Moster MariDet här är del 2 av min semesterberättelse, del 1 har ni här.
När vi kom fram till Finland bodde vi två dagar hos moster Mari, hon är Kirsis lillasyster på trettio bast, hon är väldigt ball och tjejerna diggar henne skarpt. Hon har dreads, tatueringar och klär sig coolt, vad mer kan man önska av en moster?
Hon är en ganska typisk finsk kvinna, inga problem att säga ifrån till barnen, pratar högt och intensivt och lagar god mat. Det är alltid lika skönt att komma hem till henne, för det är ganska ”laidback” för mig. Kirsi och hon snackar om allt möjligt och jag ”lyssnar in”. Ibland försöker jag mig på något finurligt instick, som tyvärr inte går hem alla gånger p.g.a. språkförbristningen, min finska är på ”förstår bra pratar sämre”- stadiet.
Barnen brukar springa ut i trädgården för att leta grodor, jovisst vet ni, Mari bor i en fin villa. De senaste åren har hon glatt - vill jag tro i alla fall - tagit emot oss som hennes gäster i några dagar. Det jag ser mest fram emot – förutom att träffa henne naturligtvis - är självklart bastun, hon har en jättemysig vedeldad sauna med sparsam belysning. Den största skillnaden mellan en svensk och en finsk bastu är belysningen, i en svensk bastu framstår den som en operationssals jämfört med i den finska.
”Moster Mari” är väl inte så bra på att läsa svenska, jag antar att hon inte läser min blogg så ofta, men det här inlägget kommer hon att traggla sig igenom. Hon ringer väl om två veckor och berömmer mig för min fantastiska förmåga att fånga en människas hela karaktär med några enkla meningar. Hehe
Ps Vi passar på att tacka moster Mari en gång till. Jag, Kirsi, Ida, Hanna, Disa och Vilda säger: ”Kiitos Mari”. ds.
När vi kom fram till Finland bodde vi två dagar hos moster Mari, hon är Kirsis lillasyster på trettio bast, hon är väldigt ball och tjejerna diggar henne skarpt. Hon har dreads, tatueringar och klär sig coolt, vad mer kan man önska av en moster?
Hon är en ganska typisk finsk kvinna, inga problem att säga ifrån till barnen, pratar högt och intensivt och lagar god mat. Det är alltid lika skönt att komma hem till henne, för det är ganska ”laidback” för mig. Kirsi och hon snackar om allt möjligt och jag ”lyssnar in”. Ibland försöker jag mig på något finurligt instick, som tyvärr inte går hem alla gånger p.g.a. språkförbristningen, min finska är på ”förstår bra pratar sämre”- stadiet.
Barnen brukar springa ut i trädgården för att leta grodor, jovisst vet ni, Mari bor i en fin villa. De senaste åren har hon glatt - vill jag tro i alla fall - tagit emot oss som hennes gäster i några dagar. Det jag ser mest fram emot – förutom att träffa henne naturligtvis - är självklart bastun, hon har en jättemysig vedeldad sauna med sparsam belysning. Den största skillnaden mellan en svensk och en finsk bastu är belysningen, i en svensk bastu framstår den som en operationssals jämfört med i den finska.
”Moster Mari” är väl inte så bra på att läsa svenska, jag antar att hon inte läser min blogg så ofta, men det här inlägget kommer hon att traggla sig igenom. Hon ringer väl om två veckor och berömmer mig för min fantastiska förmåga att fånga en människas hela karaktär med några enkla meningar. Hehe
Ps Vi passar på att tacka moster Mari en gång till. Jag, Kirsi, Ida, Hanna, Disa och Vilda säger: ”Kiitos Mari”. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar