Smekmånad, dag 2 Hockeymatchen

Jag delade upp dag 2 för att jag tyckte den blev för lång, här är länkar till hela smekmånadsserien: dag 1, dag 2.

På kvällen var det hockeymatch, Djurgården skulle ta sig an Timrå på nyrustade Hovet. När vi kom in var det en härlig atmosfär med en sjungande klack, för mig var det bara att stämma in i sången. Stackars Kirsi hade fortfarande en hes hals och kunde knappt prata, men kul hade hon. Jag kan tänka mig att det är småroligt att följa mig när jag är på hockey, för jag är ju, som jag tidigare skrivit om, ganska på under matcher. Vi tittade och njöt av ännu en kväll tillsammans ”bara hon och jag”. En liten detalj som fick oss att bli nostalgiska - vi gick ju på hockey innan Disa kom till världen - det var att jag ibland vände mig mot Kirsi och sa: ”Okej då, en puss kan du väl få.” Hon hade förstås inte bett om någon puss.

Kirsi tyckte att det var bra drag på publiken och jag kan bara hålla med. Djurgården har flyttat alla årets hemmamatcher till Hovet, vilket varit de flesta supportrars vilja, just p.g.a. bättre stämning. Nu har jag varit på tre matcher denna säsong och det har varit bra drag på alla. När matchen var slut åkte vi till Östra stations pub, för att ta oss något att dricka. Då vi satt oss vid ett bord (stället var nästan tomt) kom det tre förfriskade äldre män som varit på samma match. De pratade konstant, så Kirsi och jag fick ingen ”egentid” där. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra, men det var ju två äldre Djurgårdare(och en gnagare) och de verkade trivas i vårat sällskap, så jag hade inte hjärta att be dem dra…

Jag hade tänkt tacka mormor(mummo) och morfar(vaari) i den sista delen av smekmånad, som kommer inom kort, men det har ju tagit sådan tid att få delarna skrivna så… Jag vill att hela världen ska förstå min tacksamhet till dem. Att komma till Sverige, för att faktiskt nästan tvinga ut oss, för att vi ska få ”egentid” är så stort. Jag bugar ödmjukast och vill att de ska veta att jag är skyldig dem en STOR tjänst. Därför ska jag be Kirsi översätta det sista stycket (så att det inte blir fel, min finska ni vet) och skicka till dem.

Kirsi frågade mig om jag hade fått avsluta det här inlägget snabbt, jag svarade: ”Nej, men jag blev så irriterad på mig själv när jag skrivit
”Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra…”
, så att jag hade tappat lusten att skriva mer. Då Frågade hon om jag glömt bort att vi gick till ”Wasahof”, på vilket jag ärligt svarade: ”Ja, när jag skrev inlägget hade jag inget minne av det, men det var ju för att jag blivit så irriterad på mig själv.” Jo, så här var det. Efter debaclet på ”Östra Station” så gick vi, som jag redan nämnt, till ”Wasahof” där Kirsi tog en liten ”Staropramen” och jag en ”Tonic Water”. Där fick vi vår ”egentid” och det var ju underbart att få känna en sådan frihet tillsammans.