när hon ska ge oss något, vilket ni kanske tycker låter lite konstigt (för då ska man ju säga varsågod), men egentligen är det inte så egendomligt, för var gång hon gett Kirsi något så har Kirsi förstås sagt kiitos. Vilda suger i sig ny information hela tiden, och självklart har det i hennes värld blivit så att man säger ”iitåå” när man överräcker något till någon, faktisk ganska uppmärksamt av Vilda.

Förra veckan försökte jag att få henne att förstå att pappa säger ”varsågod” när han ger något. Så när hon kom till mig och sa ”iitåå” samtidigt som hon överlämnade en tratt till mig, så svarade jag tack, tog emot tratten och avslutade med att ge tillbaka tratten samtidigt som jag sa: ”Varsågod”, ganska grundläggande kan man säga. Men det gnisslar lite i lärandet, för när jag sa ”varsågod” vände Vilda sakta bort sitt ansikte och slöt dröjande sina ögon. Ja, man kan säga att hon klart och tydligt visade sitt ointresse. Jag väntade tills hon behagade att se på mig igen och försökte igen, men samma mönster upprepade sig. Jag provade att säga iitåå och se! Flickan blev genast intresserad av att fortsätta leken. Nu har jag provat att säga ”varsågod” sen dess och fortfarande visar hon detta ointresse av att lära sig den svenska varianten. Kan det vara så att hon tycker att det räcker med att vi förstår henne för tillfället? Typ: ”Prövat annan variant, det funkade, nu går vi vidare!”

Att dra in Gud i fusk.

Jag hatar fusk, har alltid gjort kommer alltid göra. I mina ögon blev Maradona, med sin ”Guds hand”, en av de största fuskarna någonsin inom fotbollen.

Många av min läsare undrar nog vad jag menar med ”Guds hand” - det är inte skulpturen Guds hand som skapades av Carl Milles. Från början gjordes den för Eskilstuna (staden författaren av detta mästerverk växte upp i) och idag finns den på många håll i världen, bland annat i Tokyo, Melbourne, Peking och på Millesgården. Tänk att dessa världsmetropoler efterapade lilla Eskilstuna – det ”Guds hand” jag menar är när England och Argentina möttes i Mexiko-VM 1986. England åkte ut i kvartsfinalen (2–1) och huvudrollen spelades av Maradona. Han gjorde dels ett grymt solomål, men det har kommit i skuggan av ”Guds hand”, när han petar till bollen med vänster hand i en luftduell med målvakten Peter Shilton. Han sa då: "Det var en del Maradona och en del Guds hand, som gjorde målet. "

Ja, man förstår ju att han är lika ödmjuk som Schulmans efter det uttalandet. Det tog TOLV! År innan han kunde erkänna vad alla redan visste, att han var en simpel fuskare.

Vadå förhållningsregler?

Jag minns när Kirsi berättade om en arbetskamrat till henne , hon var en ensamstående mor som hade problem med sin son, 14 år, som spelade dataspel hela nätterna. Killen fick alltså sitta uppe och spela hela nätterna (även vardagsnätter), vilket givetvis hade till följd att han inte orkade gå till skolan på dagarna. Kirsi frågade om arbetskamraten inte kunde förbjuda sonen att spela dator på natten, svaret Kirsi fick var: ”Du vet inte hur det är att vara tonårsförälder.” Det här är alltså en sann historia som jag nu återger.

Jag anser ju att om man inte klarar av att ge sitt barn förhållningsregler, då är man ingen bra förälder. Att komma med en så lam ursäkt som hon gjorde är som att medge sitt nederlag. Jag tog för givet att denna son inte vunnit ”slaget” i tonåren, utan det var nog långt tidigare som han förstod vem som bestämde hemma hos dem.


Nu har jag läst om den här femtonåringen som spelade ett dataspel, jag citerar från Aftonbladet: ” De började vid 14-tiden och gjorde bara korta uppehåll för att äta.
– Jag drack stora mängd-er energidryck. Läkarna tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag kollapsade, säger Marcus.
”Var helt borta”
Först vid femtiden på söndagsmorgonen gick de och lade sig. Tre timmar senare steg de upp, åt frukost och fortsatte spela.
Vid 14-tiden föll Marcus ihop.”, slut citat.

Vänta nu, killen hade alltså spelat 15 timmar med korta uppehåll, sovit tre timmar för att sen fortsätta spela och när ett dygn hade avverkats kollapsar han? Det här hände med föräldrarna i hemmet. Jag måste säga att jag tycker synd om grabben, för det sista han kan ha fått i arvsmassan är IQ. Men allvarligt…Att sedan gå ut i tidningen och beklaga sig när sonen fått anfall? Jag slår vad om att föräldrarna inte ens fixade något cash för artikeln…

Debatten om Halal-tv.

Jag har följt debatten om ”Halal-tv” något sånär, men inte involverat mig i den förrän nu. Varför? Jo, för att SVT-ansvariga nu skickat ut ett inlägg i debatten. Ett inlägg som jag tycker är så dåligt så jag måste få ta upp det här på min blogg. Jag vill bara klargöra att det är inlägget jag fascinerats av, p.g.a. att den har sådana brister. Jag har inga värderingar angående programmet i fråga, detta för att jag ej sett det.

Jag citerar från debattörernas inlägg och har lite egna undringar till dessa citat. Hela inlägget finns att läsa här.

Citat 1: ”SVT har fått kritik från två håll: från ”svenskar” som vägrar se att Sverige 2008 ser ut som det gör, och från muslimska grupper i Sverige som känner sig felaktigt representerade av kvinnorna i Halal-tv. Men vi gör inte anspråk på att ha utsett tre kvinnor som ska representera alla Sveriges muslimer. Så här ser EN del av den svenska verkligheten ut.”, slut citat.

I citatet ovan vill alltså författarna bunta ihop alla svenskar som uttalat sig negativt om Halal-tv till ”svenskar”(lägg märke till situationstecknet), alltså vill svt att dessa svenskar ska uppfattas som något diffusa svenskar. Det kan ju inte tolkas på annat sätt då de inte gjort ”fnuppar” över ”muslimska grupper i Sverige” i texten.

Citat 2: ” De senaste veckorna har vi mött reaktioner av typen ”blir det tre rasister som får ge sin bild av Sverige nästa gång?” och på samma tema har ordet rasister bytts ut mot kristna fundamentalister och så vidare. Vårt svar är enkelt: nej, varför det?”, slut citat.

Läs den första och sista meningen i citat 1, det är som att det som de skrivit är glömt några rader senare? Det kanske är dags att vakna upp om man inte vet att det även finns rasister i Sverige, och att rasismen växer för var dag, så svaret: ”Nej, varför det?” har jag svårt att förstå.

Citat 3: ” Reaktionerna visar att SVT har riktat ljuset mot en varböld. Intensiteten i och på sina ställen ren hätskhet i debatten ger i sin ynklighet en bild av Sverige hösten 2008. Vi får mejl och brev med ett innehåll så grovt och stinkande att vi förfäras, trots mångårig vana av reaktioner från svenska träskmarker. ”, slut citat.

Jag reagerade på orden ”ger i sin ynklighet en bild av Sverige hösten 2008.”. Vadå ger i sin ynklighet? Menar de att bara för att de fått in lite, eller mycket, klagomål med grova övertramp, så ger det en bild av hela Sverige? Det är så här man försöker tysta sina opponenter, att man generaliserar å det grövsta och dessutom beskyller alla kritikerna för att vara något som de inte är(i detta fall rasister) . Jag får känslan av att författarna vill säga: ”DE SOM INTE ÄR MED OSS, DE ÄR EMOT OSS(LÄS RASISTER)”.

Nej, det känns som att debattörerna sjunkit lika lågt som vissa av sina antagonister nämligen de, som debattörerna så fint kallar, från svenska träskmarker…

Disa klarade det!

Nu har Disa sovit ifrån oss (utan någon familjemedlem i närheten) för första gången, dagiset hade övernattning och 11 barn tog chansen att sova över. Disa börjar verkligen bli en stor tjej nu…

En liten bisats bara, på eftermiddagen kom Disa in i köket och frågade mig vad det skulle bli för mat, jag svarade: ”Lasagna”. Då sa hon: ”Är det med det där gröna(jag använder gröna plattor)?” Jag svarade: ”Ja.” Ni har förstås redan listat ut vad hon sa då: ”Ja, det är ju min favorit!”

Bortskämda barnet hammarby

hammarby bandy beter sig som ett bortskämt barn som fått hybris. För något år sedan fick de Zinkens ombyggt för 52 miljoner kronor, det var i största laget tyckte jag då eftersom det endast finns 2500 aktiva bandyspelare i Stockholmsregionen. Tror ni hammarby bandy är nöjda? Icke! Nu vill de ha en hall för över 60 miljoner pix att spela bandy i, trots att istiderna utomhus inte utnyttjas till fullo!? Hur kommer det sig att ett lag kan få för sig att bara kräva och kräva? Det är för att hammarby, som klubb, är det bortskämda barnet i Stockholm. De har fått en ny fotbollstadion klubbad, och nu ska DE ha en bandyhall också... Jag blir så trött..

Att dansa med ”Gudfadern”.

Jag har tidigare skrivit om Linda Linda(se youtube-länken till höger). Vilda och jag dansar till Linda Linda några gånger i veckan. Förra veckan när jag dansade med henne lade jag märke till att hennes haka stack ut, hon såg allvarlig ut. Jag kunde inte hålla tillbaka ett litet skratt, för den första tanken som poppade upp var: ”Det är som att dansa med Gudfadern.” Haha!

Nu har både jag och Kirsi uppmärksammat att vi tillofrån får besök av denna gigant bland mafiosos. Jo, Vilda har fått den egenheten att sticka ut hakan då hon ska se allvarlig ut, precis som att hon blundar när hon inte vill se den hon blir tillrättavisad av…

Disas första övernattning.

Disa på Mellqvist Kaffebar Rörstrandsgatan sommaren -08.

Foto: Joakim Draköga

Inatt är det meningen att Disa ska sova över på sitt dagis… Vi får väl se hur det går. I skrivande stund är klockan 18.42 och än har de inte ringt för att tala om att Disa har hemlängtan. Innan jag somnade i morse låg jag och funderade på vad jag skulle hitta på till middag nu när Disa inte skulle förära oss med sin närvaro, någonting som hon inte gillar skulle vi kunna passa på att äta.

Efter en liten stunds grubblande kom jag på att jag ännu inte lyckats hitta något som Disa ogillar i matväg. Hon äter allt. Jag har haft roligt åt när Disa kommit till mig för att rabbla upp sina favoritmaträtter. Ja, ni har säkert redan gissat att hon räknar upp alla de anrättningar hon känner till…

Barnbytesaffärer?

Det låg en mamatidning uppslagen i vårt badrum förra veckan, ”Jag skulle aldrig byta Alfons mot en annan mage” stod att läsa som rubrik bredvid en bild på en kvinna som hade Alfons, förmodar jag, i sin famn.

Ni förstår säkert att jag började fundera.
Har hon haft sådana tankar? Byta ungen mot en fin mage? Är det kutym bland dagens mammor, att fundera på bytesaffärer med sina egna barn som bytesvara? Är det lagligt?

Det hela handlade om att Alfons mamma hade fått strior på magen varpå hon kom med den ovanstående rubriken som ett konstaterande, men erkänn att den rubriken var konstig...

Dra åt helvete NORDEA!

Jag har varit kund hos Nordea i hur många år som helst. Att byta bank har varit på tapeten i något år p.g.a. att jag inte får ränta på lönekontot, men jag har tyvärr inte fått a---e ur förrän nu. Det jag läst om Direktörernas pensioner blev droppen, nu blir det en ny bank, och jag uppmanar ALLA som läser min blogg att byta bank(om ni har NORDEA) och få andra att göra det. Tala med era vänner och se till att alla för det vidare. Jag hoppas att vi kan skapa en kedjereaktion som Nordea märker. Att ha argument som: "De pensionsnivåer som finns i Nordea är på jämförbara nivåer med andra bankers och större börsnoterade företag. " Är så simpelt att jag bara vill .......F-----nnn!

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT LÄSA OM SÅDANT HÄR!

Ei saa heittää!

Vilda ser ju så ofarlig ut.

De flesta i Svea Rike har någon gång läst ”Ei saa peittää”. I vår familj har vi fått börja använda en liknande fras nämligen ”Ei saa heittää!”, vilket betyder ”får inte kasta!”.

Anledningen till att denna fras har börjat användas frekvent i vårat hem är vår lilla Vilda. Den lilla sötnosen har en benägenhet att kasta saker när hon blir arg. Tidigare, innan hon lärde sig kastandets teknik, så röjde hon undan allt på sitt bord så fort inte saker gick som hon ville. Nu är det alltså förenat med livsfara så fort den lilla fröken blir arg, det kan vina en pipmugg full med vatten mot huvudet om man inte ser upp. Så nu har Kirsi, som är den finsktalande föräldern i vårat hem, inlett försök att lära Vilda av med sådant uppförande. Så när man hör en duns av något som kastats så hör man Kirsis, något irriterade, stämma: ”EI SAA HEITTÄÄ!”

Fotnot: ”Ei saa peittää” betyder ”får ej övertäckas”, och brukar kunna läsas på el-element.

Förtroendekris hos Tokmoderaten?

Hur var det med trovärdigheten?

Bilden är en del av vad man får

se på "Tokmoderatens" blogg.

Jag har tidigare påpekat för min vän "Tokmoderaten" om att jag tycker hans förtroende naggas i kanten då han gör reklam för socialistisk propaganda på sin blogg, vilket han sagt att han ska ta itu med. Nu har det hänt igen (se bilden ovan), denna bild är tagen från hans blogg natten till den 12/11 -08! Nu undrar jag hur det står till med min väns sympatier? Är han Moderat eller har hans föräldrars indoktrinering sen barndomen nu gett önskat resultat? Kan han vara en "GarderobsSocialist" som inte riktigt vågat ta steget fullt ut.

Namnstöld?

Dåodå går Disa och jag förbi en frisersalong på väg hem från dagis. Mitt intresse för den här salongen väcktes p.g.a. det ovanliga namnet, salongen går nämligen under namnet ”Hårley Davidsson”. Det är sant! Närmare namnstöld kan man väl inte komma? Eller? Ok, namnstöld kanske är lite hårt, för de är ju inte aktiva inom samma bransch.

Nu till frågan hur man tänker om man namnger sin frisersalong till ”Hårley Davidsson”. Ett namn på en verksamhet ska ju stå för så mycket.

Vad gör man? Hår, ok där har de en poäng.

Vilken målgrupp vänder man sig till? Jag antar att det inte är knuttar, som man skulle kunna tro, men det är en risk för att knuttar är de enda som intresserar sig för att titta in. Hur ofta går knuttar för att trimma till frillan? Gör knuttar det överhuvudtaget?

Passar namnet i kvarteren där verksamheten ligger? Eh… jag skriver bara Upplandsg. 69, MITT I VASASTAN? Vi snackar inte direkt hamn- eller industriområde, där jag tycker namnet vore mer passande

Nej, jag antar att ägaren helt enkelt heter Davidsson i efternamn, och han/hon tyckte att det var fyndigt med namnge sin frisersalong till ”Hårley Davidsson”. Säga vad man vill om den saken, men mitt intresse väckte ju uppenbarligen detta namn…

Tack Djurgården Hockey

De flesta som läser min blogg känner till min passion för Djurgårdens IF. Efter att genomlidit en fruktansvärd säsong med Djurgården Fotboll så hade jag inte några större förväntningar på Djurgården Hockey denna månad. De insatta vet vad månaden november innebär för Djurgården Hockey, jag kan sammanfatta det med ett ord för er som inte vet, MISÄR! Av någon outgrundlig anledning har DIF hockey inte kunnat leverera i månaden november de senaste åren. Jaja, till saken…

Jag har alltså utstått en höst med gliringar från alla håll, just p.g.a. att Djurgården inte kunnat prestera, varken i fotboll eller hockey, resultat av fördelaktigt slag för oss Djurgårdare. Fotbollen har gjort mig svårmodig och hockeyn – som inledde säsongen lysande – hade fem förluster i rad innan kvällens match. Jag kollade på text-tv s.377 innan jag gick och borstade tänderna på Vilda, DIF – Modo 1-0, Vilda tycker det är så kul när jag har en lektion i tandborstning för henne. När vi var klara får Vilda gå till syrrorna en stund, jag går ut med hennes stol till vardagsrummet, passar på att kolla s.377 DIF – Modo 3-0!? Var det sant? Jag kunde inte tro på det jag såg, jag följde matchen till slutet. Det blev 7-0! Detta sker mot tvåan i serien i månaden november, med andra ord finns det hopp om livet för oss Djurgårdare.

Jag vill nu tacka hela Djurgården hockeys lag för den gedigna insatsen mot Modo, och att ni fick mig att känna att det finns ett ljus även i denna hösts mörker. TACK!

Till minKärlek

Jag och minKärlek på Iron Maiden konsert sommaren -08

Foto: Joakim Draköga

Hej Älskling, idag fyller du år och jag hoppas att du får en bra födelsedag trots att ”hela” familjen är sjuk. I min lur(mobiltelefon) är minKärlek mitt epitet på dig och det stämmer så väl. Du är minKärlek och jag vill att hela världen ska veta om det (ja nu får ju inte hela världen veta det genom min blogg, men du förstår).

Jag har dig att tacka för så mycket, först och främst för att du fött mig två härliga döttrar som jag älskar över allt annat. Du har också låtit mig vara den jag är (ok, i stora delar i alla fall) vilket jag förstås uppskattar väldigt mycket. Du har också en härlig humor som jag älskar (kanske för att den är så nära min?)Haha. Det finns andra faktorer som gör att jag tycker du är toppen, de är inte för tryck men du vet ju vad jag menar… Nutch nutch, you know what I mean? You know what I mean?

Sjukskriven från bloggen

Hej på er trogna läsare, det finns faktiskt fler än Tokmoderaten... Jag vill bara att ni ska veta att jag är och har varit sjuk några dagar, feber och "ont" i halsen..Jo, jag har svårt att ta ordet "ont" i min vokabulär, kanske en snabb förklaring? Att det gör ont har för mig betydelsen att "det gör så ont så jag vill bara skrika"-ont!

Jag gick med brutet ben i handen i nio dagar innan jag föll till föga och uppsökte läkarvård, varför så länge? undrar ni nu. Jo, jag trodde att det skulle göra "ondare" än det gjorde...

Ja, jag blir fortsatt sjukskriven från bloggen åtminstone till i morgon, är faktiskt väldigt slut...

Jo, en sak till. Jag ber om ursäkt för att jag sjukskrev mig så sent här, tänkte inte på er... Förlåt...

En liten bekännelse

"Playa Del Sol"-gänget.

Häromkvällen skulle jag och Kirsi kolla på ”Playa Del Sol” med bl.a. Mikael Tornving och Henrik Hjelt i huvudrollerna. Jag hade inhandlat dvd-skivan billigt på cdon.se. Vi ville ha det textat för att inte Vilda skulle vakna (hennes rum ligger närmast). Döm om vår förvåning när vi på menyn läser: ”Textning för hörselskadade”, min första tanke var: ”Jaha, så då får inte vi ha på texten?”.

Jag tittade på Kirsi, som sa: ”Textning för hörselskadade står det ju!”, haha vi hade tänkt samma tanke.

Jag replikerade: ”Jo, men vi kan väl låtsas som vi inte läst det… eller vadå… tror du att någon granne kommer att se det och anmäla oss?”.

Kirsi bemötte min kloka replik med ett nickande och sa: ”Nej det är nog ingen granne som anmäler oss, och förresten vet väl inte de om någon av oss är hörselskadad eller inte.”.

Det blev så att vi hade texten på, och faktiskt har, än så länge, ingen ”textpolis” eller dylikt knackat på dörren. Nu har jag, som ni märker, fått samvetskval med anledning av att vi förmodligen utnyttjat hörselskadades nyttor för egen vinning (att Vilda inte skulle vakna, ni minns väl?). Så nu vill jag på denna blogg be alla hörselskadade om förlåtelse, och lovar bättring…

Finlandssemestern III, stugorna.

Utsikt från vår stuga, grillen är mitt i bilden, "storstugan"

där bastu och samlingsal finns är till höger i bild.

Foto: Joakim Draköga.

Utsikt mot "storstugan" och sjön, fotot taget direkt utanför vår stuga.

Foto: Joakim Draköga.

Detta är del tre i min serie om vår Finlandssemester. Här är länk till del 1 och del 2.

Vi har hyrt samma stuga/stugor de somrar vi varit i Finland, det här var fjärde sommaren på raken. Stugorna ligger ca. 1 mil utanför Tavastehus, invid en sjö vid namn Alajärvi. Det är Kirsis moster Liisa som har hand om stugorna (tre för uthyrning) för staden Tavastehus (Kirsis födelsestad). De senaste två åren har vi hyrt två stugor, en som Ida och Hanna bott i (Disa debuterade i tjejernas stuga det här året, hon var inte rädd för att sova där, men däremot lite jobbig mot tjejerna), och en för oss, i år blev det två härliga veckor där. Jag, Kirsi och Vilda sov alltså i en egen stuga. Kirsis moster fixade dit en barnsäng redan när Disa var bebis, i den sov Vilda på kvällen/förnatten innan suget efter tutte blev för stort.

När vi är vid stugorna lever vi enkelt, det finns iof kokplattor och mikro i varje stuga, men vatten får vi hämta från brunnen. I bastun, som är placerad 10 meter från sjön, finns en dusch som får sitt vatten från sjön. Det finns en stor grill med tak som skydd för regn, den blir flitigt använd av ”stughyrarna” och bastugästerna.

Bastun är stor och den är på varje kväll så att vi ”stughyrare” ska få tvaga oss. Det har hittills inte gått en enda kväll utan att jag bastat då vi varit vid stugorna. Det är gemensamhetsbastu tre kvällar i veckan 18-20, då kommer runt 15-20 pers som är anställda av Tavastehus stad och bastar, en del brukar avsluta bastukvällarna med korvgrillning. Ida har hittat en kompis som kommer dit och bastar med sin pappa varje bastukväll. Ja, Ida har faktiskt träffat henne idag söndag 26/10. Ida och Hanna är i Finland hos mummo och vaari, som hämtade dem i torsdags, över höstlovsveckan.

Vad gör vi vid stugorna? Ja vi lever lite ”back-to-nature” där, vi har en stor skog och en stor sjö omkring oss. Vi ”letar svamp i skogen” (mest är det för att Disa tycker att det är spännande att gå i skogen med far sin), grillar på kvällarna och det finns två båtar att låna för ”stughyrare” och stadsanställda, så vi ror ut och fiskar ibland.

De tre första somrarna lekte jag, Ida och Hanna haj, det är som kull fast man är lite ”hajig” av sig, när vi badade. Vi lekte så mycket/länge så att jag fick ömma fotsulor av allt springande på gruset i/vid badplatsen. Tjejerna gnällde lite på att jag inte lekte haj med dem den här sommaren. Det var för att Kirsi tog hand om Vilda när jag badade med Disa och tjejerna, och jag kunde inte låta Disa bada själv.

Jag ska vara pappaledig med Vilda från mitten av december -08 till början av september -09, i nästan NIO MÅNADER! Då ska jag passa på att gå till simskolan med Disa kommande vår. Vi får väl se om hon lär sig att simma hjälpligt, lyckas hon så får hon riktig hårdträning vid stugorna nästa sommar. Då är det antagligen jag, Hanna och Disa som leker haj. Ida fyller ”tonåring” i januari, vilket betyder att det är en skrämmande (ni fattar) risk för att hon har ”tröttnat” på att leka.

I vår familj har ordet ”stugorna” betydelsen ”stugorna i Finland”, så när någon i familjen säger: ”Vad jag längtar till stugorna.”, så får alla i familjen något drömskt i blicken…

Min födelsedag

Disa, Hanna och Vilda bredvid sina "Legorobotar" på båten hem från Finland.

Min födelsedag började med sång från Kirsi och Disa, möjligen kan Vilda ha hummat med i sången, sedan tog Kirsi Disa till dagis medan jag donade med Vilda. När Kirsi kom tillbaka kom första överraskningen, en sconesfrukost på ”classic tearoom” det var mycket goda scones men dyrt. På eftermiddagen kom nästa överraskning – ok, det skulle varit en överraskning, men p.g.a. att jag hade satt upp mig på att jobba natten till lördag, så var Kirsi tvungen att be mig byta natt för detta events skull – en kryssning till Finland. Det var Kirsi, Vilda, Disa och jag som kryssade till Finland för att hämta Ida och Hanna, som varit hos mummo (mormor) och vaari (morfar) en vecka på höstlovet.

Kirsi gav mig chansen att få sova ut en natt genom att låta mig sova ensam med Disa på ditresan, vilket jag tackade för. Vi gick till våra hytter vid 19-tiden för att alla var så trötta. Under tiden som jag läste Aftonbladet satt Disa och åt godis – vi har sagt att det får ätas godis på finlandsresorna, annars är det lördagar som gäller – en stund, sen borstade vi våra tänder och la oss i våra sängar, Disa somnade fort och jag låg och läste ett tag. När klockan närmade sig 20.30 var det dags för mig att sova. Jag sov till ca.02.00 då jag vaknade pigg som en lärka, vilket inte är så konstigt, eftersom jag blivit van vid att sova högst fyra timmar i ett sträck på nätterna hemma. Fem och en halv timma! Tjena morsan… Jag somnade en stund tidigt på morgonen, men jag var ju ganska irriterad, nu när jag äntligen fick chansen att verkligen få sova ut, då vaknar jag pigg så tidigt…f-n! Kirsi hade haft det tufft med Vilda och var nog ganska sliten.

Efter att inmundigat oss frukost gick vi in till Helsingfors kärna för att dricka kaffe på ”Fazer Café”, där vi alltid tar en fika om tid finnes. Det är mycket trevligt att fika där, personalen kan svenska och väldig serviceminded, kaffet är på en skala från hyfsat till gott (vilket är bra betyg för finskt kaffe, som annars har en tendens till att mer likna vatten än kaffe). Det jag gillar mest med det här caféet är ändå personalen som verkligen är trevliga och hjälpsamma.

När vi fikat färdigt gick vi till en galleria ”SOKS”, tror jag det hette, för att handla nytt ”regnställ” av märket ”Rukka” (som det ska vara enligt Kirsi) till Disa, finsk kvalité när den är som bäst. Jag fick gå en sväng på herravdelningen, och tänka sig! Jag hittade ett par jeans som passade perfekt, var (i mitt tycke) snygga och reades ut till halva priset och till råga på allt så betalade jag med födelsedagspengar (ja, för ni trodde väl inte på mitt tidigare inlägg angående presenter, haha). På ”SOKS” möttes vi upp av Kirsi syster Mari, hennes sambo Ari, Ida och Hanna. Hela gänget gick och fikade, för att sedan säga adjö till syster med man och påbörja hemresan. Nu har jag mer än hälften av födelsedagspengarna kvar och är redan nöjd…