Jag minns när Kirsi berättade om en arbetskamrat till henne , hon var en ensamstående mor som hade problem med sin son, 14 år, som spelade dataspel hela nätterna. Killen fick alltså sitta uppe och spela hela nätterna (även vardagsnätter), vilket givetvis hade till följd att han inte orkade gå till skolan på dagarna. Kirsi frågade om arbetskamraten inte kunde förbjuda sonen att spela dator på natten, svaret Kirsi fick var: ”Du vet inte hur det är att vara tonårsförälder.” Det här är alltså en sann historia som jag nu återger.
Jag anser ju att om man inte klarar av att ge sitt barn förhållningsregler, då är man ingen bra förälder. Att komma med en så lam ursäkt som hon gjorde är som att medge sitt nederlag. Jag tog för givet att denna son inte vunnit ”slaget” i tonåren, utan det var nog långt tidigare som han förstod vem som bestämde hemma hos dem.
Nu har jag läst om den här femtonåringen som spelade ett dataspel, jag citerar från Aftonbladet: ” De började vid 14-tiden och gjorde bara korta uppehåll för att äta.
– Jag drack stora mängd-er energidryck. Läkarna tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag kollapsade, säger Marcus.
”Var helt borta”
Först vid femtiden på söndagsmorgonen gick de och lade sig. Tre timmar senare steg de upp, åt frukost och fortsatte spela.
Vid 14-tiden föll Marcus ihop.”, slut citat.
Vänta nu, killen hade alltså spelat 15 timmar med korta uppehåll, sovit tre timmar för att sen fortsätta spela och när ett dygn hade avverkats kollapsar han? Det här hände med föräldrarna i hemmet. Jag måste säga att jag tycker synd om grabben, för det sista han kan ha fått i arvsmassan är IQ. Men allvarligt…Att sedan gå ut i tidningen och beklaga sig när sonen fått anfall? Jag slår vad om att föräldrarna inte ens fixade något cash för artikeln…
Jag anser ju att om man inte klarar av att ge sitt barn förhållningsregler, då är man ingen bra förälder. Att komma med en så lam ursäkt som hon gjorde är som att medge sitt nederlag. Jag tog för givet att denna son inte vunnit ”slaget” i tonåren, utan det var nog långt tidigare som han förstod vem som bestämde hemma hos dem.
Nu har jag läst om den här femtonåringen som spelade ett dataspel, jag citerar från Aftonbladet: ” De började vid 14-tiden och gjorde bara korta uppehåll för att äta.
– Jag drack stora mängd-er energidryck. Läkarna tror att det kan vara en bidragande orsak till att jag kollapsade, säger Marcus.
”Var helt borta”
Först vid femtiden på söndagsmorgonen gick de och lade sig. Tre timmar senare steg de upp, åt frukost och fortsatte spela.
Vid 14-tiden föll Marcus ihop.”, slut citat.
Vänta nu, killen hade alltså spelat 15 timmar med korta uppehåll, sovit tre timmar för att sen fortsätta spela och när ett dygn hade avverkats kollapsar han? Det här hände med föräldrarna i hemmet. Jag måste säga att jag tycker synd om grabben, för det sista han kan ha fått i arvsmassan är IQ. Men allvarligt…Att sedan gå ut i tidningen och beklaga sig när sonen fått anfall? Jag slår vad om att föräldrarna inte ens fixade något cash för artikeln…
1 kommentar:
I Finland har vi ett bra ordspråk :
"Se joka vitsaa säästää, se lastaan vihaa!" Fri översättning blir ungefär: "Den som inte bestraffar sitt barn, den hatar sitt barn!"
De "föräldrar" som inte vågar/orkar ta konflikter med sina barn utan låter barnen ta över hemma, de borde aldrig ha skaffat barn. Barn behöver TYDLIGA regler och gränser för att må bra och känna sig trygga. Då slipper de ju hela tiden testa var gränsen går. Nu vet alla som läser hur "hård" jag är som mamma, hos oss är det absolut INTE barnen som får bestämma det mesta.
Skicka en kommentar