Brejk

Hej på er kära läsare. Jag har tagit ett långt brejk från skrivandet i denna blogg. Har funderat på hur jag ska lägga upp det i framtiden. Jag har bestämt mig för att sluta jaga läsare, då slipper jag jaga nyheter och länka till olika artiklar. Jag tror att mitt skrivande kommer upp några snäpp i kvalité genom att jag får skriva om sådant som jag VILL skriva om. Om man går in på bloggtoppen och kollar så har jag mellan 150-170 besökare här, trots mitt långa uppehåll. Det vittnar ju om att det är några fler än min familj som läser.

Nu på söndag börjar min nästan 9 månader långa pappaledighet, jag har haft "resfeber"(kan man nog kalla det för), inför detta. Jag har faktiskt många uppslag till inlägg men de får komma när lusten faller på. Nog för denna gång. Jag hoppas att ni har tålamod, för det ska komma fina alster om bl.a. Vildas dop i somras.

Vilda växer mentalt.

Min egen lilla "Gudfader".

Foto: Kirsi Ahlström

Jag ska börja med att tacka Kirsi för att jag fick sova i vår säng hela natten. Jag hade öronproppar på mig och Kirsi tog ”Vildavaket” i vår stora och sköna soffa i vardagsrummet. Vilda sov till sex på morgonen, vilket i vår familj räknas som hela natten. Tyvärr blev Kirsi väckt av Disa 04:30 då hon hostade så att Kirsi var rädd för att hon skulle väcka Vilda. Jag sov 11 timmar i sträck, jag sov t.o.m. tungt när familjen väckte mig vid 10-tiden!

Nu till Vilda. Vilda och jag gick en ”långpromenad”, det vill säga Rörstrandsgatan ned till S:t Eriksplan, S:t Eriksgatan vidare till Tomtebogatan vänster upp till Vikingagatan för att där ta vänster ned till vår port. Det är en ganska maffig promenad för en snart 14 månaders. Jo, Vilda börjar bli självständig, hon ville inte längre hålla handen, hon gick lite framför mig(snacka om att många tycker det är gulligt när en så liten går) bara för att dåodå kolla att pappa fortfarande var med.

Det är ju så lätt att tro barnen inte är riktigt med när de inte kan prata, Vilda har i.o.f. lärt sig enstaka ord på både finska och svenska. En rolig händelse inträffade vid Vildas kvällsgröt, hon var som vanligt lite gnisslig innan första tuggan… Hon vänder bort ansiktet, vill prata om tavlorna, stolen, lampan och tavlorna igen o.s.v… Efter ett tag pekade hon på vattenmuggen för att hon ville ha vatten…förstås.. Då talade jag om för Vilda att hon skulle få mjölk när hon ätit upp gröten. Inte ville hon lyssna på mig, utan vände sig pekande mot köket varefter hon lät som ”Tokmoderaten” när han ”leker” retard. Hon pekade alltså och sa/lät: ”Ööääkk ööääkk.”. Jag tittade allvarligt på henne och sa: ”Nej Vilda, jag sa att du ska få mjölk efter att du har ätit upp gröten.”. Vilda tittade på mig och ”yttrar” en ganska lång harang, varpå jag sa: ”Först gröten, och sen mjölken.”, samtidigt som jag nickade förtroligt mot henne.

Vilda åt upp all gröt! Jag började med den sedvanliga hejaramsan när hon ätit allt – Jag säger slut, visar henne den tomma tallriken, klappar händerna, håller händerna som när man ber, samtidigt som jag för dem mot/över axlarna och utropar: ”Heja Vilda. Heja Vilda.” – den hon brukar tycka är så kul. Nu gav hon mig ett snabbt leende och innan jag fått upp mina händer mot/över axlarna, vänder hon sig mot köket och pekar samtidigt som hon utbrister: ”Ööääkk, ööääkk!”, vilket får mig att stanna upp. Hon påminde mig om vår deal! Hon hade just gjort sin del av överenskommelsen, nu var det min tur att fullfölja ”avtalet”.

Det var alltså idag som jag märkte att Vilda kan och förstår mer än jag trott. Den där långa harangen hon utstötte innan hon snällt började äta var säkert något liknande det här: ”Ok, men så fort gröttallriken är tom så vill jag se ett glas vitt på detta bord. Comprende!?”, eller vad tror ni…?

Linda Rosing på besök?

De lider av sjukdomen "Kronisk fläsläppssyndrom".

Nej det är visst Vilda med en fläskläpp. Vilda har haft två fläskläppar på lika många veckor och gamla minnen dyker upp. Det fanns en tid när jag också hade fläskläppar, blåöga, brutet näsben och andra skador i ansiktet. Nej, jag var ingen ”streetfighter” jag tränade karate och med bravur om jag ska vara ödmjuk. ”Ni skulle se den andra!”, var ett frekvent använt uttryck av mig på den tiden. Jo, även på den tiden hade jag humor.

Om ni undrar över min dåliga produktion på sistone, så är det av den enkla anledningen att jag varit sååååå trött. De nätter jag inte jobbar har jag ”Vildavak”, och om jag säger att Vilda sovit fyra hela nätter sen hon föddes (nu blev Tokmoderaten lycklig), då förstår ni nog. Kirsi håller faktiskt räkningen…hehe

Kirsi tyckte att jag skulle nämna något om att hon minsann fått vakna på natten i 12 månader sen Vildas födelse. Att det sedan var svårt för henne att sova den sista tiden av graviditeten, det tyckte hon inte, storsint som hon är, att jag ens skulle nämna. Nu sitter hon här bredvid och säger: ”Ni kvinnor snackar om att föda barn, om ni bara visste hur det är när en man är riktigt förkyld…”.


Men Kirsi är inte bitter, nej nej nej absolut inte bitter…;)

Nu påminner hon mig om att hon först tyckte att jag ska skriva att jag får sova på dagarna när Vilda hållit mig vaken nätterna igenom. Hon vill även att jag ska skriva om när hon är vaken på nätterna då jag jobbar, och sedan får hon vara vaken på dagarna också och ta hand om barnen.

Men hon är inte bitter, nej nej nej….

Lönerättvisa!

Jag har tänkt lite på de där giriga direktörerna som får ofattbara löner och pensioner. Hur kan det komma sig att de fått igenom såna krav? Om det nu ens är krav? Jag tror att det handlar om ”you-scratch-my-back-and-I-scratch-yours”-syndrom.

Jo, men tänk er själva om ni hade en kompis som skulle bestämma din lön, och du skulle bestämma hans lön. Styrelser vill säkerligen inte hindra en "löneökningsspiral", för de är ju också med i denna fars. Styrelsemedlemmar jobbar för det mesta som VD någonstans, verkar det som i alla fall. Så om en VD får HÖG lön, så måste förstås den lönen vara kutym för hur man sätter lön, alltså ska nästa direktörslön som delas ut vara lite högre osv.

Inte nog med det! Det är nog ingen större hemlighetsmakeri om lönerna, bonusarna eller pensionerna, mellan ”skål och vägg” har de flesta direktörer har nog koll på varandras löner. Direktörerna träffas på sina Rotarymöten och ja ni vet ”you-scratch…”

En idé, för att göra saker och ting lite mer rättvist, är att de som arbetar på ”golvet” skulle få bestämma varandras löner. Tror ni att vi skulle hålla igen på lönen eller tror ni att vi skulle ge varandra påökt, och vilka pensioner vi skulle ha…

En sak till, en spansk konstnär har hängt tvätt FN-byggnaden i Geneve.
Prislappen: 185 miljoner kronor – eller 93 miljoner måltider. Alla har varit med och betalat "tvätthängningen", staten betalar ju x antal miljoner till FN. Jag blir så trött...

Har Vilda läst min blogg?

Jag skrev ju om Vildas antipati mot att lära sig den svenska versionen av ”varsågod och tack” i det senaste inlägget (se här). I går badade jag med Vilda och vi halkade in på ”iitååleken” igen, som förresten mer liknar ”giitååleken” nowadays, jo hon har fått in ett g i början. När hon gav mig en liten babyoljeflaska och sa ”Giitåå”, tog jag emot den och sa tack. Jag väntade några sekunder innan jag räckte tillbaks flaskan och sa ”Varsågod”, och vad händer? Jo, hon tar emot flaskan och så fortsätter det, jag kan t.o.m. urskilja att hon säger ”tack”, eller ”ack” två gånger! Efter den här utvecklingen på den här historien, tittar jag skeptiskt på Vilda. Har hon möjligen läst min blogg och kommit till den insikten att hon möjligen var lite för negativ mot mina svenska formuleringar, och därför helt enkelt bestämt sig för att ge det en chans? Vad vet jag…

Vilda säger ”iitåå”.

Vilda lärde sig att säga iitåå för ett bra tag sedan, med ”iitåå” menar hon kiitos (uttalas kiitås) vilket betyder tack på finska. Vilda säger det när hon ska ge oss något, vilket ni kanske tycker låter lite konstigt (för då ska man ju säga varsågod), men egentligen är det inte så egendomligt, för var gång hon gett Kirsi något så har Kirsi förstås sagt kiitos. Vilda suger i sig ny information hela tiden, och självklart har det i hennes värld blivit så att man säger ”iitåå” när man överräcker något till någon, faktisk ganska uppmärksamt av Vilda.

Förra veckan försökte jag att få henne att förstå att pappa säger ”varsågod” när han ger något. Så när hon kom till mig och sa ”iitåå” samtidigt som hon överlämnade en tratt till mig, så svarade jag tack, tog emot tratten och avslutade med att ge tillbaka tratten samtidigt som jag sa: ”Varsågod”, ganska grundläggande kan man säga. Men det gnisslar lite i lärandet, för när jag sa ”varsågod” vände Vilda sakta bort sitt ansikte och slöt dröjande sina ögon. Ja, man kan säga att hon klart och tydligt visade sitt ointresse. Jag väntade tills hon behagade att se på mig igen och försökte igen, men samma mönster upprepade sig. Jag provade att säga iitåå och se! Flickan blev genast intresserad av att fortsätta leken. Nu har jag provat att säga ”varsågod” sen dess och fortfarande visar hon detta ointresse av att lära sig den svenska varianten. Kan det vara så att hon tycker att det räcker med att vi förstår henne för tillfället? Typ: ”Prövat annan variant, det funkade, nu går vi vidare!”

Att dra in Gud i fusk.

Jag hatar fusk, har alltid gjort kommer alltid göra. I mina ögon blev Maradona, med sin ”Guds hand”, en av de största fuskarna någonsin inom fotbollen.

Många av min läsare undrar nog vad jag menar med ”Guds hand” - det är inte skulpturen Guds hand som skapades av Carl Milles. Från början gjordes den för Eskilstuna (staden författaren av detta mästerverk växte upp i) och idag finns den på många håll i världen, bland annat i Tokyo, Melbourne, Peking och på Millesgården. Tänk att dessa världsmetropoler efterapade lilla Eskilstuna – det ”Guds hand” jag menar är när England och Argentina möttes i Mexiko-VM 1986. England åkte ut i kvartsfinalen (2–1) och huvudrollen spelades av Maradona. Han gjorde dels ett grymt solomål, men det har kommit i skuggan av ”Guds hand”, när han petar till bollen med vänster hand i en luftduell med målvakten Peter Shilton. Han sa då: "Det var en del Maradona och en del Guds hand, som gjorde målet. "

Ja, man förstår ju att han är lika ödmjuk som Schulmans efter det uttalandet. Det tog TOLV! År innan han kunde erkänna vad alla redan visste, att han var en simpel fuskare.

Vadå förhållningsregler?

Jag minns när Kirsi berättade om en arbetskamrat till henne , hon var en ensamstående mor som hade problem med sin son, 14 år, som spelade dataspel hela nätterna. Killen fick alltså sitta uppe och spela hela nätterna (även vardagsnätter), vilket givetvis hade till följd att han inte orkade gå till skolan på dagarna. Kirsi frågade om arbetskamraten inte kunde förbjuda sonen att spela dator på natten, svaret Kirsi fick var: ”Du vet inte hur det är att vara tonårsförälder.” Det här är alltså en sann historia som jag nu återger.

Jag anser ju att om man inte klarar av att ge sitt barn förhållningsregler, då är man ingen bra förälder. Att komma med en så lam ursäkt som hon gjorde är som att medge sitt nederlag. Jag tog för givet att denna son inte vunnit ”slaget” i tonåren, utan det var nog långt tidigare som han förstod vem som bestämde hemma hos dem.


Nu har jag läst om den här femtonåringen som spelade ett dataspel, jag citerar från Aftonbladet: ” De började vid 14-tiden och gjorde bara korta uppehåll för att äta.
– Jag drack stora mängd-er energidryck. Läkarna tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag kollapsade, säger Marcus.
”Var helt borta”
Först vid femtiden på söndagsmorgonen gick de och lade sig. Tre timmar senare steg de upp, åt frukost och fortsatte spela.
Vid 14-tiden föll Marcus ihop.”, slut citat.

Vänta nu, killen hade alltså spelat 15 timmar med korta uppehåll, sovit tre timmar för att sen fortsätta spela och när ett dygn hade avverkats kollapsar han? Det här hände med föräldrarna i hemmet. Jag måste säga att jag tycker synd om grabben, för det sista han kan ha fått i arvsmassan är IQ. Men allvarligt…Att sedan gå ut i tidningen och beklaga sig när sonen fått anfall? Jag slår vad om att föräldrarna inte ens fixade något cash för artikeln…

Debatten om Halal-tv.

Jag har följt debatten om ”Halal-tv” något sånär, men inte involverat mig i den förrän nu. Varför? Jo, för att SVT-ansvariga nu skickat ut ett inlägg i debatten. Ett inlägg som jag tycker är så dåligt så jag måste få ta upp det här på min blogg. Jag vill bara klargöra att det är inlägget jag fascinerats av, p.g.a. att den har sådana brister. Jag har inga värderingar angående programmet i fråga, detta för att jag ej sett det.

Jag citerar från debattörernas inlägg och har lite egna undringar till dessa citat. Hela inlägget finns att läsa här.

Citat 1: ”SVT har fått kritik från två håll: från ”svenskar” som vägrar se att Sverige 2008 ser ut som det gör, och från muslimska grupper i Sverige som känner sig felaktigt representerade av kvinnorna i Halal-tv. Men vi gör inte anspråk på att ha utsett tre kvinnor som ska representera alla Sveriges muslimer. Så här ser EN del av den svenska verkligheten ut.”, slut citat.

I citatet ovan vill alltså författarna bunta ihop alla svenskar som uttalat sig negativt om Halal-tv till ”svenskar”(lägg märke till situationstecknet), alltså vill svt att dessa svenskar ska uppfattas som något diffusa svenskar. Det kan ju inte tolkas på annat sätt då de inte gjort ”fnuppar” över ”muslimska grupper i Sverige” i texten.

Citat 2: ” De senaste veckorna har vi mött reaktioner av typen ”blir det tre rasister som får ge sin bild av Sverige nästa gång?” och på samma tema har ordet rasister bytts ut mot kristna fundamentalister och så vidare. Vårt svar är enkelt: nej, varför det?”, slut citat.

Läs den första och sista meningen i citat 1, det är som att det som de skrivit är glömt några rader senare? Det kanske är dags att vakna upp om man inte vet att det även finns rasister i Sverige, och att rasismen växer för var dag, så svaret: ”Nej, varför det?” har jag svårt att förstå.

Citat 3: ” Reaktionerna visar att SVT har riktat ljuset mot en varböld. Intensiteten i och på sina ställen ren hätskhet i debatten ger i sin ynklighet en bild av Sverige hösten 2008. Vi får mejl och brev med ett innehåll så grovt och stinkande att vi förfäras, trots mångårig vana av reaktioner från svenska träskmarker. ”, slut citat.

Jag reagerade på orden ”ger i sin ynklighet en bild av Sverige hösten 2008.”. Vadå ger i sin ynklighet? Menar de att bara för att de fått in lite, eller mycket, klagomål med grova övertramp, så ger det en bild av hela Sverige? Det är så här man försöker tysta sina opponenter, att man generaliserar å det grövsta och dessutom beskyller alla kritikerna för att vara något som de inte är(i detta fall rasister) . Jag får känslan av att författarna vill säga: ”DE SOM INTE ÄR MED OSS, DE ÄR EMOT OSS(LÄS RASISTER)”.

Nej, det känns som att debattörerna sjunkit lika lågt som vissa av sina antagonister nämligen de, som debattörerna så fint kallar, från svenska träskmarker…

Disa klarade det!

Nu har Disa sovit ifrån oss (utan någon familjemedlem i närheten) för första gången, dagiset hade övernattning och 11 barn tog chansen att sova över. Disa börjar verkligen bli en stor tjej nu…

En liten bisats bara, på eftermiddagen kom Disa in i köket och frågade mig vad det skulle bli för mat, jag svarade: ”Lasagna”. Då sa hon: ”Är det med det där gröna(jag använder gröna plattor)?” Jag svarade: ”Ja.” Ni har förstås redan listat ut vad hon sa då: ”Ja, det är ju min favorit!”

Bortskämda barnet hammarby

hammarby bandy beter sig som ett bortskämt barn som fått hybris. För något år sedan fick de Zinkens ombyggt för 52 miljoner kronor, det var i största laget tyckte jag då eftersom det endast finns 2500 aktiva bandyspelare i Stockholmsregionen. Tror ni hammarby bandy är nöjda? Icke! Nu vill de ha en hall för över 60 miljoner pix att spela bandy i, trots att istiderna utomhus inte utnyttjas till fullo!? Hur kommer det sig att ett lag kan få för sig att bara kräva och kräva? Det är för att hammarby, som klubb, är det bortskämda barnet i Stockholm. De har fått en ny fotbollstadion klubbad, och nu ska DE ha en bandyhall också... Jag blir så trött..

Att dansa med ”Gudfadern”.

Jag har tidigare skrivit om Linda Linda(se youtube-länken till höger). Vilda och jag dansar till Linda Linda några gånger i veckan. Förra veckan när jag dansade med henne lade jag märke till att hennes haka stack ut, hon såg allvarlig ut. Jag kunde inte hålla tillbaka ett litet skratt, för den första tanken som poppade upp var: ”Det är som att dansa med Gudfadern.” Haha!

Nu har både jag och Kirsi uppmärksammat att vi tillofrån får besök av denna gigant bland mafiosos. Jo, Vilda har fått den egenheten att sticka ut hakan då hon ska se allvarlig ut, precis som att hon blundar när hon inte vill se den hon blir tillrättavisad av…

Disas första övernattning.

Disa på Mellqvist Kaffebar Rörstrandsgatan sommaren -08.

Foto: Joakim Draköga

Inatt är det meningen att Disa ska sova över på sitt dagis… Vi får väl se hur det går. I skrivande stund är klockan 18.42 och än har de inte ringt för att tala om att Disa har hemlängtan. Innan jag somnade i morse låg jag och funderade på vad jag skulle hitta på till middag nu när Disa inte skulle förära oss med sin närvaro, någonting som hon inte gillar skulle vi kunna passa på att äta.

Efter en liten stunds grubblande kom jag på att jag ännu inte lyckats hitta något som Disa ogillar i matväg. Hon äter allt. Jag har haft roligt åt när Disa kommit till mig för att rabbla upp sina favoritmaträtter. Ja, ni har säkert redan gissat att hon räknar upp alla de anrättningar hon känner till…

Barnbytesaffärer?

Det låg en mamatidning uppslagen i vårt badrum förra veckan, ”Jag skulle aldrig byta Alfons mot en annan mage” stod att läsa som rubrik bredvid en bild på en kvinna som hade Alfons, förmodar jag, i sin famn.

Ni förstår säkert att jag började fundera.
Har hon haft sådana tankar? Byta ungen mot en fin mage? Är det kutym bland dagens mammor, att fundera på bytesaffärer med sina egna barn som bytesvara? Är det lagligt?

Det hela handlade om att Alfons mamma hade fått strior på magen varpå hon kom med den ovanstående rubriken som ett konstaterande, men erkänn att den rubriken var konstig...

Dra åt helvete NORDEA!

Jag har varit kund hos Nordea i hur många år som helst. Att byta bank har varit på tapeten i något år p.g.a. att jag inte får ränta på lönekontot, men jag har tyvärr inte fått a---e ur förrän nu. Det jag läst om Direktörernas pensioner blev droppen, nu blir det en ny bank, och jag uppmanar ALLA som läser min blogg att byta bank(om ni har NORDEA) och få andra att göra det. Tala med era vänner och se till att alla för det vidare. Jag hoppas att vi kan skapa en kedjereaktion som Nordea märker. Att ha argument som: "De pensionsnivåer som finns i Nordea är på jämförbara nivåer med andra bankers och större börsnoterade företag. " Är så simpelt att jag bara vill .......F-----nnn!

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT LÄSA OM SÅDANT HÄR!

Ei saa heittää!

Vilda ser ju så ofarlig ut.

De flesta i Svea Rike har någon gång läst ”Ei saa peittää”. I vår familj har vi fått börja använda en liknande fras nämligen ”Ei saa heittää!”, vilket betyder ”får inte kasta!”.

Anledningen till att denna fras har börjat användas frekvent i vårat hem är vår lilla Vilda. Den lilla sötnosen har en benägenhet att kasta saker när hon blir arg. Tidigare, innan hon lärde sig kastandets teknik, så röjde hon undan allt på sitt bord så fort inte saker gick som hon ville. Nu är det alltså förenat med livsfara så fort den lilla fröken blir arg, det kan vina en pipmugg full med vatten mot huvudet om man inte ser upp. Så nu har Kirsi, som är den finsktalande föräldern i vårat hem, inlett försök att lära Vilda av med sådant uppförande. Så när man hör en duns av något som kastats så hör man Kirsis, något irriterade, stämma: ”EI SAA HEITTÄÄ!”

Fotnot: ”Ei saa peittää” betyder ”får ej övertäckas”, och brukar kunna läsas på el-element.

Förtroendekris hos Tokmoderaten?

Hur var det med trovärdigheten?

Bilden är en del av vad man får

se på "Tokmoderatens" blogg.

Jag har tidigare påpekat för min vän "Tokmoderaten" om att jag tycker hans förtroende naggas i kanten då han gör reklam för socialistisk propaganda på sin blogg, vilket han sagt att han ska ta itu med. Nu har det hänt igen (se bilden ovan), denna bild är tagen från hans blogg natten till den 12/11 -08! Nu undrar jag hur det står till med min väns sympatier? Är han Moderat eller har hans föräldrars indoktrinering sen barndomen nu gett önskat resultat? Kan han vara en "GarderobsSocialist" som inte riktigt vågat ta steget fullt ut.

Namnstöld?

Dåodå går Disa och jag förbi en frisersalong på väg hem från dagis. Mitt intresse för den här salongen väcktes p.g.a. det ovanliga namnet, salongen går nämligen under namnet ”Hårley Davidsson”. Det är sant! Närmare namnstöld kan man väl inte komma? Eller? Ok, namnstöld kanske är lite hårt, för de är ju inte aktiva inom samma bransch.

Nu till frågan hur man tänker om man namnger sin frisersalong till ”Hårley Davidsson”. Ett namn på en verksamhet ska ju stå för så mycket.

Vad gör man? Hår, ok där har de en poäng.

Vilken målgrupp vänder man sig till? Jag antar att det inte är knuttar, som man skulle kunna tro, men det är en risk för att knuttar är de enda som intresserar sig för att titta in. Hur ofta går knuttar för att trimma till frillan? Gör knuttar det överhuvudtaget?

Passar namnet i kvarteren där verksamheten ligger? Eh… jag skriver bara Upplandsg. 69, MITT I VASASTAN? Vi snackar inte direkt hamn- eller industriområde, där jag tycker namnet vore mer passande

Nej, jag antar att ägaren helt enkelt heter Davidsson i efternamn, och han/hon tyckte att det var fyndigt med namnge sin frisersalong till ”Hårley Davidsson”. Säga vad man vill om den saken, men mitt intresse väckte ju uppenbarligen detta namn…

Tack Djurgården Hockey

De flesta som läser min blogg känner till min passion för Djurgårdens IF. Efter att genomlidit en fruktansvärd säsong med Djurgården Fotboll så hade jag inte några större förväntningar på Djurgården Hockey denna månad. De insatta vet vad månaden november innebär för Djurgården Hockey, jag kan sammanfatta det med ett ord för er som inte vet, MISÄR! Av någon outgrundlig anledning har DIF hockey inte kunnat leverera i månaden november de senaste åren. Jaja, till saken…

Jag har alltså utstått en höst med gliringar från alla håll, just p.g.a. att Djurgården inte kunnat prestera, varken i fotboll eller hockey, resultat av fördelaktigt slag för oss Djurgårdare. Fotbollen har gjort mig svårmodig och hockeyn – som inledde säsongen lysande – hade fem förluster i rad innan kvällens match. Jag kollade på text-tv s.377 innan jag gick och borstade tänderna på Vilda, DIF – Modo 1-0, Vilda tycker det är så kul när jag har en lektion i tandborstning för henne. När vi var klara får Vilda gå till syrrorna en stund, jag går ut med hennes stol till vardagsrummet, passar på att kolla s.377 DIF – Modo 3-0!? Var det sant? Jag kunde inte tro på det jag såg, jag följde matchen till slutet. Det blev 7-0! Detta sker mot tvåan i serien i månaden november, med andra ord finns det hopp om livet för oss Djurgårdare.

Jag vill nu tacka hela Djurgården hockeys lag för den gedigna insatsen mot Modo, och att ni fick mig att känna att det finns ett ljus även i denna hösts mörker. TACK!

Till minKärlek

Jag och minKärlek på Iron Maiden konsert sommaren -08

Foto: Joakim Draköga

Hej Älskling, idag fyller du år och jag hoppas att du får en bra födelsedag trots att ”hela” familjen är sjuk. I min lur(mobiltelefon) är minKärlek mitt epitet på dig och det stämmer så väl. Du är minKärlek och jag vill att hela världen ska veta om det (ja nu får ju inte hela världen veta det genom min blogg, men du förstår).

Jag har dig att tacka för så mycket, först och främst för att du fött mig två härliga döttrar som jag älskar över allt annat. Du har också låtit mig vara den jag är (ok, i stora delar i alla fall) vilket jag förstås uppskattar väldigt mycket. Du har också en härlig humor som jag älskar (kanske för att den är så nära min?)Haha. Det finns andra faktorer som gör att jag tycker du är toppen, de är inte för tryck men du vet ju vad jag menar… Nutch nutch, you know what I mean? You know what I mean?

Sjukskriven från bloggen

Hej på er trogna läsare, det finns faktiskt fler än Tokmoderaten... Jag vill bara att ni ska veta att jag är och har varit sjuk några dagar, feber och "ont" i halsen..Jo, jag har svårt att ta ordet "ont" i min vokabulär, kanske en snabb förklaring? Att det gör ont har för mig betydelsen att "det gör så ont så jag vill bara skrika"-ont!

Jag gick med brutet ben i handen i nio dagar innan jag föll till föga och uppsökte läkarvård, varför så länge? undrar ni nu. Jo, jag trodde att det skulle göra "ondare" än det gjorde...

Ja, jag blir fortsatt sjukskriven från bloggen åtminstone till i morgon, är faktiskt väldigt slut...

Jo, en sak till. Jag ber om ursäkt för att jag sjukskrev mig så sent här, tänkte inte på er... Förlåt...

En liten bekännelse

"Playa Del Sol"-gänget.

Häromkvällen skulle jag och Kirsi kolla på ”Playa Del Sol” med bl.a. Mikael Tornving och Henrik Hjelt i huvudrollerna. Jag hade inhandlat dvd-skivan billigt på cdon.se. Vi ville ha det textat för att inte Vilda skulle vakna (hennes rum ligger närmast). Döm om vår förvåning när vi på menyn läser: ”Textning för hörselskadade”, min första tanke var: ”Jaha, så då får inte vi ha på texten?”.

Jag tittade på Kirsi, som sa: ”Textning för hörselskadade står det ju!”, haha vi hade tänkt samma tanke.

Jag replikerade: ”Jo, men vi kan väl låtsas som vi inte läst det… eller vadå… tror du att någon granne kommer att se det och anmäla oss?”.

Kirsi bemötte min kloka replik med ett nickande och sa: ”Nej det är nog ingen granne som anmäler oss, och förresten vet väl inte de om någon av oss är hörselskadad eller inte.”.

Det blev så att vi hade texten på, och faktiskt har, än så länge, ingen ”textpolis” eller dylikt knackat på dörren. Nu har jag, som ni märker, fått samvetskval med anledning av att vi förmodligen utnyttjat hörselskadades nyttor för egen vinning (att Vilda inte skulle vakna, ni minns väl?). Så nu vill jag på denna blogg be alla hörselskadade om förlåtelse, och lovar bättring…

Finlandssemestern III, stugorna.

Utsikt från vår stuga, grillen är mitt i bilden, "storstugan"

där bastu och samlingsal finns är till höger i bild.

Foto: Joakim Draköga.

Utsikt mot "storstugan" och sjön, fotot taget direkt utanför vår stuga.

Foto: Joakim Draköga.

Detta är del tre i min serie om vår Finlandssemester. Här är länk till del 1 och del 2.

Vi har hyrt samma stuga/stugor de somrar vi varit i Finland, det här var fjärde sommaren på raken. Stugorna ligger ca. 1 mil utanför Tavastehus, invid en sjö vid namn Alajärvi. Det är Kirsis moster Liisa som har hand om stugorna (tre för uthyrning) för staden Tavastehus (Kirsis födelsestad). De senaste två åren har vi hyrt två stugor, en som Ida och Hanna bott i (Disa debuterade i tjejernas stuga det här året, hon var inte rädd för att sova där, men däremot lite jobbig mot tjejerna), och en för oss, i år blev det två härliga veckor där. Jag, Kirsi och Vilda sov alltså i en egen stuga. Kirsis moster fixade dit en barnsäng redan när Disa var bebis, i den sov Vilda på kvällen/förnatten innan suget efter tutte blev för stort.

När vi är vid stugorna lever vi enkelt, det finns iof kokplattor och mikro i varje stuga, men vatten får vi hämta från brunnen. I bastun, som är placerad 10 meter från sjön, finns en dusch som får sitt vatten från sjön. Det finns en stor grill med tak som skydd för regn, den blir flitigt använd av ”stughyrarna” och bastugästerna.

Bastun är stor och den är på varje kväll så att vi ”stughyrare” ska få tvaga oss. Det har hittills inte gått en enda kväll utan att jag bastat då vi varit vid stugorna. Det är gemensamhetsbastu tre kvällar i veckan 18-20, då kommer runt 15-20 pers som är anställda av Tavastehus stad och bastar, en del brukar avsluta bastukvällarna med korvgrillning. Ida har hittat en kompis som kommer dit och bastar med sin pappa varje bastukväll. Ja, Ida har faktiskt träffat henne idag söndag 26/10. Ida och Hanna är i Finland hos mummo och vaari, som hämtade dem i torsdags, över höstlovsveckan.

Vad gör vi vid stugorna? Ja vi lever lite ”back-to-nature” där, vi har en stor skog och en stor sjö omkring oss. Vi ”letar svamp i skogen” (mest är det för att Disa tycker att det är spännande att gå i skogen med far sin), grillar på kvällarna och det finns två båtar att låna för ”stughyrare” och stadsanställda, så vi ror ut och fiskar ibland.

De tre första somrarna lekte jag, Ida och Hanna haj, det är som kull fast man är lite ”hajig” av sig, när vi badade. Vi lekte så mycket/länge så att jag fick ömma fotsulor av allt springande på gruset i/vid badplatsen. Tjejerna gnällde lite på att jag inte lekte haj med dem den här sommaren. Det var för att Kirsi tog hand om Vilda när jag badade med Disa och tjejerna, och jag kunde inte låta Disa bada själv.

Jag ska vara pappaledig med Vilda från mitten av december -08 till början av september -09, i nästan NIO MÅNADER! Då ska jag passa på att gå till simskolan med Disa kommande vår. Vi får väl se om hon lär sig att simma hjälpligt, lyckas hon så får hon riktig hårdträning vid stugorna nästa sommar. Då är det antagligen jag, Hanna och Disa som leker haj. Ida fyller ”tonåring” i januari, vilket betyder att det är en skrämmande (ni fattar) risk för att hon har ”tröttnat” på att leka.

I vår familj har ordet ”stugorna” betydelsen ”stugorna i Finland”, så när någon i familjen säger: ”Vad jag längtar till stugorna.”, så får alla i familjen något drömskt i blicken…

Min födelsedag

Disa, Hanna och Vilda bredvid sina "Legorobotar" på båten hem från Finland.

Min födelsedag började med sång från Kirsi och Disa, möjligen kan Vilda ha hummat med i sången, sedan tog Kirsi Disa till dagis medan jag donade med Vilda. När Kirsi kom tillbaka kom första överraskningen, en sconesfrukost på ”classic tearoom” det var mycket goda scones men dyrt. På eftermiddagen kom nästa överraskning – ok, det skulle varit en överraskning, men p.g.a. att jag hade satt upp mig på att jobba natten till lördag, så var Kirsi tvungen att be mig byta natt för detta events skull – en kryssning till Finland. Det var Kirsi, Vilda, Disa och jag som kryssade till Finland för att hämta Ida och Hanna, som varit hos mummo (mormor) och vaari (morfar) en vecka på höstlovet.

Kirsi gav mig chansen att få sova ut en natt genom att låta mig sova ensam med Disa på ditresan, vilket jag tackade för. Vi gick till våra hytter vid 19-tiden för att alla var så trötta. Under tiden som jag läste Aftonbladet satt Disa och åt godis – vi har sagt att det får ätas godis på finlandsresorna, annars är det lördagar som gäller – en stund, sen borstade vi våra tänder och la oss i våra sängar, Disa somnade fort och jag låg och läste ett tag. När klockan närmade sig 20.30 var det dags för mig att sova. Jag sov till ca.02.00 då jag vaknade pigg som en lärka, vilket inte är så konstigt, eftersom jag blivit van vid att sova högst fyra timmar i ett sträck på nätterna hemma. Fem och en halv timma! Tjena morsan… Jag somnade en stund tidigt på morgonen, men jag var ju ganska irriterad, nu när jag äntligen fick chansen att verkligen få sova ut, då vaknar jag pigg så tidigt…f-n! Kirsi hade haft det tufft med Vilda och var nog ganska sliten.

Efter att inmundigat oss frukost gick vi in till Helsingfors kärna för att dricka kaffe på ”Fazer Café”, där vi alltid tar en fika om tid finnes. Det är mycket trevligt att fika där, personalen kan svenska och väldig serviceminded, kaffet är på en skala från hyfsat till gott (vilket är bra betyg för finskt kaffe, som annars har en tendens till att mer likna vatten än kaffe). Det jag gillar mest med det här caféet är ändå personalen som verkligen är trevliga och hjälpsamma.

När vi fikat färdigt gick vi till en galleria ”SOKS”, tror jag det hette, för att handla nytt ”regnställ” av märket ”Rukka” (som det ska vara enligt Kirsi) till Disa, finsk kvalité när den är som bäst. Jag fick gå en sväng på herravdelningen, och tänka sig! Jag hittade ett par jeans som passade perfekt, var (i mitt tycke) snygga och reades ut till halva priset och till råga på allt så betalade jag med födelsedagspengar (ja, för ni trodde väl inte på mitt tidigare inlägg angående presenter, haha). På ”SOKS” möttes vi upp av Kirsi syster Mari, hennes sambo Ari, Ida och Hanna. Hela gänget gick och fikade, för att sedan säga adjö till syster med man och påbörja hemresan. Nu har jag mer än hälften av födelsedagspengarna kvar och är redan nöjd…

Bara en liten undran.

Den här annonsen visade de på min Facebook-sida. Det är oklart om "Superpille" slätar ut rynkorna p.g.a. storleken(hujeda mig), alltså "fyller ut" för er som inte förstod mina tankegångar, eller om det är "krämen" i "Superpillen" som gör det?

Brukar ni testa er på nätet?

Jag gjorde ett IQ-test på nätet för någon vecka sedan, frågorna hade inte med IQ att göra utan var mer s.k. allmänbildningsfrågor, till saken hör att frågorna var oerhört lätta (typ vad heter Sveriges kronprinsessa?) och ca fem till antalet. Efter att jag, mycket misstänksam och nyfiken, svarat på frågorna kom det upp en dialogruta där företaget ville ha min mail-adress för att skicka mitt resultat. Jag satt helt konfunderad och tänkte att det var bland det dummaste jag varit med om, eller var de i själva verket det som var testet? Om man skickade in adressen så var man blåst? Men, tror de verkligen att någon går på det här? Haha…LYCKA TILL!

Nu har jag fått svaret på min fråga. Det var antagligen några som skickade mail-adressen till ”mitt” IQ-testet.

Ett litet bakslag för Vilda

Prinsessan Vilda

Jag har nämnt att Vilda flyttade till eget rum i fredags, det gick över förväntan men…

Det var så att hela helgen tog jag hand om Vilda när hon vaknade på natten, men på måndagen var det dags att jobba natt för mig och då fick ju Kirsi ta över den biten. På tisdagen kom jag hem ”smått” irriterad p.g.a. att en resa med pendeln, ”Södra station” till ”Karlberg” som i vanliga fall tar tio minuter, den morgonen tagit hela 55 minuter. Då är Kirsi så trött, Kirsi har fått sov i sammanlagt två timmar under natten, hon är helt slut stackaren. Vilda hade fått en svacka och förmodligen bestämt sig för att det nog inte var ok att ligga i eget rum trots allt. Jaja, tråkigt nog för Tokmoderaten som helst vill läsa om andras olycka, så har hon sovit gott efter den natten…

Världens bästa pappa

kanske jag inte är, men jag ligger antagligen i toppfem.

Jag har läst om den där undersökningen i kamratposten, angående vem barnen går till för att söka tröst. Det är ledsam läsning, pappan kom på femte plats, tror jag det var. Det ledsammaste var att barnen hellre går till ”ingen” än till pappan. Det är ju uppenbart att något blivit fel, att många pappor helt enkelt är urusla pappor. Jag räknar mig inte till den gruppen, Kirsi är en underbar mamma men jag är rätt säker på att Disa väljer mig när hon söker tröst.

Jag har börjat nedräkningen till jag ska gå på min pappaledighet, fr.o.m. den 17/12 är jag pappaledig ända till i början av september -09. Jag var hemma med Disa i över 6 månader och det var riktigt roligt, mycket p.g.a. att jag fick en känsla av att jag blev liksom mer kompis med henne… Jo, jag hade redan pappakänslorna (oerhört starka, fråga Kirsi) sen Disa föddes, men eftersom jag tillbringade hela dagar med Disa, då lekte vi i lekparken, lekte hemma och ja för att sammanfatta vi lekte en hel del;) Att dela vardagen med sitt barn är ju förstås inte bara en lek, det blir ju så att man automatiskt delar med sig av sina manér med allt vad det innebär. Den lilla Disa iakttog och sög in den oerhörda visdom jag har, därför kan hon numera bete sig någorlunda bland folk.

En sak som jag minns att jag reagerade på var andra föräldrars problem med att dåodå låta barnen själva få avgöra en tvist. Under de månader som jag var och lekte med Disa kan jag nog räkna de föräldrar, som inte genast hoppade in som fredsmäklare när ”di små” t.ex. disputerade om vems tur det egentligen var att gå upp i rutschbanan, på ena handens fingrar. Jag försökte att vara lite ”laidback” så länge det inte blev våldsamheter inblandat. Jo, ni har rätt, ni som tänkte att ”då fick du väl sura blickar på dig”, men ska jag tala om en hemlis… jag brydde mig inte så mycket om det. En del föräldrar började faktiskt prata med mig, och då förklarade jag mina tankar och de flesta tyckte faktiskt att det var en ganska bra idé. Jag minns de föräldrar som hade kommit till samma insikt som jag, vi tittade oftast förtroligt på varandra när ett gräl mellan ”di små” var i antågande, och insåg då att vi nog hade samma idéer när det gäller konfliktslösning, nämligen den att låt barnen börja träna på det så fort som möjligt.

Jag har några andra saker som jag ska ta upp, men det blir vid något annat tillfälle.

Hade

Vilda gjorde sig snabbt hemmastadd i nya rummet.

Vilda flyttade ju till eget rum i fredags, då tog det 40 minuter att lägga henne. På lördagskskvällen gick jag in och la henne, hon var helt tyst från början (döm om min förvåning) det tog tio minuter innan hon gnällde till. Vilda satt i sin säng då jag kom in, jag la henne samtidigt som jag med lugn röst sa: "Men Vilda, du skulle ju sova nu. Lägg dig ned nu, och så ska Vilda soova...", sedan gick jag ut ur rummet. Nästa gång hon vaknade var klockan över tre på natten...

Mamman i fokus.

För något år sedan läste Kirsi en födelseannons högt för mig, den löd ungefär så här: ”Efter 36 timmars pina så föddes o.s.v.…”…….. Jo det är sant!

Kirsi reagerade på den och jag reagerade än kraftigare. Jag sa ungefär så här:
”Va!? Är det sant? Står det så? Du skojar!”
Efter att Kirsi övertygat mig om att hon inte skojade, så fortsatte jag med yttra ungefär dessa eftertänksamma ord:
”Hur tänker man? Hur j---a ego kan man vara? Att man inte ens kan sätta in en födelseannons utan att alla ska få veta att man minsann hade värkar i 36 timmar?
Tror hon att hon är ensam om det? Vilket j---a miffo!”, ok orden kanske inte var så tankfulla, men jag var rent ut sagt irriterad.
Jag kunde inte fatta hur självcentrerad en människa kan vara. Att i barnets födelseannons - alltså den första officiella kungörelsen om barnets tillkomst - få med att mamman faktiskt fick kämpa i hela 36 timmar.

Jag tycker synd om barnet, inte bara för att dennes födelseannons var en katastrof. Hur kommer det barnet ha det i sitt liv? Tänk om det stackars barnet råkar spilla saft på finaste kläderna: ”Herre Gud! Nu har du förstört dina finkläder, varför uthärdade jag 36 timmars pina för att få ut en sån som dig?”

Barnet har gjort sig riktigt illa: ”Gnäll inte, det där är väl inget! Vänta tills du ska föda, jag hade ju 36 timmars helvete när du skulle ut.”

Barnet är ledsen och sorgsen (undrar varför?): ”Jasså du är ledsen… Då skulle du ha sett hur ledsen jag var när du skulle födas, 36 timmar av ren smärta…

Mamman kommer förmodligen att påminna barnet om hennes 36 timmars helvete, var gång barnet gör något fel eller inte lyssnar på mamma. Detta kommer säkert att förfölja barnet ända in i döden. Tänk om barnet dör innan mamman, hemska tanke! Hur kommer dödsannonsen då att utformas? XXX har nu lämnat oss, XXX föddes 2006 efter 36 timmars pina…

Idag lipar jak nifen!

Idag lördag den 25/10 är det finsk festival i Finlandshuset, Snickarbacken 4, t Östermalmstorg, lördag 25 oktober kl 19–2. Festivalens namn är ”tiss is Finland”, lite roligt namn för tissi betyder tutte på finska. Jaja, jag ska ringa Jorma, Jukka, och Seppo och påminna dem om detta event. Sedan ska jag slipa kniven, sätta på mig mina "jällivarehängbyxor"(vilket faktiskt fortfarande bärs av svenska ungdomar, är inte det lite 90-tal?) och brylla håret som en äkta "finnraggare". I kväll bär det iväg till Snickarbacken (passande namn med tanke på byxvalet) och skrika lite perkele och vifta med kniven.

Vilda sover i eget rum.

Det är första natten som Vilda sover i sitt egna rum. Till en början gillade hon det inte alls, hon skrek t.o.m. när vi flyttade in sängen! Precis som att hon tänkte att: "Va f-n... Nu j---ar… tror de att jag ska flytta! Såååå h-----e heller! Bäst att jag visar mitt ogillande…”.

Hon fick flytta trots sitt uppenbara agg mot detta. Jag fick ta hand om läggningen av Vilda, detta p.g.a. att jag är den som pallar att Vilda gråter hejdlöst. Dessutom är jag obeveklig när jag bestämt mig för något, naturligtvis fick jag även ta hand om läggningarna av Vilda då hon lärde sig att somna i egen säng för några månader sen.

Nu tror ni att jag är en okänslig man som inte bryr mig om min dotter gråter, men ack så fel ni har. Jag har mått fysiskt illa var gång jag fått ansvar för de här grejerna, en del av mig säger att jag ska ta det lilla knytet till mig, medan en annan säger att det är bara för några kvällar, och någon gång måste hon ju flytta. Det var så det var i kväll, Vilda grät och jag gick in med jämna, ca.2 minuter, mellanrum för att lägga henne och säga: ”Sov nu lilla älsklingen.”, men egentligen ville jag ta upp henne och bara hålla henne. Som sagt, jag är obeveklig när jag bestämt mig…

Det var ca.40 minuters kamp, men sedan sov hon, och jag gick och mummelsjöng en ”klacksång”: ”Så jä—a enkelt, ja det var så jä—a enkelt, såå jää—aa eenkeelt osv.” Jag hade väntat mig en kamp på åtminstone två timmar för en sak ska ni veta, Vilda vet också vad hon vill..

Så nu ligger Kirsi och sover i vårt sovrum och jag har vakten inatt. Kirsi ska få sova själv för första gången sedan Vilda föddes…

Till trogna läsare.

Hej på er, jag har lagt till en "Trognaläsare"-räknare på sidan. Varför jag vill räkna er? Jo, jag är nyfiken på hur många trogna jag har...

Vad är kriterierna för att kalla sig trogen läsare? Jo, det är alla som läser min blogg tillofrån, det spelar ingen roll om man går in och kollar varje dag eller typ en gång i månaden, bara man kommer in dåodå och läser. Ni kan vara anonyma, så snälla... Om du är en trogen läsare, kan du adda dig här...

En mor tillrättavisar sin dotter.

Hemma hos oss talas det två språk, finska och svenska, jag pratar svenska med barnen och Kirsi talar finska med barnen. Jag förstår finska bra, men talar väl inte finska särskilt väl. Idag hörde jag Kirsi tillrättavisa Vilda vid diskmaskinen, då hade Vilda just tagit en kniv från diskmaskinen (Kirsi höll på att tömma den så detta hände under uppsikt). För att underlätta för er kära läsare, så översätter jag hennes förmaning till svenska:
– Nej Vilda, du får inte ta ut kniven från diskmaskinen *kort paus* trots att du är finne.
*Längre paus av Kirsi* Jag hann skratta till och då kom klassikern från Kirsi:
– Du får vänta två år till…
Först skrattade jag, men efter en stund blev jag allvarlig och sa:
– Bara så att du ska veta Kirsi… Jag kommer inte att gå med på att Vilda får bära kniv vid tre års ålder…

För att lugna känsliga läsare... Det var en matkniv.

Min julklapp avklarad!

När Kirsi kom hem i går så fick jag min JULKLAPP! Lite tidigt kanske, men det var en "påengångbrahasak". Jag fick nämligen, håll i er nu......... en papperskorg! En papperskorg som iof alla får använda, den ska stå i stortoan.

Nej nej nej, jag är absolut inte bitter....

Empati + Migrationsverket = FALSKT

Från Aftonbladet: Vill stanna Helen Awuor, 24, tvingas lämna sitt barn i Sverige

för att åka till Kenya och söka uppehållstillstånd.
Foto: JIMMY WIXTRÖM

Den här historien gör mig så j---a arg. En mamma som tvingas att lämna sin tremånaders baby, för trots att barnet och hennes pappa är svenska medborgare så måste mamman lämna Sverige för att söka uppehållstillstånd från hemlandet Kenya. Så är lagen, HON MÅSTE SÖKA UPPEHÅLLSTILLSTÅND FRÅN KENYA! Bakgrund: I juli födde mamman sin dotter Rennah Chantelle och mammans chanser att få uppehållstillstånd är nu mycket stora. Nu vädjar mamman till Migrationsverket att göra ett undantag – att låta henne stanna med sin familj i Stockholm medan ansökan behandlas.


Jag citerar från Aftonbladet: ”På Migrationsverket beklagar man det som händer, men säger att lagen är mycket tydlig i sådana här ärenden.
På justitiedepartementet säger man sig var medveten om problemet.
– Vi ser över lagen men samtidigt går det faktiskt för Migrationsverket att göra undantag, säger Markus Friberg, pressekreterare hos migrationsminister Tobias Billström (m).”, slut citat.

Det finns visst ingen plats för lite empati, om man ska tro migrationsverket, men enligt Tobias Billström går det alltså att göra undantag. De på migrationsverket vet antingen inte om det, eller också sitter det någon maktfullkomlig bitter liten människa där som tyvärr fick detta ärende på sitt bord…

Återinför "OBS-klasser"!

Jag blir skrämd när jag läser om det här med att elever får ha hörselkåpor på sig under lektionen p.g.a. att lektionssalarna är så oroliga! Va f-n, vad är det för lärare som låter det gå till denna gräns? Är det så svårt att få tyst i klassen? SKICKA UT STÖRANDE ELEVER! Ska det vara så svårt? Nu kommer vänstern och socialdemokraterna - de vill ju ha en kravlös skola - att rasa mot mig, och säga ungefär så här:
”Hur kan du? De är ju de stackars grynen som är stökiga mest utsatta i samhället. Deras hemförhållanden kanske är sådana att föräldrarna inte bryr sig om de får samtal om deras stökiga barn. Det är så synd om de o.s.v.”.
Mitt svar till sossar och kommunister kommer här:
”Ska stökiga elever få förstöra för dem som vill lära sig något? Är det besvärliga elever som ska sätta normen i en skolsal? Ska alla elever få lida för att några elever kanske har det taskigt ställt hemma?”. Jag svarar NEJ! på samtliga frågor.

Som förälder ser jag det som mitt ansvar att uppfostra mina barn till, något sånär, normalt funtade människor. I första hand är det föräldrarnas ansvar, men om det finns problem i hemmen får skolan ta över. Till störande elever ska skolan erbjuda medicinering, internering eller tvångsintagning på en anstalt där DISCIPLIN är ledord. Nej, jag skojade bara. Det räcker med specialundervisning, jag menar det som på min skoltid kallades OBS-klasser, men så får de väl inte kallas längre…

Ränteläget

Jag kanske har glömt att berätta att jag ofta skrev rim tidigare , Jo...det är sant! Jag fick faktiskt några publicerade... Jaja, jag har nu tagit upp detta igen och här levererar jag mitt andra rim på denna blogg, den första var om Zlatan som poet..

Ränteläget

Riksbankschefen, han har låg ränta
Hallå farfar, vad annat var att vänta?

De på toppen har dragit vinstlotten,
inte vi från skrapet i botten.

Alla har vi löneförmåner och det är kul
vi på SöS-golvet får två biobiljetter till jul.

Nej nej nej, jag är absolut inte bitter,
betänk vilken kunskap de besitter.

Att hugga för sig är också en färdighet,
men det har väl en bismak av girighet?

Joakim Draköga

Ordförande i Patetiska Poeterna

Dubbelmoralen har fått ett fett ansikte.

Här utplånar Vattenfall byar på löpande band.

Alla har nog sett Vattenfalls reklam med isbjörnen som börjar få slut på is, isen smälter bort i en rasande takt, men sen händer det något. Det börjar snöa! Det går att urskilja att snöflingorna ser ut som namnunderskrifter, isbjörnen är glad igen och rullar runt i snön med sin bebbe! Det är så Jävla vackert! *snyftar* Vad jag fattat så kan man skriva under ett dokument på nätet för att rädda miljön. En mycket fin tanke.

Det är bara en liten liten brist i upplägget, nämligen att Vattenfall samtidigt släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige i sina tyska anläggningar. Jag citerar från SvD:

”Kontrasten är stor mellan det sterila månlandskapet vid brunkolsbrottet i tyska Brandenburg och Vattenfalls reklambilder med häckande storkar på skorstenarna. Så har också Vattenfall blivit nominerad till Årets lobbyist av Miljöpartiet de Gröna.I dagarna har Vattenfall kört igång sin provanläggning för att avskilja koldioxid i Schwarze Pumpe i Lausitz i östra Tyskland. Det är bolagets alibi för att fortsätta med brunkolsbrytningen, som är fullständigt förödande för miljön och klimatet.Men ingen vet idag om tekniken kommer att fungera i kommersiell och storskalig drift. Det man vet är att om den kommer att fungera så blir det tidigast 2020. Fram till dess kommer Vattenfall att fortsätta utsläppen av koldioxid vid sina tyska anläggningar, utsläpp som varje år är större än hela Sveriges utsläpp. Bara Jänschwalde släpper ut 24,7 miljoner ton CO2 om året och är därmed värst inom hela EU och på sjunde plats i världen.Vattenfall har köpt tre nya brunkolsfält och vill fortsätta med brytningen i alla fall till 2030. Tre byar hotas av utplåning – Atterwasch, Grabkow och Kelkwitz – och människorna där lever i ständig oro för framtiden.”, slut citat.

Att man också använder mycket vatten förbättrar inte Vattenfalls image, jag citerar från SvD-länk: "Vattenfall förbrukar ofattbara 30 miljoner liter vatten i timmen vid sina anläggningar i Brandenburg – mer än hela befolkningen i delstaten gör av med. Det är ett hot mot grundvattenförsörjningen och strider mot EU:s vattendirektiv.", slut citat.

Jag tycker att alla mina läsare ska läsa den här länken till SvD, för att få en inblick i hur man sköter ett storföretag ägt av svenska folket, Vattenfall har gett DUBBELMORALEN ett ansikte, och det är så fult, så fult...

Direkt (var det då alltså) från Rörstrandsgatan!

Foto taget från vår balkong, ser ni spöket?

Foto: Joakim Draköga

Det är lite pådrag här utanför ikväll, några "supportrar" är på puben ”Bagpipers inn”. Jag var ute för att kolla läget, supportrarna sitter längs väggen och är smått förbannade. Jag vet inte vilket lag de håller på, men någon sa: "det är säkert Djurgårdare". Just nu tvingas de in i bussar för att köras bort.

Nu har supportrarna bussats iväg. Under detta spektakel började jag undra över vilka befogenheter polisen egentligen har. Vi bor med balkongen mot Rörstrandsgatan och hade inte märkt något av "Supportrarna". Det var när jag stod vid balkongdörren, som jag såg polisbilarna, inget bus eller annat... Polisen stod och stoppade förbipasserande, släppte inte igenom vanligt folk o.s.v. Det finns säkert någon lag som de kan åberopa, polisen ville inte ta några risker, men det var ju lugnt...

Jag tar inte de våldsamma falangerna av supportrar i försvar, men jag kan faktiskt förstå dem om de känner lite agg mot polisväsendet. Jag tycker att det gränsar till trakasserier om man inte får ta en öl med polare, men när jag såg ”supportrarna” då de satt i bussen la jag märke till att ingen såg förbannad ut, kanhända var det en ”lyckad” kväll för dem? Själv skulle jag inte se särskilt glad ut om jag skulle bussas ut någonstans. Jag antar att det tillhör skådespelet, att grabbarna träffas -> polisen får nys om det -> polisen övervakar - > bussarna kommer för vidare transport -> grabbarna får något att snacka om i veckan som kommer. Jaja, en sista ”varning” till er, kära läsare, om ni funderar på att gå på puben, var inte för många för då kommer bussen och tar er ;)

Nu i efterhand har jag fått reda på att det varit huliganbråk i Vasastan, så var det med den saken…

Disa är inte rädd

Min lilla prinsessa leker i hoppborgen.

Foto: Joakim Draköga

Disa är 4 ½ år, hon har redan satt sin prägel på sitt nya dagis. Hon har bl.a. sagt till de andra barnen, att om de blir rädda för spindlar så kan de säga till henne så kan hon fixa det, för hon är inte rädd. För några dagar sedan fick jag höra en annan av hennes, alltid lika intressanta, dagishistorier. Hon är kär i en av grabbarna där, jag utelämnar hans namn p.g.a. att det kan vara pinsamt. Här kommer vår dialog Disa (D), jag (J) och x (Disas kärlek):

D: Idag skrek x på mig.
J: Jasså, varför det? Var han elak?
D: Nej, det var han väl inte?
J: Men…varför skrek han på dig då? Hade du gjort något elakt?
D: Nej, det hade jag ju inte.
J: … (väntar på fortsättningen, vilket ej kommer.) Jaha, men varför skrek han på dig då?
D: Jo, vi har bestämt att han ska skrika på mig om Y är dum mot honom… då ska jag komma och hjälpa honom mot Y.
J: Ja det är ju klart, att jag inte tänkte på det…

Jag tittade på henne, där hon satt bredvid mig på bussen, hon tittade på något annat, det gick en varm våg genom mig och jag sa: Du är så sööööt, Min lilla prinsessa!!!!

Att inte tåla kritik

I Aftonbladet läser jag att ”Idol”-profilen Katrin Zytomierska fick sparken direkt efter tv-sändningen, detta p.g.a. att hon i sin blogg skrivit så här om Birro: "”Han har uttryckt sitt missnöje mot judar. Så mycket har jag förstått."

Det finns en del av den sorten, de som, direkt när de blir kritiserade, kallar sin antagonist för rasist eller vad som passar in. I Katrins fall passade det visst ypperligt att kalla Birro för "Judehatare", hon är visst jude själv. Det är så lågt att kalla någon för sådana tillmälen när man får slut på argument, eller som i hennes fall, aldrig haft några....

Smekmånad, dag 2 Hockeymatchen

Jag delade upp dag 2 för att jag tyckte den blev för lång, här är länkar till hela smekmånadsserien: dag 1, dag 2.

På kvällen var det hockeymatch, Djurgården skulle ta sig an Timrå på nyrustade Hovet. När vi kom in var det en härlig atmosfär med en sjungande klack, för mig var det bara att stämma in i sången. Stackars Kirsi hade fortfarande en hes hals och kunde knappt prata, men kul hade hon. Jag kan tänka mig att det är småroligt att följa mig när jag är på hockey, för jag är ju, som jag tidigare skrivit om, ganska på under matcher. Vi tittade och njöt av ännu en kväll tillsammans ”bara hon och jag”. En liten detalj som fick oss att bli nostalgiska - vi gick ju på hockey innan Disa kom till världen - det var att jag ibland vände mig mot Kirsi och sa: ”Okej då, en puss kan du väl få.” Hon hade förstås inte bett om någon puss.

Kirsi tyckte att det var bra drag på publiken och jag kan bara hålla med. Djurgården har flyttat alla årets hemmamatcher till Hovet, vilket varit de flesta supportrars vilja, just p.g.a. bättre stämning. Nu har jag varit på tre matcher denna säsong och det har varit bra drag på alla. När matchen var slut åkte vi till Östra stations pub, för att ta oss något att dricka. Då vi satt oss vid ett bord (stället var nästan tomt) kom det tre förfriskade äldre män som varit på samma match. De pratade konstant, så Kirsi och jag fick ingen ”egentid” där. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra, men det var ju två äldre Djurgårdare(och en gnagare) och de verkade trivas i vårat sällskap, så jag hade inte hjärta att be dem dra…

Jag hade tänkt tacka mormor(mummo) och morfar(vaari) i den sista delen av smekmånad, som kommer inom kort, men det har ju tagit sådan tid att få delarna skrivna så… Jag vill att hela världen ska förstå min tacksamhet till dem. Att komma till Sverige, för att faktiskt nästan tvinga ut oss, för att vi ska få ”egentid” är så stort. Jag bugar ödmjukast och vill att de ska veta att jag är skyldig dem en STOR tjänst. Därför ska jag be Kirsi översätta det sista stycket (så att det inte blir fel, min finska ni vet) och skicka till dem.

Kirsi frågade mig om jag hade fått avsluta det här inlägget snabbt, jag svarade: ”Nej, men jag blev så irriterad på mig själv när jag skrivit
”Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra…”
, så att jag hade tappat lusten att skriva mer. Då Frågade hon om jag glömt bort att vi gick till ”Wasahof”, på vilket jag ärligt svarade: ”Ja, när jag skrev inlägget hade jag inget minne av det, men det var ju för att jag blivit så irriterad på mig själv.” Jo, så här var det. Efter debaclet på ”Östra Station” så gick vi, som jag redan nämnt, till ”Wasahof” där Kirsi tog en liten ”Staropramen” och jag en ”Tonic Water”. Där fick vi vår ”egentid” och det var ju underbart att få känna en sådan frihet tillsammans.

Jag kan inte vara tyst längre.

Jag har följt Alex Schulmans otaliga finter för att hamna i det mediala bruset. Han skriver om att kattägare är dumma i huvudet -> rubriker i Aftonbladet . Han bloggar med ett kvitto från ett restaurangbesök, vilket får följden att läsare kan använda hans kontokortsnummer för eget bruk -> rubriker i Aftonbladet. Det här upprepar sig hela tiden, han hittar på något och Aftonbladet skriver rubriker, det kan ju vara för att han är anställd av Aftonbladet. Jo, han har en stor makt bland innefolket, han fastlägger ju ”inne- och utelistan” - Det är ju tragiskt att en "riksmobbare" som Alex Schulman ska kunna sitta på den stolen. - och utelistan vill ju ingen hamna på. Varför gör han dessa, som vanligt folk skulle kalla idiotiska, gärningar om och om igen? Han gör det för att hans blogg ska få in läsare, det är ju antalet besökare som bestämmer hur mycket cash han drar in, han kan inte annat än le hela vägen till banken.

Det är dumt att kalla honom idiot, för han drar ju in stålar, men jag kan inte annat än tycka han är en sådan. Jag tror att han har problem med att analysera konsekvenserna av sitt beteende innan han ”klampat i klaveret”. För mig, personligen, var han en ”Rubrikfigur” – en sådan där som man ser på löpen men inte bryr sig om – tidigare, men sen läste jag om att s.k. ”huliganer” varit taskiga mot honom. Jag var tvungen att kolla upp det, och det visade sig att han sagt ungefär så här: ”Djurgårdare…..Jag vill bara pissa på Djurgårdare…”. Det uttalandet hade inte tagits emot med glädje bland Djurgårdssupportrar, speciellt inte hos dem som kallar sig ” Djurgårdens Fina Grabbar, DFG”. I alla fall, några supportrar, förmodligen Djurgårdare, hade skrämt honom i en trappuppgång till den milda grad att han börjat, enligt förövarna själva, gråta och bett om ursäkt. Det är för att han inte tänker efter som jag tycker att han borde gå under epitetet dumhuvud. För även om han än en gång fick rubriker, så kunde det blivit så att han inte fått glädjas åt slantarna på banken. Jag måste dock ge honom "cred" för att han gjorde en rätt analys efter "trappuppgångsincidenten", då han valt att mobba något mindre aggressiva grupper bl.a. kattägare.

Nu är Alex före detta fru på tapeten, hon har visst sagt att någon var lite väl bögig i Idol. Det är väl så nära massmedialt självmord man kan komma? Jo, låt mig få förklara. Att säga en sådan sak i teve är dumt, men att säga en sådan sak i Idol - vilket jag tror de flesta homosexuella följer, det är väl bara schlagerfestivalen som är större (visst har jag fördomar!)? - måste väl ändå vara höjden av sinnesslöhet. Det slutar inte där, för kvinnan i fråga förstår inte varför människor är så upprörda, detta trots att kanalen hon jobbar för tagit avstånd till hennes yttrande. Hon vill inte vara en förebild och hon ska fortsätta vara sig själv. Hon har bl.a. sagt att ” – Det är väl inget taskigt. Jag lägger ingen värdering i det.” ? Ingen värdering, förklara för mig, någon! Jag är förlorad i hennes tankebanor, jag ser ingen logik i dem, kanske att hon ville följa sin föredetta "mans" exempel...

Hipp hipp hurra!

Bara ett minne blott?

Igår fick jag min födelsedagspresent av Kirsi! Min födelsedag är ju den 30/10, men det är ju bra att hon redan avklarat presentutdelningen. Vad jag fick? Det var liten påse fylld med små Niveaprodukter, den var inte inslagen, men det ska ju ändå bara öppnas. Jag såg en liten roll-on for men, resten av innehållet meddelade Kirsi mig samtidigt som hon plockade in det i mitt toalettskåp. Det var visst någon ”anti-aging-lotion” och något annat som jag inte minns just nu, men det var sådant som jag förstås alltid önskat mig. Hon vet så väl vad som går hem hos mig, min söta älskling. När frågan om vad jag önskar mig i födelsedagspresent tidigare kommit på dagordningen, så brukar jag svara: ”Ingenting, jag har ju allt jag kan önska mig Älskling.” Nu fick jag en reklampåse från Nivea, den var gratis, så det är ju för väl att hon börjat ta mig på allvar. Nejnejnej, jag är inte bitter…

Näe, jag är inte bitter, nejnej absolut inte! Jag är glad att bli ihågkommen, vilket jag inte blev på min födelsedag -04. Jag hade iofs glömt bort det själv, men det är ju inte mitt ansvar att påminna någon om min födelsedag. Eller? Det var när jag skulle hämta Kirsis lillasyster Mari från tuben som jag kom på att det var min bemärkelsedag. Jag stannade till på Mellqvist kaffebar för att avnjuta en dubbel macchiato, när Erik (ägaren) sa att han bjöd på kaffet, hejdade jag mig och kom på att det var min födelsedag. Jag tittade förvånat på Erik och sa: ”Vadå, vet DU att jag fyller år idag?”. Erik svarade: ”Gör du!? Ja men då passar det ju bra att jag bjuder.” Jag hämtade Mari. När vi kom hem påminde jag familjen om att jag fyllde år denna dag. Vi hade planerat in Disas dopdag på den dagen och det hade hela familjen fokuserat på, även jag, men jag är inte bitter. Nejnejnej absolut inte bitter… ;)

Är hon berusad, eller?

Hon raglar omkring i vår lägenhet, stödjer sig mot soffan och tar sats för att ta sig de få stegen till vardagsrummets "passage". Hon koncentrerar sig för att kunna gå någorlunda rakt, hon har sin mobil i ena handen, så bär det iväg, vinglande och sluddrande tar hon sig till slut fram till sitt mål. Hon stöttar sig mot passagen, balansen är alarmerande dålig, hon vänder sig mot Kirsi för att sluddra något ofattbart för att, helt plötsligt, hojta till. Hennes mobil dimper ned på golvet, all hennes uppmärksamhet krävs för att hon ska lyckas ta upp den utan att dratta på ändan, en otrolig balansakt som hon triumferande klarar av. Hon tittar på Kirsi en sista gång, släpper taget och fortsätter vacklande in i sitt rum.

Nej det är faktiskt inget fyllo jag beskriver, utan det är vår lilla Vilda. Det hände sig häromdagen när Kirsi, helt apropå, sa: ”Det är som att bo med ett litet fyllo.” Jag tittade på Kirsi och märkte att hon, leende, tittade på Vilda, jag iakttog Vildas ostadiga steg mot sitt rum - samtidigt som jag fick historien ovan beskriven av Kirsi - och svarade: ”Jo, men det är ett väldigt sött "fyllo"!”

Mammamobbning och gengångare.

En konversation mellan Kirsi (K) och mig (J) den 24 september 2008:

K: Jag blir så trött på kvinnor som bara SKA snedda framför barnvagnen, hur var det med den kvinnan som skulle snedda framför dig idag?
J: Eh, hon stannade… men hon kände sig tvungen att sparka till min häl lite när hon snedda bakom mig.
K: Jag fattar inte hur de tänker… (Kirsi spelar hur en kvinna som ska till att gena tänker) Jag måste gå in framför vagnen här för att tjäna en halv sekund.

K (igen): Det är så irriterande. Jag har själv gjort så och jag minns så väl när jag kom på att det var lite onödigt att försöka gena genom en vagn. Det var en man som bara körde på mig, då tänkte jag att, ja varför tror jag att alla ska stanna för min skull?

Det här samtalet började bli väldigt intressant.

J: Har en man genat ”genom” dig någon gång?
K: Nej, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall.
J: Haha, det här är intressant, för de gånger jag stannat för att någon prompt ska gena framför vagnen så har det alltid varit kvinnor, att du säger att det mest är kvinnor, sätter mer tyngd i den här storyn.
K: Ja, där tycker jag att du har ett ämne att blogga om.
J: Det lär nog bli ett inlägg om det här ämnet.

Samtalet fortsatte in på annat. Kirsi har tidigare berättat om hur äldre kvinnor betett sig respektlöst mot henne i bussar och i tunnelbanan. Jag har aldrig råkat ut för det själv av förklarliga skäl, jag har nämligen hört att jag har en ganska hård uppenbarelse. Jag vet! Jag begriper inte heller vad de menar?

Jag läste en artikel i ”Allt om barn” som visar att Kirsi inte är ensam om att uppmärksammat detta fenomen. Jag har tänkt på detta ämne och har en teori om varför ”mobbningen” mot mammor kommit till och här nedan följer den.

Som ”vanliga döda” har vi alla säkert, någon gång, varit med om att mammor tar upp all plats på trottoaren, det finns några av den sorten. Jag har själv irriterat mig på den respektlöshet de mammorna visar. De som kallt räknar med att alla mötande ska gå ut på gatan, de ska gå tre vagnar sida vid sida, bara för att de ska kunna ”snacka” med varandra. Det är förmodligen dessa fåtal mammor som förstör för de som ”sköter” sig.

Det är lite ”samesamebutdifferent” för barnvagnsförarna, som jag själv har stor erfarenhet av. Det finns ”vanliga döda” (oftast män i övre medelåldern) som helt enkelt VÄGRAR att gå åt sidan när man kommer med barnvagn. De som kallt räknar med att (upprepningen är avsiktligt) alla ska gå åt sidan för att de ska väl inte behöva gå åt sidan? Att man sedan rullar en barnvagn, som kan var extra tung av matkassar, tas det ingen hänsyn till. UR SPÅR HÄR KOMMER JAG! Satan vad de är irriterande.

För att sammanfatta det hela. Respektlösheten verkar ha eskalerat i båda lägren. Jag tror att det är de här ”rötäggen” jag beskrivit ovan, som har startat det här ”kriget” mellan oss som tidigare visade respekt för varandra. Vad göra? Vi kan ju börja med att visa hänsyn för varandra…

Smekmånaden, dag 2 Centralbadet

Poolen i Centralbadet. OBS! Det är inte Kirsi och jag på bilden.

Den andra dagen på Kirsis och min ”smekmånad” började med att vi lämnade Disa på dagis, för att därifrån direkt bege oss till Centralbadet för frukost och bad. Den enda njutning jag hade av frukosten var sällskapet, att ett sådant välrenommerat ställe serverar s.k. ”trosskydd”(skivad ost, precis sådan man får på Södersjukhuset) som enda ost är för mig en gåta. Vi reagerade även på personalen som var av en mycket egendomlig sort. De dukade inte av på borden förrän frukosten var slut? När en kund sa: ”Jag tar en kopp från baren för att de är slut vid kaffebordet. Om man jobbar inom restaurangbranschen borde en klocka ringa i huvudet där ”FYLL PÅ MED KAFFEKOPPAR!” skulle blinka som första åtgärd. Inget hände.
Kirsi och jag njöt trots allt, för dem som har barn är det uppenbart varför, men för er övriga kanske en förklaring är på plats? Med barn är det stört omöjligt för två vuxna att föra en konversation utan att ständigt bli avbrutna, det här är inget gnäll det är bara fakta. Därför kan den tilldragelsen att man får prata med varandra över en timma utan att bli avbruten vara en ljuvlig upplevelse.

När frukosten var förtärd var det dags för badet, vi har badat på Centralbadet ett antal gånger så inget nytt under solen, men ack så härligt. Först satte vi oss i thermalbadet där tillbringade vi trettio minuter för att sedan byta till jaccuzin som vi inte provat tidigare. Jag tyckte inte om jaccuzin. Jag fick sitta och spänna mig för att inte hamna hos grannen (en kvinnlig turist från Japan, ett roligt sammanträffande?) p.g.a. kraften i ”jetstrålen”, det var inte behagligt. Det tog inte så lång stund innan jag gav upp för att ta mig dit jag verkligen ville vara, BASTUN.

Det är något med mig och bada bastu, jag njuter oerhört av att sitta i en riktigt varm bastu. Kirsi och jag bestämde att hon skulle knacka på fönstret till herrbastun, då hon var klar för att sätta sig i ångbastun med mig. Kirsi var fortfarande sjuk(se ”Smekmånad, dag 1”), jag tror att hon inte kunde njuta av bastubadandet, vilket hon annars brukar göra. När vi badat klart gick vi hem för att umgås med Kirsis föräldrar och invänta kvällens stora händelse, nämligen hockeymatchen mellan Djurgården och Timrå på Johanneshovs isstadion, vilket jag kommer att skriva om i nästa del av ”Smekmånadsserien”.

Vilda gick till Mellqvist

Vilda efter sin promenad.

foto: Joakim Draköga

Igår var det dags för ännu en premiär, Vilda skulle få GÅ till Mellqvist kaffebar för första[1] gången. Jag hade förberett henne hela morgonen, pratat om det och fått henne att se fram emot denna oerhörda strapats.

Vi lämnade Disa på dagis vid nio på morgonen, och sedan for vi hem för att äta mellis (Haha vi kallar Mellqvist för Mellis i vår familj) vila och avsluta med att äta lunch innan äventyret skulle ta sin början. När vi väl skulle iväg så hade jag byggt upp en sådan förväntan hos Vilda så att när jag tog på de nya Vikingkängorna (födelsedagspresent från mummo och vaari) skrattade hon hela tiden. Vilda skrattar när hon förstår att det ska hända något roligt, det har jag glömt att berätta, men när jag t.ex. tar på mig bärselen skrattar Vilda hela tiden, ett bra sätt att visa pappa när man uppskattar något (bara ett tips till mina ettåriga läsare). Ok, tillbaks till eskapaden! När vi var färdiga för avfärd bar jag ned Vilda för trapporna och ut på Vikingagatan, ställde henne på trottoaren och sa: ”Nu går vi.”
Det märktes att det även var premiär med de nya kängorna för Vilda, trevande började hon gå på sidan? Efter några meter gick hon som vanligt med ena handen hållandes mitt lillfinger.

Vi gick Rörstrandsgatan mot S:t Eriksplan, Vilda tyckte att det var kolossalt roligt att gå in i portgångar för att liksom springa ut ur dem, vilket hon gjorde så många gånger som jag mäktade, efter ca.5 gånger vid första porten sa jag: ”Nu går vi vidare.” varpå jag började gå mot Mellis med Vilda hållandes mitt finger. Plötsligt känner jag att hon drar mitt finger mot porten igen. Det slutar med att vi stannar vid varje port och när mitt tålamod, och kaffesug inte klarar mer, då får jag bära henne några meter för att hon ska ”förstå” att expeditionen måste fortsätta. Hon går in till en frisör på vägen, vinkar till en man och säger: ”ejej, ejej”. Då svarar han vinkandes: ”Hejhej, hejhej” vilket förstås gör henne väldigt nöjd. Det är ju så att de flesta i hennes ålder(1år) hela tiden prövar sig fram hur man ska få kontakt med sina medmänniskor, när de lyckas förstår de ju att de använt sig av rätt kommunikation. När vi äntligen, efter 30 minuter(200 meter), kom fram till Mellis hade pappas kaffesug nu växt till gigantiska mått, vilket inte var helt fel, för då smakade kaffet som sänt från himmelen.

Vilda gick omkring själv på Mellis, när hon var på väg ut sa jag: ” Nej Vilda inte ut.” döm om min förvåning när hon tittar upp på mig och säger något på sitt tungomål, för att sedan vända inåt igen? När jag fick min dubbla Macchiato[2] vill Vilda upp i min famn, då fick baristan Per äran att få hålla Vilda ett tag, vilket han gjorde med bravur.

När jag druckit upp var det dags för hemfärd, den tog ca.40 minuter(jag hade ju inget kaffesug längre). Det var samma procedurer på vägen hem, med en härlig liten parentes. Vilda gick nästan förbi frissan, men så plötsligt såg hon var hon befann sig och liksom sa ojdå för att vända, gå in och köra samma hälsningsfras och få densamma tillbaka. Ganska gulligt, eller hur? Vårt äventyr hade alltså tagit ca.1 ½ timma, då hade vi gått ca.400 meter och druckit en dubbel Macchiato, och det var dags att sova igen….

[1] Vilda har varit på Mellqvist otaliga gånger, det här var första gången hon gick dit.
[2] Ett litet tillägg, när jag träder in i Mellqvists lokal så är beställningen gjord, inga ord behövs längre. Är jag förutsägbar eller?