Jag börjar med några citat från den här artikeln i Aftonbladet:
”Det finns just nu minst 347 sexförbrytare i Sverige som återfaller i brott.
De sitter av sina straff, kommer ut och gör om det. Vilka de är och var de håller hus vet ingen. Sverige saknar ett register för sexualbrottslingar. I Kalifornien räcker det med ett par tryck på datorn för att få veta vilka sexbrottslingar som bor i närheten.”
”I USA kan vem som helst när som helst se vilka som har förgripit sig på barn. Det är det lag på.”
”I Long Beach i södra Kalifornien får dömda pedofiler och andra sexbrottslingar inte längre bo närmare parker, skolor, stränder och dagis än 600 meter.
De får inte heller besöka skolor, bibliotek, pooler, shoppingcentrum med lekrum, busshållplatser där barn vistas eller fritidslokaler för unga.
– Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet, säger lokalpolitikern Suja Lowenthal.”
Jag är inne på den linjen. Att sexbrottslingar som återfaller till liknande brott efter första domen ska registreras ungefär som i USA. Vissa hävdar att man sonat sitt brott – som i något fall var 2 månader för upprepade våldtäkter mot en tioåring! – när straffet är avklarat. Så då ska en återfallsförbrytare inte kunna hängas ut, trots att det uppenbarligen finns en stor risk att denne ska upprepa sitt brott. Brottslingen har ju redan fått utstå ett straff, men jag tycker att Suja Lowenthals ord ovan är så kloka: ”Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet.”
Ni som läst min blogg tidigare, vet vad jag tycker om sexbrott. Det är så j…a fegt. Jag kan tänka mig ett straff för sådana brottslingar, att de låses in i ett rum med offrets aggressivaste manliga släktingar, för att de ska få chansen att visa hur de ser på det uppkomna läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar