Vilda störtdök.

Det är inte Vilda på bilden ;)

I dag blev dagen för Vildas första störtdykning, störtdykning är, i detta fall, när man handlöst faller mot golvet. Vilda börjar gå utan stöd vilken dag som helst nu, hon gjorde sitt första försök idag. Det gick inge vidare, två steg och rakt ned i golvet, utan att ta emot sig med händerna. Jag kan inte beskriva vilka känslor som genomfor mig under den stund hon föll, men tankarna var: ta emot dig, ta emot dig, ta emot dig, nej du tog inte emot dig. Under den stund hon föll så sög det i min mage precis som när man åker bergodalbana (är jag ensam om att det suger till i magen när någon gör illa sig?). Ansiktet rakt ned i golvet, skrik, och pappa redan framme för att trösta. Jag får gå en bra stund med den lilla innan hon lugnat ned sig, och när jag sätter mig med henne så ser jag ett blåmärke på ena kindkotan. Lilla gumman.....