Bara en liten undran.

Den här annonsen visade de på min Facebook-sida. Det är oklart om "Superpille" slätar ut rynkorna p.g.a. storleken(hujeda mig), alltså "fyller ut" för er som inte förstod mina tankegångar, eller om det är "krämen" i "Superpillen" som gör det?

Brukar ni testa er på nätet?

Jag gjorde ett IQ-test på nätet för någon vecka sedan, frågorna hade inte med IQ att göra utan var mer s.k. allmänbildningsfrågor, till saken hör att frågorna var oerhört lätta (typ vad heter Sveriges kronprinsessa?) och ca fem till antalet. Efter att jag, mycket misstänksam och nyfiken, svarat på frågorna kom det upp en dialogruta där företaget ville ha min mail-adress för att skicka mitt resultat. Jag satt helt konfunderad och tänkte att det var bland det dummaste jag varit med om, eller var de i själva verket det som var testet? Om man skickade in adressen så var man blåst? Men, tror de verkligen att någon går på det här? Haha…LYCKA TILL!

Nu har jag fått svaret på min fråga. Det var antagligen några som skickade mail-adressen till ”mitt” IQ-testet.

Ett litet bakslag för Vilda

Prinsessan Vilda

Jag har nämnt att Vilda flyttade till eget rum i fredags, det gick över förväntan men…

Det var så att hela helgen tog jag hand om Vilda när hon vaknade på natten, men på måndagen var det dags att jobba natt för mig och då fick ju Kirsi ta över den biten. På tisdagen kom jag hem ”smått” irriterad p.g.a. att en resa med pendeln, ”Södra station” till ”Karlberg” som i vanliga fall tar tio minuter, den morgonen tagit hela 55 minuter. Då är Kirsi så trött, Kirsi har fått sov i sammanlagt två timmar under natten, hon är helt slut stackaren. Vilda hade fått en svacka och förmodligen bestämt sig för att det nog inte var ok att ligga i eget rum trots allt. Jaja, tråkigt nog för Tokmoderaten som helst vill läsa om andras olycka, så har hon sovit gott efter den natten…

Världens bästa pappa

kanske jag inte är, men jag ligger antagligen i toppfem.

Jag har läst om den där undersökningen i kamratposten, angående vem barnen går till för att söka tröst. Det är ledsam läsning, pappan kom på femte plats, tror jag det var. Det ledsammaste var att barnen hellre går till ”ingen” än till pappan. Det är ju uppenbart att något blivit fel, att många pappor helt enkelt är urusla pappor. Jag räknar mig inte till den gruppen, Kirsi är en underbar mamma men jag är rätt säker på att Disa väljer mig när hon söker tröst.

Jag har börjat nedräkningen till jag ska gå på min pappaledighet, fr.o.m. den 17/12 är jag pappaledig ända till i början av september -09. Jag var hemma med Disa i över 6 månader och det var riktigt roligt, mycket p.g.a. att jag fick en känsla av att jag blev liksom mer kompis med henne… Jo, jag hade redan pappakänslorna (oerhört starka, fråga Kirsi) sen Disa föddes, men eftersom jag tillbringade hela dagar med Disa, då lekte vi i lekparken, lekte hemma och ja för att sammanfatta vi lekte en hel del;) Att dela vardagen med sitt barn är ju förstås inte bara en lek, det blir ju så att man automatiskt delar med sig av sina manér med allt vad det innebär. Den lilla Disa iakttog och sög in den oerhörda visdom jag har, därför kan hon numera bete sig någorlunda bland folk.

En sak som jag minns att jag reagerade på var andra föräldrars problem med att dåodå låta barnen själva få avgöra en tvist. Under de månader som jag var och lekte med Disa kan jag nog räkna de föräldrar, som inte genast hoppade in som fredsmäklare när ”di små” t.ex. disputerade om vems tur det egentligen var att gå upp i rutschbanan, på ena handens fingrar. Jag försökte att vara lite ”laidback” så länge det inte blev våldsamheter inblandat. Jo, ni har rätt, ni som tänkte att ”då fick du väl sura blickar på dig”, men ska jag tala om en hemlis… jag brydde mig inte så mycket om det. En del föräldrar började faktiskt prata med mig, och då förklarade jag mina tankar och de flesta tyckte faktiskt att det var en ganska bra idé. Jag minns de föräldrar som hade kommit till samma insikt som jag, vi tittade oftast förtroligt på varandra när ett gräl mellan ”di små” var i antågande, och insåg då att vi nog hade samma idéer när det gäller konfliktslösning, nämligen den att låt barnen börja träna på det så fort som möjligt.

Jag har några andra saker som jag ska ta upp, men det blir vid något annat tillfälle.

Hade

Vilda gjorde sig snabbt hemmastadd i nya rummet.

Vilda flyttade ju till eget rum i fredags, då tog det 40 minuter att lägga henne. På lördagskskvällen gick jag in och la henne, hon var helt tyst från början (döm om min förvåning) det tog tio minuter innan hon gnällde till. Vilda satt i sin säng då jag kom in, jag la henne samtidigt som jag med lugn röst sa: "Men Vilda, du skulle ju sova nu. Lägg dig ned nu, och så ska Vilda soova...", sedan gick jag ut ur rummet. Nästa gång hon vaknade var klockan över tre på natten...

Mamman i fokus.

För något år sedan läste Kirsi en födelseannons högt för mig, den löd ungefär så här: ”Efter 36 timmars pina så föddes o.s.v.…”…….. Jo det är sant!

Kirsi reagerade på den och jag reagerade än kraftigare. Jag sa ungefär så här:
”Va!? Är det sant? Står det så? Du skojar!”
Efter att Kirsi övertygat mig om att hon inte skojade, så fortsatte jag med yttra ungefär dessa eftertänksamma ord:
”Hur tänker man? Hur j---a ego kan man vara? Att man inte ens kan sätta in en födelseannons utan att alla ska få veta att man minsann hade värkar i 36 timmar?
Tror hon att hon är ensam om det? Vilket j---a miffo!”, ok orden kanske inte var så tankfulla, men jag var rent ut sagt irriterad.
Jag kunde inte fatta hur självcentrerad en människa kan vara. Att i barnets födelseannons - alltså den första officiella kungörelsen om barnets tillkomst - få med att mamman faktiskt fick kämpa i hela 36 timmar.

Jag tycker synd om barnet, inte bara för att dennes födelseannons var en katastrof. Hur kommer det barnet ha det i sitt liv? Tänk om det stackars barnet råkar spilla saft på finaste kläderna: ”Herre Gud! Nu har du förstört dina finkläder, varför uthärdade jag 36 timmars pina för att få ut en sån som dig?”

Barnet har gjort sig riktigt illa: ”Gnäll inte, det där är väl inget! Vänta tills du ska föda, jag hade ju 36 timmars helvete när du skulle ut.”

Barnet är ledsen och sorgsen (undrar varför?): ”Jasså du är ledsen… Då skulle du ha sett hur ledsen jag var när du skulle födas, 36 timmar av ren smärta…

Mamman kommer förmodligen att påminna barnet om hennes 36 timmars helvete, var gång barnet gör något fel eller inte lyssnar på mamma. Detta kommer säkert att förfölja barnet ända in i döden. Tänk om barnet dör innan mamman, hemska tanke! Hur kommer dödsannonsen då att utformas? XXX har nu lämnat oss, XXX föddes 2006 efter 36 timmars pina…

Idag lipar jak nifen!

Idag lördag den 25/10 är det finsk festival i Finlandshuset, Snickarbacken 4, t Östermalmstorg, lördag 25 oktober kl 19–2. Festivalens namn är ”tiss is Finland”, lite roligt namn för tissi betyder tutte på finska. Jaja, jag ska ringa Jorma, Jukka, och Seppo och påminna dem om detta event. Sedan ska jag slipa kniven, sätta på mig mina "jällivarehängbyxor"(vilket faktiskt fortfarande bärs av svenska ungdomar, är inte det lite 90-tal?) och brylla håret som en äkta "finnraggare". I kväll bär det iväg till Snickarbacken (passande namn med tanke på byxvalet) och skrika lite perkele och vifta med kniven.

Vilda sover i eget rum.

Det är första natten som Vilda sover i sitt egna rum. Till en början gillade hon det inte alls, hon skrek t.o.m. när vi flyttade in sängen! Precis som att hon tänkte att: "Va f-n... Nu j---ar… tror de att jag ska flytta! Såååå h-----e heller! Bäst att jag visar mitt ogillande…”.

Hon fick flytta trots sitt uppenbara agg mot detta. Jag fick ta hand om läggningen av Vilda, detta p.g.a. att jag är den som pallar att Vilda gråter hejdlöst. Dessutom är jag obeveklig när jag bestämt mig för något, naturligtvis fick jag även ta hand om läggningarna av Vilda då hon lärde sig att somna i egen säng för några månader sen.

Nu tror ni att jag är en okänslig man som inte bryr mig om min dotter gråter, men ack så fel ni har. Jag har mått fysiskt illa var gång jag fått ansvar för de här grejerna, en del av mig säger att jag ska ta det lilla knytet till mig, medan en annan säger att det är bara för några kvällar, och någon gång måste hon ju flytta. Det var så det var i kväll, Vilda grät och jag gick in med jämna, ca.2 minuter, mellanrum för att lägga henne och säga: ”Sov nu lilla älsklingen.”, men egentligen ville jag ta upp henne och bara hålla henne. Som sagt, jag är obeveklig när jag bestämt mig…

Det var ca.40 minuters kamp, men sedan sov hon, och jag gick och mummelsjöng en ”klacksång”: ”Så jä—a enkelt, ja det var så jä—a enkelt, såå jää—aa eenkeelt osv.” Jag hade väntat mig en kamp på åtminstone två timmar för en sak ska ni veta, Vilda vet också vad hon vill..

Så nu ligger Kirsi och sover i vårt sovrum och jag har vakten inatt. Kirsi ska få sova själv för första gången sedan Vilda föddes…

Till trogna läsare.

Hej på er, jag har lagt till en "Trognaläsare"-räknare på sidan. Varför jag vill räkna er? Jo, jag är nyfiken på hur många trogna jag har...

Vad är kriterierna för att kalla sig trogen läsare? Jo, det är alla som läser min blogg tillofrån, det spelar ingen roll om man går in och kollar varje dag eller typ en gång i månaden, bara man kommer in dåodå och läser. Ni kan vara anonyma, så snälla... Om du är en trogen läsare, kan du adda dig här...

En mor tillrättavisar sin dotter.

Hemma hos oss talas det två språk, finska och svenska, jag pratar svenska med barnen och Kirsi talar finska med barnen. Jag förstår finska bra, men talar väl inte finska särskilt väl. Idag hörde jag Kirsi tillrättavisa Vilda vid diskmaskinen, då hade Vilda just tagit en kniv från diskmaskinen (Kirsi höll på att tömma den så detta hände under uppsikt). För att underlätta för er kära läsare, så översätter jag hennes förmaning till svenska:
– Nej Vilda, du får inte ta ut kniven från diskmaskinen *kort paus* trots att du är finne.
*Längre paus av Kirsi* Jag hann skratta till och då kom klassikern från Kirsi:
– Du får vänta två år till…
Först skrattade jag, men efter en stund blev jag allvarlig och sa:
– Bara så att du ska veta Kirsi… Jag kommer inte att gå med på att Vilda får bära kniv vid tre års ålder…

För att lugna känsliga läsare... Det var en matkniv.

Min julklapp avklarad!

När Kirsi kom hem i går så fick jag min JULKLAPP! Lite tidigt kanske, men det var en "påengångbrahasak". Jag fick nämligen, håll i er nu......... en papperskorg! En papperskorg som iof alla får använda, den ska stå i stortoan.

Nej nej nej, jag är absolut inte bitter....

Empati + Migrationsverket = FALSKT

Från Aftonbladet: Vill stanna Helen Awuor, 24, tvingas lämna sitt barn i Sverige

för att åka till Kenya och söka uppehållstillstånd.
Foto: JIMMY WIXTRÖM

Den här historien gör mig så j---a arg. En mamma som tvingas att lämna sin tremånaders baby, för trots att barnet och hennes pappa är svenska medborgare så måste mamman lämna Sverige för att söka uppehållstillstånd från hemlandet Kenya. Så är lagen, HON MÅSTE SÖKA UPPEHÅLLSTILLSTÅND FRÅN KENYA! Bakgrund: I juli födde mamman sin dotter Rennah Chantelle och mammans chanser att få uppehållstillstånd är nu mycket stora. Nu vädjar mamman till Migrationsverket att göra ett undantag – att låta henne stanna med sin familj i Stockholm medan ansökan behandlas.


Jag citerar från Aftonbladet: ”På Migrationsverket beklagar man det som händer, men säger att lagen är mycket tydlig i sådana här ärenden.
På justitiedepartementet säger man sig var medveten om problemet.
– Vi ser över lagen men samtidigt går det faktiskt för Migrationsverket att göra undantag, säger Markus Friberg, pressekreterare hos migrationsminister Tobias Billström (m).”, slut citat.

Det finns visst ingen plats för lite empati, om man ska tro migrationsverket, men enligt Tobias Billström går det alltså att göra undantag. De på migrationsverket vet antingen inte om det, eller också sitter det någon maktfullkomlig bitter liten människa där som tyvärr fick detta ärende på sitt bord…

Återinför "OBS-klasser"!

Jag blir skrämd när jag läser om det här med att elever får ha hörselkåpor på sig under lektionen p.g.a. att lektionssalarna är så oroliga! Va f-n, vad är det för lärare som låter det gå till denna gräns? Är det så svårt att få tyst i klassen? SKICKA UT STÖRANDE ELEVER! Ska det vara så svårt? Nu kommer vänstern och socialdemokraterna - de vill ju ha en kravlös skola - att rasa mot mig, och säga ungefär så här:
”Hur kan du? De är ju de stackars grynen som är stökiga mest utsatta i samhället. Deras hemförhållanden kanske är sådana att föräldrarna inte bryr sig om de får samtal om deras stökiga barn. Det är så synd om de o.s.v.”.
Mitt svar till sossar och kommunister kommer här:
”Ska stökiga elever få förstöra för dem som vill lära sig något? Är det besvärliga elever som ska sätta normen i en skolsal? Ska alla elever få lida för att några elever kanske har det taskigt ställt hemma?”. Jag svarar NEJ! på samtliga frågor.

Som förälder ser jag det som mitt ansvar att uppfostra mina barn till, något sånär, normalt funtade människor. I första hand är det föräldrarnas ansvar, men om det finns problem i hemmen får skolan ta över. Till störande elever ska skolan erbjuda medicinering, internering eller tvångsintagning på en anstalt där DISCIPLIN är ledord. Nej, jag skojade bara. Det räcker med specialundervisning, jag menar det som på min skoltid kallades OBS-klasser, men så får de väl inte kallas längre…

Ränteläget

Jag kanske har glömt att berätta att jag ofta skrev rim tidigare , Jo...det är sant! Jag fick faktiskt några publicerade... Jaja, jag har nu tagit upp detta igen och här levererar jag mitt andra rim på denna blogg, den första var om Zlatan som poet..

Ränteläget

Riksbankschefen, han har låg ränta
Hallå farfar, vad annat var att vänta?

De på toppen har dragit vinstlotten,
inte vi från skrapet i botten.

Alla har vi löneförmåner och det är kul
vi på SöS-golvet får två biobiljetter till jul.

Nej nej nej, jag är absolut inte bitter,
betänk vilken kunskap de besitter.

Att hugga för sig är också en färdighet,
men det har väl en bismak av girighet?

Joakim Draköga

Ordförande i Patetiska Poeterna

Dubbelmoralen har fått ett fett ansikte.

Här utplånar Vattenfall byar på löpande band.

Alla har nog sett Vattenfalls reklam med isbjörnen som börjar få slut på is, isen smälter bort i en rasande takt, men sen händer det något. Det börjar snöa! Det går att urskilja att snöflingorna ser ut som namnunderskrifter, isbjörnen är glad igen och rullar runt i snön med sin bebbe! Det är så Jävla vackert! *snyftar* Vad jag fattat så kan man skriva under ett dokument på nätet för att rädda miljön. En mycket fin tanke.

Det är bara en liten liten brist i upplägget, nämligen att Vattenfall samtidigt släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige i sina tyska anläggningar. Jag citerar från SvD:

”Kontrasten är stor mellan det sterila månlandskapet vid brunkolsbrottet i tyska Brandenburg och Vattenfalls reklambilder med häckande storkar på skorstenarna. Så har också Vattenfall blivit nominerad till Årets lobbyist av Miljöpartiet de Gröna.I dagarna har Vattenfall kört igång sin provanläggning för att avskilja koldioxid i Schwarze Pumpe i Lausitz i östra Tyskland. Det är bolagets alibi för att fortsätta med brunkolsbrytningen, som är fullständigt förödande för miljön och klimatet.Men ingen vet idag om tekniken kommer att fungera i kommersiell och storskalig drift. Det man vet är att om den kommer att fungera så blir det tidigast 2020. Fram till dess kommer Vattenfall att fortsätta utsläppen av koldioxid vid sina tyska anläggningar, utsläpp som varje år är större än hela Sveriges utsläpp. Bara Jänschwalde släpper ut 24,7 miljoner ton CO2 om året och är därmed värst inom hela EU och på sjunde plats i världen.Vattenfall har köpt tre nya brunkolsfält och vill fortsätta med brytningen i alla fall till 2030. Tre byar hotas av utplåning – Atterwasch, Grabkow och Kelkwitz – och människorna där lever i ständig oro för framtiden.”, slut citat.

Att man också använder mycket vatten förbättrar inte Vattenfalls image, jag citerar från SvD-länk: "Vattenfall förbrukar ofattbara 30 miljoner liter vatten i timmen vid sina anläggningar i Brandenburg – mer än hela befolkningen i delstaten gör av med. Det är ett hot mot grundvattenförsörjningen och strider mot EU:s vattendirektiv.", slut citat.

Jag tycker att alla mina läsare ska läsa den här länken till SvD, för att få en inblick i hur man sköter ett storföretag ägt av svenska folket, Vattenfall har gett DUBBELMORALEN ett ansikte, och det är så fult, så fult...

Direkt (var det då alltså) från Rörstrandsgatan!

Foto taget från vår balkong, ser ni spöket?

Foto: Joakim Draköga

Det är lite pådrag här utanför ikväll, några "supportrar" är på puben ”Bagpipers inn”. Jag var ute för att kolla läget, supportrarna sitter längs väggen och är smått förbannade. Jag vet inte vilket lag de håller på, men någon sa: "det är säkert Djurgårdare". Just nu tvingas de in i bussar för att köras bort.

Nu har supportrarna bussats iväg. Under detta spektakel började jag undra över vilka befogenheter polisen egentligen har. Vi bor med balkongen mot Rörstrandsgatan och hade inte märkt något av "Supportrarna". Det var när jag stod vid balkongdörren, som jag såg polisbilarna, inget bus eller annat... Polisen stod och stoppade förbipasserande, släppte inte igenom vanligt folk o.s.v. Det finns säkert någon lag som de kan åberopa, polisen ville inte ta några risker, men det var ju lugnt...

Jag tar inte de våldsamma falangerna av supportrar i försvar, men jag kan faktiskt förstå dem om de känner lite agg mot polisväsendet. Jag tycker att det gränsar till trakasserier om man inte får ta en öl med polare, men när jag såg ”supportrarna” då de satt i bussen la jag märke till att ingen såg förbannad ut, kanhända var det en ”lyckad” kväll för dem? Själv skulle jag inte se särskilt glad ut om jag skulle bussas ut någonstans. Jag antar att det tillhör skådespelet, att grabbarna träffas -> polisen får nys om det -> polisen övervakar - > bussarna kommer för vidare transport -> grabbarna får något att snacka om i veckan som kommer. Jaja, en sista ”varning” till er, kära läsare, om ni funderar på att gå på puben, var inte för många för då kommer bussen och tar er ;)

Nu i efterhand har jag fått reda på att det varit huliganbråk i Vasastan, så var det med den saken…

Disa är inte rädd

Min lilla prinsessa leker i hoppborgen.

Foto: Joakim Draköga

Disa är 4 ½ år, hon har redan satt sin prägel på sitt nya dagis. Hon har bl.a. sagt till de andra barnen, att om de blir rädda för spindlar så kan de säga till henne så kan hon fixa det, för hon är inte rädd. För några dagar sedan fick jag höra en annan av hennes, alltid lika intressanta, dagishistorier. Hon är kär i en av grabbarna där, jag utelämnar hans namn p.g.a. att det kan vara pinsamt. Här kommer vår dialog Disa (D), jag (J) och x (Disas kärlek):

D: Idag skrek x på mig.
J: Jasså, varför det? Var han elak?
D: Nej, det var han väl inte?
J: Men…varför skrek han på dig då? Hade du gjort något elakt?
D: Nej, det hade jag ju inte.
J: … (väntar på fortsättningen, vilket ej kommer.) Jaha, men varför skrek han på dig då?
D: Jo, vi har bestämt att han ska skrika på mig om Y är dum mot honom… då ska jag komma och hjälpa honom mot Y.
J: Ja det är ju klart, att jag inte tänkte på det…

Jag tittade på henne, där hon satt bredvid mig på bussen, hon tittade på något annat, det gick en varm våg genom mig och jag sa: Du är så sööööt, Min lilla prinsessa!!!!

Att inte tåla kritik

I Aftonbladet läser jag att ”Idol”-profilen Katrin Zytomierska fick sparken direkt efter tv-sändningen, detta p.g.a. att hon i sin blogg skrivit så här om Birro: "”Han har uttryckt sitt missnöje mot judar. Så mycket har jag förstått."

Det finns en del av den sorten, de som, direkt när de blir kritiserade, kallar sin antagonist för rasist eller vad som passar in. I Katrins fall passade det visst ypperligt att kalla Birro för "Judehatare", hon är visst jude själv. Det är så lågt att kalla någon för sådana tillmälen när man får slut på argument, eller som i hennes fall, aldrig haft några....

Smekmånad, dag 2 Hockeymatchen

Jag delade upp dag 2 för att jag tyckte den blev för lång, här är länkar till hela smekmånadsserien: dag 1, dag 2.

På kvällen var det hockeymatch, Djurgården skulle ta sig an Timrå på nyrustade Hovet. När vi kom in var det en härlig atmosfär med en sjungande klack, för mig var det bara att stämma in i sången. Stackars Kirsi hade fortfarande en hes hals och kunde knappt prata, men kul hade hon. Jag kan tänka mig att det är småroligt att följa mig när jag är på hockey, för jag är ju, som jag tidigare skrivit om, ganska på under matcher. Vi tittade och njöt av ännu en kväll tillsammans ”bara hon och jag”. En liten detalj som fick oss att bli nostalgiska - vi gick ju på hockey innan Disa kom till världen - det var att jag ibland vände mig mot Kirsi och sa: ”Okej då, en puss kan du väl få.” Hon hade förstås inte bett om någon puss.

Kirsi tyckte att det var bra drag på publiken och jag kan bara hålla med. Djurgården har flyttat alla årets hemmamatcher till Hovet, vilket varit de flesta supportrars vilja, just p.g.a. bättre stämning. Nu har jag varit på tre matcher denna säsong och det har varit bra drag på alla. När matchen var slut åkte vi till Östra stations pub, för att ta oss något att dricka. Då vi satt oss vid ett bord (stället var nästan tomt) kom det tre förfriskade äldre män som varit på samma match. De pratade konstant, så Kirsi och jag fick ingen ”egentid” där. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra, men det var ju två äldre Djurgårdare(och en gnagare) och de verkade trivas i vårat sällskap, så jag hade inte hjärta att be dem dra…

Jag hade tänkt tacka mormor(mummo) och morfar(vaari) i den sista delen av smekmånad, som kommer inom kort, men det har ju tagit sådan tid att få delarna skrivna så… Jag vill att hela världen ska förstå min tacksamhet till dem. Att komma till Sverige, för att faktiskt nästan tvinga ut oss, för att vi ska få ”egentid” är så stort. Jag bugar ödmjukast och vill att de ska veta att jag är skyldig dem en STOR tjänst. Därför ska jag be Kirsi översätta det sista stycket (så att det inte blir fel, min finska ni vet) och skicka till dem.

Kirsi frågade mig om jag hade fått avsluta det här inlägget snabbt, jag svarade: ”Nej, men jag blev så irriterad på mig själv när jag skrivit
”Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa till dem att vi kommit dit för att få prata med varandra…”
, så att jag hade tappat lusten att skriva mer. Då Frågade hon om jag glömt bort att vi gick till ”Wasahof”, på vilket jag ärligt svarade: ”Ja, när jag skrev inlägget hade jag inget minne av det, men det var ju för att jag blivit så irriterad på mig själv.” Jo, så här var det. Efter debaclet på ”Östra Station” så gick vi, som jag redan nämnt, till ”Wasahof” där Kirsi tog en liten ”Staropramen” och jag en ”Tonic Water”. Där fick vi vår ”egentid” och det var ju underbart att få känna en sådan frihet tillsammans.

Jag kan inte vara tyst längre.

Jag har följt Alex Schulmans otaliga finter för att hamna i det mediala bruset. Han skriver om att kattägare är dumma i huvudet -> rubriker i Aftonbladet . Han bloggar med ett kvitto från ett restaurangbesök, vilket får följden att läsare kan använda hans kontokortsnummer för eget bruk -> rubriker i Aftonbladet. Det här upprepar sig hela tiden, han hittar på något och Aftonbladet skriver rubriker, det kan ju vara för att han är anställd av Aftonbladet. Jo, han har en stor makt bland innefolket, han fastlägger ju ”inne- och utelistan” - Det är ju tragiskt att en "riksmobbare" som Alex Schulman ska kunna sitta på den stolen. - och utelistan vill ju ingen hamna på. Varför gör han dessa, som vanligt folk skulle kalla idiotiska, gärningar om och om igen? Han gör det för att hans blogg ska få in läsare, det är ju antalet besökare som bestämmer hur mycket cash han drar in, han kan inte annat än le hela vägen till banken.

Det är dumt att kalla honom idiot, för han drar ju in stålar, men jag kan inte annat än tycka han är en sådan. Jag tror att han har problem med att analysera konsekvenserna av sitt beteende innan han ”klampat i klaveret”. För mig, personligen, var han en ”Rubrikfigur” – en sådan där som man ser på löpen men inte bryr sig om – tidigare, men sen läste jag om att s.k. ”huliganer” varit taskiga mot honom. Jag var tvungen att kolla upp det, och det visade sig att han sagt ungefär så här: ”Djurgårdare…..Jag vill bara pissa på Djurgårdare…”. Det uttalandet hade inte tagits emot med glädje bland Djurgårdssupportrar, speciellt inte hos dem som kallar sig ” Djurgårdens Fina Grabbar, DFG”. I alla fall, några supportrar, förmodligen Djurgårdare, hade skrämt honom i en trappuppgång till den milda grad att han börjat, enligt förövarna själva, gråta och bett om ursäkt. Det är för att han inte tänker efter som jag tycker att han borde gå under epitetet dumhuvud. För även om han än en gång fick rubriker, så kunde det blivit så att han inte fått glädjas åt slantarna på banken. Jag måste dock ge honom "cred" för att han gjorde en rätt analys efter "trappuppgångsincidenten", då han valt att mobba något mindre aggressiva grupper bl.a. kattägare.

Nu är Alex före detta fru på tapeten, hon har visst sagt att någon var lite väl bögig i Idol. Det är väl så nära massmedialt självmord man kan komma? Jo, låt mig få förklara. Att säga en sådan sak i teve är dumt, men att säga en sådan sak i Idol - vilket jag tror de flesta homosexuella följer, det är väl bara schlagerfestivalen som är större (visst har jag fördomar!)? - måste väl ändå vara höjden av sinnesslöhet. Det slutar inte där, för kvinnan i fråga förstår inte varför människor är så upprörda, detta trots att kanalen hon jobbar för tagit avstånd till hennes yttrande. Hon vill inte vara en förebild och hon ska fortsätta vara sig själv. Hon har bl.a. sagt att ” – Det är väl inget taskigt. Jag lägger ingen värdering i det.” ? Ingen värdering, förklara för mig, någon! Jag är förlorad i hennes tankebanor, jag ser ingen logik i dem, kanske att hon ville följa sin föredetta "mans" exempel...

Hipp hipp hurra!

Bara ett minne blott?

Igår fick jag min födelsedagspresent av Kirsi! Min födelsedag är ju den 30/10, men det är ju bra att hon redan avklarat presentutdelningen. Vad jag fick? Det var liten påse fylld med små Niveaprodukter, den var inte inslagen, men det ska ju ändå bara öppnas. Jag såg en liten roll-on for men, resten av innehållet meddelade Kirsi mig samtidigt som hon plockade in det i mitt toalettskåp. Det var visst någon ”anti-aging-lotion” och något annat som jag inte minns just nu, men det var sådant som jag förstås alltid önskat mig. Hon vet så väl vad som går hem hos mig, min söta älskling. När frågan om vad jag önskar mig i födelsedagspresent tidigare kommit på dagordningen, så brukar jag svara: ”Ingenting, jag har ju allt jag kan önska mig Älskling.” Nu fick jag en reklampåse från Nivea, den var gratis, så det är ju för väl att hon börjat ta mig på allvar. Nejnejnej, jag är inte bitter…

Näe, jag är inte bitter, nejnej absolut inte! Jag är glad att bli ihågkommen, vilket jag inte blev på min födelsedag -04. Jag hade iofs glömt bort det själv, men det är ju inte mitt ansvar att påminna någon om min födelsedag. Eller? Det var när jag skulle hämta Kirsis lillasyster Mari från tuben som jag kom på att det var min bemärkelsedag. Jag stannade till på Mellqvist kaffebar för att avnjuta en dubbel macchiato, när Erik (ägaren) sa att han bjöd på kaffet, hejdade jag mig och kom på att det var min födelsedag. Jag tittade förvånat på Erik och sa: ”Vadå, vet DU att jag fyller år idag?”. Erik svarade: ”Gör du!? Ja men då passar det ju bra att jag bjuder.” Jag hämtade Mari. När vi kom hem påminde jag familjen om att jag fyllde år denna dag. Vi hade planerat in Disas dopdag på den dagen och det hade hela familjen fokuserat på, även jag, men jag är inte bitter. Nejnejnej absolut inte bitter… ;)

Är hon berusad, eller?

Hon raglar omkring i vår lägenhet, stödjer sig mot soffan och tar sats för att ta sig de få stegen till vardagsrummets "passage". Hon koncentrerar sig för att kunna gå någorlunda rakt, hon har sin mobil i ena handen, så bär det iväg, vinglande och sluddrande tar hon sig till slut fram till sitt mål. Hon stöttar sig mot passagen, balansen är alarmerande dålig, hon vänder sig mot Kirsi för att sluddra något ofattbart för att, helt plötsligt, hojta till. Hennes mobil dimper ned på golvet, all hennes uppmärksamhet krävs för att hon ska lyckas ta upp den utan att dratta på ändan, en otrolig balansakt som hon triumferande klarar av. Hon tittar på Kirsi en sista gång, släpper taget och fortsätter vacklande in i sitt rum.

Nej det är faktiskt inget fyllo jag beskriver, utan det är vår lilla Vilda. Det hände sig häromdagen när Kirsi, helt apropå, sa: ”Det är som att bo med ett litet fyllo.” Jag tittade på Kirsi och märkte att hon, leende, tittade på Vilda, jag iakttog Vildas ostadiga steg mot sitt rum - samtidigt som jag fick historien ovan beskriven av Kirsi - och svarade: ”Jo, men det är ett väldigt sött "fyllo"!”

Mammamobbning och gengångare.

En konversation mellan Kirsi (K) och mig (J) den 24 september 2008:

K: Jag blir så trött på kvinnor som bara SKA snedda framför barnvagnen, hur var det med den kvinnan som skulle snedda framför dig idag?
J: Eh, hon stannade… men hon kände sig tvungen att sparka till min häl lite när hon snedda bakom mig.
K: Jag fattar inte hur de tänker… (Kirsi spelar hur en kvinna som ska till att gena tänker) Jag måste gå in framför vagnen här för att tjäna en halv sekund.

K (igen): Det är så irriterande. Jag har själv gjort så och jag minns så väl när jag kom på att det var lite onödigt att försöka gena genom en vagn. Det var en man som bara körde på mig, då tänkte jag att, ja varför tror jag att alla ska stanna för min skull?

Det här samtalet började bli väldigt intressant.

J: Har en man genat ”genom” dig någon gång?
K: Nej, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall.
J: Haha, det här är intressant, för de gånger jag stannat för att någon prompt ska gena framför vagnen så har det alltid varit kvinnor, att du säger att det mest är kvinnor, sätter mer tyngd i den här storyn.
K: Ja, där tycker jag att du har ett ämne att blogga om.
J: Det lär nog bli ett inlägg om det här ämnet.

Samtalet fortsatte in på annat. Kirsi har tidigare berättat om hur äldre kvinnor betett sig respektlöst mot henne i bussar och i tunnelbanan. Jag har aldrig råkat ut för det själv av förklarliga skäl, jag har nämligen hört att jag har en ganska hård uppenbarelse. Jag vet! Jag begriper inte heller vad de menar?

Jag läste en artikel i ”Allt om barn” som visar att Kirsi inte är ensam om att uppmärksammat detta fenomen. Jag har tänkt på detta ämne och har en teori om varför ”mobbningen” mot mammor kommit till och här nedan följer den.

Som ”vanliga döda” har vi alla säkert, någon gång, varit med om att mammor tar upp all plats på trottoaren, det finns några av den sorten. Jag har själv irriterat mig på den respektlöshet de mammorna visar. De som kallt räknar med att alla mötande ska gå ut på gatan, de ska gå tre vagnar sida vid sida, bara för att de ska kunna ”snacka” med varandra. Det är förmodligen dessa fåtal mammor som förstör för de som ”sköter” sig.

Det är lite ”samesamebutdifferent” för barnvagnsförarna, som jag själv har stor erfarenhet av. Det finns ”vanliga döda” (oftast män i övre medelåldern) som helt enkelt VÄGRAR att gå åt sidan när man kommer med barnvagn. De som kallt räknar med att (upprepningen är avsiktligt) alla ska gå åt sidan för att de ska väl inte behöva gå åt sidan? Att man sedan rullar en barnvagn, som kan var extra tung av matkassar, tas det ingen hänsyn till. UR SPÅR HÄR KOMMER JAG! Satan vad de är irriterande.

För att sammanfatta det hela. Respektlösheten verkar ha eskalerat i båda lägren. Jag tror att det är de här ”rötäggen” jag beskrivit ovan, som har startat det här ”kriget” mellan oss som tidigare visade respekt för varandra. Vad göra? Vi kan ju börja med att visa hänsyn för varandra…

Smekmånaden, dag 2 Centralbadet

Poolen i Centralbadet. OBS! Det är inte Kirsi och jag på bilden.

Den andra dagen på Kirsis och min ”smekmånad” började med att vi lämnade Disa på dagis, för att därifrån direkt bege oss till Centralbadet för frukost och bad. Den enda njutning jag hade av frukosten var sällskapet, att ett sådant välrenommerat ställe serverar s.k. ”trosskydd”(skivad ost, precis sådan man får på Södersjukhuset) som enda ost är för mig en gåta. Vi reagerade även på personalen som var av en mycket egendomlig sort. De dukade inte av på borden förrän frukosten var slut? När en kund sa: ”Jag tar en kopp från baren för att de är slut vid kaffebordet. Om man jobbar inom restaurangbranschen borde en klocka ringa i huvudet där ”FYLL PÅ MED KAFFEKOPPAR!” skulle blinka som första åtgärd. Inget hände.
Kirsi och jag njöt trots allt, för dem som har barn är det uppenbart varför, men för er övriga kanske en förklaring är på plats? Med barn är det stört omöjligt för två vuxna att föra en konversation utan att ständigt bli avbrutna, det här är inget gnäll det är bara fakta. Därför kan den tilldragelsen att man får prata med varandra över en timma utan att bli avbruten vara en ljuvlig upplevelse.

När frukosten var förtärd var det dags för badet, vi har badat på Centralbadet ett antal gånger så inget nytt under solen, men ack så härligt. Först satte vi oss i thermalbadet där tillbringade vi trettio minuter för att sedan byta till jaccuzin som vi inte provat tidigare. Jag tyckte inte om jaccuzin. Jag fick sitta och spänna mig för att inte hamna hos grannen (en kvinnlig turist från Japan, ett roligt sammanträffande?) p.g.a. kraften i ”jetstrålen”, det var inte behagligt. Det tog inte så lång stund innan jag gav upp för att ta mig dit jag verkligen ville vara, BASTUN.

Det är något med mig och bada bastu, jag njuter oerhört av att sitta i en riktigt varm bastu. Kirsi och jag bestämde att hon skulle knacka på fönstret till herrbastun, då hon var klar för att sätta sig i ångbastun med mig. Kirsi var fortfarande sjuk(se ”Smekmånad, dag 1”), jag tror att hon inte kunde njuta av bastubadandet, vilket hon annars brukar göra. När vi badat klart gick vi hem för att umgås med Kirsis föräldrar och invänta kvällens stora händelse, nämligen hockeymatchen mellan Djurgården och Timrå på Johanneshovs isstadion, vilket jag kommer att skriva om i nästa del av ”Smekmånadsserien”.

Vilda gick till Mellqvist

Vilda efter sin promenad.

foto: Joakim Draköga

Igår var det dags för ännu en premiär, Vilda skulle få GÅ till Mellqvist kaffebar för första[1] gången. Jag hade förberett henne hela morgonen, pratat om det och fått henne att se fram emot denna oerhörda strapats.

Vi lämnade Disa på dagis vid nio på morgonen, och sedan for vi hem för att äta mellis (Haha vi kallar Mellqvist för Mellis i vår familj) vila och avsluta med att äta lunch innan äventyret skulle ta sin början. När vi väl skulle iväg så hade jag byggt upp en sådan förväntan hos Vilda så att när jag tog på de nya Vikingkängorna (födelsedagspresent från mummo och vaari) skrattade hon hela tiden. Vilda skrattar när hon förstår att det ska hända något roligt, det har jag glömt att berätta, men när jag t.ex. tar på mig bärselen skrattar Vilda hela tiden, ett bra sätt att visa pappa när man uppskattar något (bara ett tips till mina ettåriga läsare). Ok, tillbaks till eskapaden! När vi var färdiga för avfärd bar jag ned Vilda för trapporna och ut på Vikingagatan, ställde henne på trottoaren och sa: ”Nu går vi.”
Det märktes att det även var premiär med de nya kängorna för Vilda, trevande började hon gå på sidan? Efter några meter gick hon som vanligt med ena handen hållandes mitt lillfinger.

Vi gick Rörstrandsgatan mot S:t Eriksplan, Vilda tyckte att det var kolossalt roligt att gå in i portgångar för att liksom springa ut ur dem, vilket hon gjorde så många gånger som jag mäktade, efter ca.5 gånger vid första porten sa jag: ”Nu går vi vidare.” varpå jag började gå mot Mellis med Vilda hållandes mitt finger. Plötsligt känner jag att hon drar mitt finger mot porten igen. Det slutar med att vi stannar vid varje port och när mitt tålamod, och kaffesug inte klarar mer, då får jag bära henne några meter för att hon ska ”förstå” att expeditionen måste fortsätta. Hon går in till en frisör på vägen, vinkar till en man och säger: ”ejej, ejej”. Då svarar han vinkandes: ”Hejhej, hejhej” vilket förstås gör henne väldigt nöjd. Det är ju så att de flesta i hennes ålder(1år) hela tiden prövar sig fram hur man ska få kontakt med sina medmänniskor, när de lyckas förstår de ju att de använt sig av rätt kommunikation. När vi äntligen, efter 30 minuter(200 meter), kom fram till Mellis hade pappas kaffesug nu växt till gigantiska mått, vilket inte var helt fel, för då smakade kaffet som sänt från himmelen.

Vilda gick omkring själv på Mellis, när hon var på väg ut sa jag: ” Nej Vilda inte ut.” döm om min förvåning när hon tittar upp på mig och säger något på sitt tungomål, för att sedan vända inåt igen? När jag fick min dubbla Macchiato[2] vill Vilda upp i min famn, då fick baristan Per äran att få hålla Vilda ett tag, vilket han gjorde med bravur.

När jag druckit upp var det dags för hemfärd, den tog ca.40 minuter(jag hade ju inget kaffesug längre). Det var samma procedurer på vägen hem, med en härlig liten parentes. Vilda gick nästan förbi frissan, men så plötsligt såg hon var hon befann sig och liksom sa ojdå för att vända, gå in och köra samma hälsningsfras och få densamma tillbaka. Ganska gulligt, eller hur? Vårt äventyr hade alltså tagit ca.1 ½ timma, då hade vi gått ca.400 meter och druckit en dubbel Macchiato, och det var dags att sova igen….

[1] Vilda har varit på Mellqvist otaliga gånger, det här var första gången hon gick dit.
[2] Ett litet tillägg, när jag träder in i Mellqvists lokal så är beställningen gjord, inga ord behövs längre. Är jag förutsägbar eller?

Sexbrottslingar SKA ut i ljuset!

Jag börjar med några citat från den här artikeln i Aftonbladet:
”Det finns just nu minst 347 sexförbrytare i Sverige som återfaller i brott.
De sitter av sina straff, kommer ut och gör om det. Vilka de är och var de håller hus vet ingen. Sverige saknar ett register för sexualbrottslingar. I Kalifornien räcker det med ett par tryck på datorn för att få veta vilka sexbrottslingar som bor i närheten.”

”I USA kan vem som helst när som helst se vilka som har förgripit sig på barn. Det är det lag på.”

”I Long Beach i södra Kalifornien får dömda pedofiler och andra sexbrottslingar inte längre bo närmare parker, skolor, stränder och dagis än 600 meter.
De får inte heller besöka skolor, bibliotek, pooler, shoppingcentrum med lekrum, busshållplatser där barn vistas eller fritidslokaler för unga.
– Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet, säger lokalpolitikern Suja Lowenthal.”

Jag är inne på den linjen. Att sexbrottslingar som återfaller till liknande brott efter första domen ska registreras ungefär som i USA. Vissa hävdar att man sonat sitt brott – som i något fall var 2 månader för upprepade våldtäkter mot en tioåring! – när straffet är avklarat. Så då ska en återfallsförbrytare inte kunna hängas ut, trots att det uppenbarligen finns en stor risk att denne ska upprepa sitt brott. Brottslingen har ju redan fått utstå ett straff, men jag tycker att Suja Lowenthals ord ovan är så kloka: ”Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet.”

Ni som läst min blogg tidigare, vet vad jag tycker om sexbrott. Det är så j…a fegt. Jag kan tänka mig ett straff för sådana brottslingar, att de låses in i ett rum med offrets aggressivaste manliga släktingar, för att de ska få chansen att visa hur de ser på det uppkomna läget.

Hyllad av alla?

Jag läser i Aftonbladet att Daniel Andersson, i fotbollslandslaget, blev hyllad av alla efter greklandsmatchen i somras!???
Citat från aftonbladet: "När sportbladet.se avslöjade Lagerbäcks uppställning i öppningsmatchen mot Grekland blev det ramaskri i hela fotbolls-Sverige.
”Sidleds-Danne från start, driver han med oss”, lät det.
Några timmar senare, under en nattsvart himmel i Salzburg och med en premiärseger i bagaget, var tongångarna annorlunda.
Daniel Andersson var en av Sveriges bästa spelare, han hyllades överallt och följde upp med ytterligare en super-match mot Spanien. " slut citat.

Stum av förundran läser jag dessa rader om och om, jag minns bara att alla jag pratade med, angående grekmatchen, inte kunde förstå hur Andersson kunde nämnas i samma artikel där ordet succé fanns. Jag blev så förvånad över aftonbladets ordval (efter grekmatchen), så jag gick och frågade många insatta personer om vad de tyckte. Av alla jag frågade så var det ingen som kunde säga att han utmärkt sig på annat vis än att han inte gjort bort sig och därifrån till succé är steget långt. Det var faktiskt en av dem som jag frågade som sa att: "Den succé han gjorde var att han gjorde vad han skulle...", och efter lite betänketid lade till: " Ja, förutom att han nästan spelade fram till ett grekmål då." . Det var just vad jag själv tyckte, han gjorde vad han skulle och var nära ett assist för grekerna. Att kalla det en supermatch..... ??? Jag hoppas att han inte bara gör en "bra match" mot Portugal, för då blir han väl moder till fem mål i baken.....

Smekmånaden dag 1

Kirsi och jag på Iron Maiden (Stadion) sommaren -08.

OBS! Kirsis ögonfärg är inte manipulerad,

de är så vackra.

Foto: Joakim Draköga

Nu har Kirsis mamma och pappa åkt hem till Finland igen, de kom i söndags morse (Vildas födelsedag) och den kvällen var vi alla i hemmets trygga vrå. Kirsi och jag hade två dagar då vi fick återuppleva en viss ”frihet” då vi bara tillbringade några timmar hemma på dagarna. Att Kirsi blev sjuk dagen innan föräldrarnas ankomst var förstås lite smolk i bägaren, men vi (hon) gjorde det bästa av situationen. Det första vi gjorde var att gå till "Mellqvist kaffebar, Birkastan" för att inmundiga kaffe(Joakim) och färskpressad jos(Kirsi), där frågade Anders – en av baristorna – om vi skulle till Djurgården och hångla, tror ni jag tjatat om vår ”frihet”? Jag skrattade och sa att det iofs var en bra idé men inget vi planerat. ”MotorcykelFredrik”, som har sitt kontor på Mellqvist;) sa att vi såg nykära ut!

Vi gick genom hela stan första dagen, så underbart att gå med sin älskade och rent ut sagt snacka skit, det bästa av allt var att inte bli avbruten varannan mening. Vi fikade på "Mellqvist kaffebar, Södermalm" (premiär) och åt turkiska hamburgare på Hisar Fastfood i hötorgshallen, en av Kirsis och mina favoriter. Efter lunchen gick vi i sakta mak hemåt för att tillbringa några timmar med familjen. Vi kollade av med mummo att allt gått bra, de hade gått tre timmar med Vilda i vagnen och Disa gåendes. Mummo var imponerad över att Disa orkat gå utan att gnälla en enda gång, jag förklarade att hon fått det med modersmjölken eftersom både Kirsi och jag gillar att gå. Vi åt mummos berömda potatismos och köttfärssås till middag för att sedan bege oss ut på ”äventyr” igen.

Vårt ”äventyr” bestod av att gå på bio, vi skulle gå på ”Patrik 1 ½” men den var slutsåld, så då blev det ”Step Brothers” istället. Den var ok, men inte mer, som tur var hade jag ett eminent sällskap! Efter bion gick vi till ”Bishop arms” vid Norrtull, jag valde dryck till Kirsi och mig, det blev en Gambrinus till Kirsi och en Cola till mig. Vi hade en mysig dag som kommer leva kvar länge i mitt minne. Jag återkommer om ”dag 2” lite senare.

Smekmånad!

Till Vildas ettårsdag, 5/10, kommer tjejernas mormor och morfar från Finland. Det ska bli kul att träffa dem igen, speciellt som mormor har mailat Kirsi, i omgångar, om att hon kan ta hand om barnen, så att vi (Kirsi och jag) kan rå om varandra :) Blir man glad eller blir man GLAD? Vi har planer på att gå och äta middag, gå på bio och även se en hockeymatch. För att ingen ska tro jag tvingar med Kirsi på hockey så kan jag meddela att Kirsi faktiskt är intresserad av hockey. Vi ska även gästa Centralbadet för en härlig avkoppling i bastu och bassäng.

Jag längtar!

SL har hört av sig.

Jag har fått svar från SL angående det här inlägget, de ursäktade sig och skrev att de skulle framföra kritiken till berörda i frågan. Jag vet inte om SL menade alla busschaufförer eller den aktuella i frågan, det vore ju sorgligt om de menade alla ;) Mailet var förstås allvarligt skrivet, vilket gör att jag inte vet om sarkasmen gick fram.

Opium eller Hasch? same same but different.

Det var väl Marx som myntade uttrycket: "Religion är som ett opium för folket." Nu lever vi i en ny era, därför vill Hedlundakyrkan i Umeå istället slå ett slag för hasch. Nej, nu tog jag i, men i ett informationsblad (se bilden ovan) skriver de jag citerar från Aftonbladet: "Alltid öppet för dig som är intresserad, nyfiken och vill pröva på". Slut citat. Eh, ok. Jag undrar varför de lagt dit en bild på cannabis vid sidan av en sådan text? Är det verkligen ett misstag? Jag minns när jag förde fram mina teorier om Jesus på religionstimmarna, där jag hävdade att "De tretton" kom på hela den här historien med Jesus när de "rökte på" och pimplade rödtjut. Och nu detta....hmmmm....ja, ni förstår säkert mina tankebanor.

Förresten, det är sådana här urklipp som kommer in till "Jay Leno show", ska nog tipsa dem om den här.

Det har, efter att jag publicerat detta inlägg, kommit till min kännedom att det förmodligen är Japansk lönn som avbildas på bilden. Det förstör ju inte humorn i den här historien, det blir ju än roligare, då "alla" tidningar i Sverige verkar ha trott det var haschblad på bilden.