Vilda herself!Foto: Joakim Draköga
Nu har Vilda börjat säga ifrån! Tidigare har Disa fått göra som hon vill med Vilda, utan att Vilda brytt sig. Men för någon vecka sen sa (läs skrek) Vilda ifrån! Disa tog en leksak från Vildas hand, och Vilda höjde rösten och visade, med tydlighet, att detta inte var ok. Disa blev nästan rädd, och gav snabbt tillbaka leksaken. Detta gjorde ju självklart att Vilda lärde sig något nytt, det går att säga ifrån.
Jag har, med viss stolthet, följt utvecklingen av detta skådespel. Det ser rätt roligt ut när en 7-månaders flicka säger ifrån till sin 4-åriga storasyster, och avslutar med några dräpande kommentarer. De dräpande kommentarerna består i nuläget av lite tystare mummel, men jag förstår ju att det egentligen är några bitska anmärkningar typ: "Om du kunde lyssna från början, hade jag sluppit bli irriterad på dig.".
Det känns bra att se hur flickorna börjat leka med varandra. Disa kan få Vilda att skratta hejdlöst, bara genom att visa sig. Tidigare idag när jag satte Vilda i sin gocart (gåvagn), satte hon iväg mot Disas rum för att kolla om syrran var där, men icke! Jag lät henne stå vid dörrposten (hon kommer inte över trösklarna), och spana efter Disa. Själv visste jag ju att Disa var i Ida o Hannas rum o kolla på Bolibompa hehe. När jag sa: "Hittar du inte Disa? Vaaar äär Disa? Ska vi titta här inne?." Då kom hon till den dörrposten, och direkt när hon såg Disa så kom det glädjetjut ur Vildas mun. Ja, såna småsaker kan glädja en far.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar