torsdag 29 maj 2008

Hurra strejken är över?

Hurra! Strejken som ingen la märke till är över. Nu var jag lite orättvis, media har ju faktiskt skrivit om strejken. Det var väl på det ända sättet som Svensson märkte att det var strejk? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2563304.ab
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2573149.ab
Det är ganska så otacksamt att ha ett jobb där man knappt kan strejka, som sjuksköterskorna på min avdelning (intensiven). Det är så lätt att klassa som samhällsfarligt om intensivvårdssyrrorna strejkar, men att ge lön efter den klassningen går absolut inte.
Om man har ett jobb, som är så viktigt att det klassas som samhällsfarligt om man strejkar, ska man inte ha en hyfsad lön då? Den första sjuksköterska jag frågar om lönen har 23 600 kronor i månadslön! 23 600 kronor! Fy f-n! Vi snackar om en högutbildad person, med tio års erfarenhet som sjuksköterska och 18 månader som intensivvårdssjuksköterska. Nu får hon ca. 1000 kronor i löneförhöjning. I rest my case.....

onsdag 28 maj 2008

Att filma under kjol är ok.


Kort resumé: En vakt filmar en kvinna under kjolen, hennes dotter frågar mamman varför vakten har sin mobil under mammans kjol, vakten torskar och erkänner. Han frias från ofredande i Stockholms tingsrätt. De hänvisar till tidigare domar i Svea hovrätt och Högsta domstolen, där tingsrättsdömda friats då offren inte varit medvetna om smygfilmandet förrän långt senare. I det här fallet blir ju kvinnan medveten om ofredandet medan det sker.

Jag borde ju lärt mig, att samhället inte alltid fungerar riktigt som jag vill, vid det här laget. Det kommer att dyka upp konstiga domar tillofrån i all framtid. Jag minns den första domen jag reagerade starkt på. Jag var 20+ och läste om en dom på en våldtäktman. Om jag minns rätt så friades gärningsmannen från våldtäkt p.g.a. att han knappt hann in innan han ejakulerade. Det var så overkligt att läsa om den domen, han var knappt inne, va f-n! Offret tyckte nog att det räckte med att han var på väg in. Ska han premieras för att han är en taskig älskare? Som inte kan hålla sig länge nog för att det ska kunna kallas fullbordat samlag? Ungefär så tänkte jag på den tiden.

Det har med jämna mellanrum dykit upp liknande idioti. Och nu den här. En vakt som smygfilmar under kjol, och han frias? Sanlöst! Jag lägger ned för tillfället, blir bara så förbannad.....

tisdag 27 maj 2008

IVA/Anestesi 50 årsfest

Förrätten

Jag var på fest i fredags, Iva/Anestesin fyllde 50 år i maj. Vi hade femtitalstema, och det hade faktiskt anammats av de flesta. Själv gick jag till festen i jeans och skinnpaj. Jag hade håret slickat och tyckte själv att det var mycket femtital i min uppenbarelse. På vägen till tricken så smet jag in på Mellqvists och beställde in en dubbelmacchiato. När jag inmundigat den härliga drycken, och passerade uteserveringen, såg jag Per som jobbar på Mellqvist. Jag frågade honom om han tyckte att jag var femtital, han svarade: "Du ser mer o mer ut som en finne.". Vilket jag såg som det ultimata betyget för en femtitalslook (Finnar= rockers). Jag tackade Per för toppbetyget och fortsatte min resa.

Vi var ett litet gäng som träffades på Eken, där det var vätskekontroll, i mitt fall handlar det om alkoholfri dryck (Tonic water är en perfekt sippdryck). Väl vid festen blev det välkomstdrink och tilltugg. Vi minglade en timma sen var det dags att inta våra platser. Efter att toastmaster hälsat oss välkomna kom förrätten in. Kocken var Danyel Couet från Fredsgatan 12 http://www.fredsgatan12.com/, jag har hört mycket gott om den restaurangen och kan nu "stämma in" i lovsången. Maten var av högsta kvalitet och mycket god. Efter middagen var det dans. Om en man är på en fest där 80% är kvinnor, ja då får mannen dansa.

Jag avslutar med att tacka alla festdeltagare för en trevlig kväll.

måndag 26 maj 2008

När Vivo blev Vi som blev Coop

Till er kunder som handlar på Engströms Livs i Bromma och Björnbodahallen i Vällingby i västa Stockholm där coop tar över, se länk nedan:

http://www.dagenshandel.se/dh/DagensH.nsf/0/5178849E3BDF952FC125745100512DF6?open Jag beklagar sorgen!


Trots att jag bor ovanför ICA Birkahallen på Rörstrandsgatan, så handlade jag alltid på Vi Dagsklippet vid Fridhemsplan(Tidigare Vivo), Coop tog över för ca ett halvår sedan. Anledningen till att jag gick till Vi Dagsklippet och handlade, var att det var ca. 30% lägre priser där jämfört med Birkahallen.

När Coop tog över sa jag till en av kassörskorna: "Nu är det väl bara att vänta på prishöjningarna." Varpå hon svarade: "Nej, det ska inte bli några prishöjningar, ägaren stannar som chef här."
Jag: "Vad bra! Det borde ju borga för att prisbilden stannar vid den som är idag." Haha vad jag misstog mig.

Nu har jag hittat varor som är dyrare där än vad de är i Birkahallen, det har aldrig hänt tidigare. Så nu har jag bytt till Prisextra och hoppas, med hela mitt hjärta, att ingen av de stora (Coop/ICA) ska köpa upp den kedjan också.

söndag 25 maj 2008

Står jounalister över allt, t.o.m. sanningen?

Behöver vi söka längre?


Jag reagerade på den här historien http://www.aftonbladet.se/debatt/article2526814.ab när jag läste om den på tokmoderatens blogg. Nu är den på tapeten igen. Det handlar om en journalistik som står över all kritik.

TV4 har gjort några plumpa övertramp tidigare, men nu har vi ett nytt läge. Nu visar andra journalister att måttet är rågat. Jag har aldrig upplevt det tidigare, att journalister "tar avstånd" från kollegor. Jag förstår att TV4 slåss med näbbar och klor för att de ska vinna det här målet. För om de skulle gå vinnande ur den här historien, vilket verkar omöjligt, vem skulle då orka ta strid om (läs när) TV4 ärekränker igen? Om TV4 förlorar är vi nästan i samma läge, vem orkar slå näven i bordet när de vet hur långt TV4 är beredda att gå? Det är säkerligen den strategin TV4 har.

Jag märkte ett roligt sammanträffande, om man som jag råkar trycka på shift när man skriver fyran så blir det ¤, mycket likt ett dajmkryss. Det spelar alltså inte så stor roll om man råkar skriva TV¤, alla förstår ju ändå innebörden.....

torsdag 22 maj 2008

Vilda tar inte skit från storasyster...längre!

Vilda herself!
Foto: Joakim Draköga

Nu har Vilda börjat säga ifrån! Tidigare har Disa fått göra som hon vill med Vilda, utan att Vilda brytt sig. Men för någon vecka sen sa (läs skrek) Vilda ifrån! Disa tog en leksak från Vildas hand, och Vilda höjde rösten och visade, med tydlighet, att detta inte var ok. Disa blev nästan rädd, och gav snabbt tillbaka leksaken. Detta gjorde ju självklart att Vilda lärde sig något nytt, det går att säga ifrån.
Jag har, med viss stolthet, följt utvecklingen av detta skådespel. Det ser rätt roligt ut när en 7-månaders flicka säger ifrån till sin 4-åriga storasyster, och avslutar med några dräpande kommentarer. De dräpande kommentarerna består i nuläget av lite tystare mummel, men jag förstår ju att det egentligen är några bitska anmärkningar typ: "Om du kunde lyssna från början, hade jag sluppit bli irriterad på dig.".
Det känns bra att se hur flickorna börjat leka med varandra. Disa kan få Vilda att skratta hejdlöst, bara genom att visa sig. Tidigare idag när jag satte Vilda i sin gocart (gåvagn), satte hon iväg mot Disas rum för att kolla om syrran var där, men icke! Jag lät henne stå vid dörrposten (hon kommer inte över trösklarna), och spana efter Disa. Själv visste jag ju att Disa var i Ida o Hannas rum o kolla på Bolibompa hehe. När jag sa: "Hittar du inte Disa? Vaaar äär Disa? Ska vi titta här inne?." Då kom hon till den dörrposten, och direkt när hon såg Disa så kom det glädjetjut ur Vildas mun. Ja, såna småsaker kan glädja en far.......

söndag 18 maj 2008

Bankerna, girighetens högborg!





För ca tio år sedan var det någon av Sveriges storbanker som försökte få till en avgift för varje uttag i bankomaten. Det blev en folkstorm mot detta. Dagen efter så gick bankens informationschefen(tror jag det var) ut med en dementi och sa att det var en tanke, men den ska inte genomföras.
Nu har bankerna funderat i några år och kommit på ett annat sätt att rövkn...a oss. De begär helt enkelt att alla kort ska vara bundna till Visa eller Mastercard. Det kostar kunderna mellan 250-488 kronor om året, kanske inte låter så mycket men bankerna drar in MYCKET pengar på det. Jag har, som många andra, lönekonto i NORDEA. Där finns ingen ränta på kontoinnehavarnas pengar, vilket ger NORDEA en vinst på MÅNGA MILJARDER varje år. Själv har jag sett det som att jag betalat för mitt bankkort på det sättet, men nu blåser förändringens vindar. Jag ska byta bank, och råder alla som är missnöjda att göra detsamma.

Jag är en känslig grabb

Jag vill varna känsliga läsare! Detta är det första inlägget med en fullt skriven svordom.
Anledningen till detta inlägg är följande historia:
http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1165605/full-bilforare-rammade-kvinnor-och-barn
Jag blir så otroligt arg på dessa rattfyllon, inte nog med att de får alldeles för lindriga straff! En del inom makteliten klarar ju sig genom idiotiska bortförklaringar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2160521.ab
För er som inte orkar öppna länken ovan, snabb resumé: Per Gahrton frias från rattfylla, påstår sig druckit vin och öl efter olyckan.
Vad skickar det ut för signaler till de som kan tänkas köra på fyllan? Jo, ha alltid med dig alkohol i bilen. Om du skulle vara full och krocka/ "köra ihjäl någon" öppna pavan och drick. Att det är en politiker som klarar sig på dessa premisser gör det hela ännu känsligare. Fy FAN! Där kom den.


Jag kan erkänna att jag är en känslig grabb. Efter att jag blev pappa har mina känslor dubblats hundrafalt. Jag har väl alltid haft temperament (i kvadrat), men nu har andra känslor kommit till ytan.

Jag kan t.ex. inte läsa om de instängda barnen i Österrike, då börjar mina känslor löpa amok. Jag gjorde misstaget att börja prata om dem under en frukost med Kirsi. Jag hade läst något om att de psykologer som lyssnat på barnens berättelser, själva hade fått hjälp för att bearbeta det de fått höra. Kirsi började ge mig lite info om sånt hon läst, och då kände jag en vrede bubbla upp inom mig mot denna galning som låst in "sin" familj. Jag tappade aptiten och bad Kirsi att sluta prata om det psykfallet. Så vi började prata om annat, men inom mig ändrades känslorna mot ledsamhet/sorg, jag har så svårt att förstå den här ondskan som finns i världen.

Ok, nog om ondska. Jag har också blivit känslig åt det lyckliga hållet. Ett exempel är att jag inte kan se en förlossning, på film eller på riktigt, utan att tårarna kommer rinnande nerför kinden. HerreGud, ibland får jag tårar i ögonen bara av att titta på Vilda eller Disa, än idag. Tårarna är av lycka, det är tur jag har min familj....

Fredrik är så snäll

Fredrik "tårtar" med sin far
Fredrik, "äventyraren" som jag skrivit om, skrev så här i sin blogg i expressen: "och inte minst Disa, stans gulligaste unge.". Han menar min dotter Disa.


Han är så snäll mot Disa, som t.ex. den gången när Disa tappade typ 5 ahlgrens bilar på Mellqvist. Då gick han in i kiosken brevid och köpte 3 stora klubbor till henne. En annan gång köpte han en Bamsetidning till henne. Jo, han gillar nog henne...

Att jobba ideellt


I min profil står det att jag jobbar ideellt som undersköterska. Det kan man ta med en nypa salt, sanningen är att jag jobbar ideellt en vecka i månaden. Jag anser alltså att jag, och alla andra undersköterskor, ska ha 25% lönepåslag.

Jag tycker även att sjuksköterskelönerna ska höjas minst 30%. Jag läste någonstans att lokförare har en lön på ca. 31 000kr/månad, om detta stämmer så är sjuksköterskornas medellön på 23 730/ månad (källa vardforbundet.se) ett skämt. Inget illa om lokförare, som har den lön de ska ha, men jag är säker på att de inte har lika gedigen utbildning som sjuksköterskor.

Hundägare, hur tänker de?



När jag går till Vasaparkens parklek med Disa, vilket händer ganska frekvent, går vi förbi en "hund-rast-ruta". Jag brukar slänga ett öga för att kolla hur det ser ut i den "rutan". Där är det kliniskt rent från hundskit! Jag lovar!
Det måste vara det enda ställe i Vasastan som är helt befriat från hundskit.
Jag skulle vilja göra en undersökning på alla rutor i stan. Om ni har vägarna förbi en sån ruta, kolla om ni ser hundbajs i den och kontakta mig om resultatet.

Anledningen till att jag tar upp detta ämne.
När jag häromveckan var på väg till Mellqvist kaffebar, såg jag en kvinna 30+ som lät sin hund kissa på ett bildäck, ett bildäck som satt på en bil! Till en början såg det ut som hon inte visste vad hennes lille älskling hade för sig, men sen såg jag tydligt att hon kollade om hunden var klar! Jag skakade på huvudet och tänkte otryckbara tankar om denna hundägare. Det här öppnade mina ögon och sedan dess har jag sett två hundägare som låtit sina hundar kissa i portuppgångar, minst tio hundskitar på Rörstrandsgatans trottoarer.
Jag har svårt att förstå hur dessa hundägare tänker. De verkar ju tycka att det är helt ok att deras hund pissar i någon annans port!? Eller skiter på trottoaren!? Finns det någon lag man kan åberopa när man ser en hund pissa i en port? Man kanske kan anmäla för skadegörelse? Jag vet inte.
En sak är säker, nästa gång jag ser en hundägare som låter hunden pissa i någon port, då ska jag ta reda på hur de tänker...

Så bar det iväg

Fredrik startar med flaggan i topp.
Foto: Joakim Draköga

Då bar det iväg för Fredrik och hans pappa, bila jordenrunt för högst 8000 kronor http://blogg.expressen.se/8000kr/! Undrar om de lyckas med den budgeten? Jag, Disa, Kirsi och Vilda var och sa hejdå till honom på Mellqvist där det var ett litet jippo för deras skull. Vilda sa iof inte mycket eftersom hon trynade hela jippot igenom. Fredrik bjöd på tårta och det åt Disa och Kirsi med god aptit. Själv är jag ingen tårtälskare så för mig dög det bra med en dubbelmacchiato.

JordenRunt på 8000pix

Jag gillar kaffe och bor i Birkastan, steget till att bli stammis på Mellqvist kaffebar är ju därmed helt självklar. Mellqvist, vi i familjen kallar det Mellis, har tillsammans med Non Solo Bar det bästa kaffet i stan. Ok, nog med beröm.
Jag och Disa har Mellis som vårt andra vardagsrum. Dit går jag för att dricka min dubbla espresso Macchiato, medan Disa mumsar i sig en bulle (inte var dag ska jag väl tillägga). Under årens lopp har en typ av vänskap vuxit fram mellan mig och några andra stammisar, en av dessa vänner heter Fredrik Persson som går under epitetet "äventyraren" http://blogg.expressen.se/8000kr/ .
Torsdagen den 15/5 ska han iväg på ännu en jordenrunt-resa, denna gång med sin far. Denne genomsympatiske man är en av Disas topp3-favoriter, en annan namne till Fredrik finns oxå på den listan(en lustig detalj som jag faktiskt inte tänkt på förrän i skrivande stund), förmodligen är chansen stor att min framtida svärson kommer att bära det namnet (dock ej någon av dessa två gentlemän). En av orsakerna till att Fredrik gör denna resa, är för att samla in bidrag till Afasiförbundet http://www.afasi.se/ . Jag ska själv skänka 200 pix, kan tyckas att inte vara så mycket, men många bäckar små....

Passionen till Djurgårdens IF


Häromdagen diskuterade jag passionen till Djurgårdens IF (DIF) med en jobbarkompis. Hon har en man som, precis som jag, håller på DIF. Hon var lite frågande till hur det kan vara en såå viktig del i ens liv. Jag svarade ungefär så här: "Jag tycker att Alla som har någon passion i livet, borde förstå en sån sak.".
Men alla gör inte det! Jag träffade ett par i 25-årsåldern när den första "Sagan om ringen"-filmen släpptes. De hade köat i några dygn för att komma åt premiärbiljetter. Jag förstod ju precis hur glada de var som hade lyckats komma över biljetterna. Vi snackade om dittodatt och sedan nämnde jag att min passion bl.a. var DIF. Då sa de, nästan i halsen på varandra: " Jag förstår inte såna som kan tycka sport är intressant!". I en nedlåtande ton på köpet!
Förstå mitt haksläpp! Jag blev så j...a arg. Jag svarade (med mycket hög röst ska jag tillägga) : "Det var, ta mig f-n, det värsta jag hört! Här sitter ni som tältat i flera dygn för en biobiljett och ser ned på en snubbe som gillar sport. Och jag som trodde att om någon skulle förstå, så är det såna som ni. Där dog ni för mig. Stick!" Jo, jag avslutade ungefär så som jag skrivit. Jag var så överrumplad och förbannad.
Att jag, som växte upp i Eskilstuna, blev Djurgårdare är inte så konstigt egentligen. I Eskilstuna höll de flesta på VIK(Västerås IK) i hockey och IFK Eskilstuna i fotboll. Redan i unga år var jag en bestämd liten gosse, och det blev så att jag gick, som jag forfarande gör, min egen väg. Till en början, när jag var ca. 7 år, var det färgerna jag fastnade för. Vilken sjuåring gillar inte gul-blå-röd? Senare förstod jag att jag var "ensam" om min kärlek till Djurgårdens IF i hemstaden. Jag träffade högst 5 Djurgårdare under hela min uppväxt, inget som jag led av eftersom jag har en dragning åt det obstinata hållet.
Jag genomled år av ständigt hånande emot mitt Djurgården. DIF var inte på topp de första åren jag höll på dem, 1976 fick de t.o.m. lämna högsta serien i hockey. Det var bara för ett år, men fatta vad smädelserna haglade emot mig. Här kommer jag in på ordstävet -det som inte dödar dig, stärker dig-, många skulle kanske byta lag i detta prekära läge, men min kärlek blev bara starkare.
Förstå min glädje när DIF blev svenska mästare i hockey 1983. 10 år av smädelser och hån var över. Nu började en guldålder!
Jag kollade på DIF-Hockeys hemsida http://www.difhockey.se/ där står det så här om det året: "Finalen var som väntat hård men DIF lyckades vinna och en mer hatad och impopulär mästare än Djurgårdens IF anno 1983 är svårt att finna."
I meningen ovan finns vi-mot-dom-känslan som varje Djurgårdare förmodligen känt någon gång.
För att sammanfatta, alla har vi våra olika passioner i livet. Minns bara att den känslan du har för dina passioner har någon annan för sina. Då blir det lättare att förstå....