Disa i skrinnartagen:)Foto: Joakim Draköga
Igår var jag ute och åkte skridskor för första gången på minst femton år. Disa var med som vittne/partner och hon var överlycklig av att få åka skridskor i sällskap med mig.
Historien bakom detta är att jobbarkompisen Birgitta frågade mig vad jag fått av tomten, jag svarade att jag fått pengar och att tomten tyckte jag skulle köpa skridskor för pengarna. Då säger Birgitta: ”Men hallå! Jag har massor av hockeyprylar hemma, grabbarna har inte hämtat dem trots mina påtryckningar, så om det finns något som passar är det bara att ta.”. Och på den vägen är det, igår kom hon med ett par ”42 och halvor”. Inte nog med att hon gav mig skridskor, hjälm och handskar, hon kom hem till mig med gåvorna också. Jag försökte få betala men det ville hon absolut inte höra talas om.
Från det ena till det andra, Birgitta är en kvinna som jag tycker ser otroligt snäll ut, det bevisades av att Vilda blev förtjust i henne på en gång, och det hör inte till vanligheterna att Vilda visar det mot ”nykomlingar”. Birgitta blir säkert glad över att hon gjort Disa överlycklig….. Mig också för den delen.
Tack Birgitta
3 kommentarer:
Hej Joakim,
Sökte efter en ljudfil med "klockan slår" och hamnade på din blogg. Även mina barn sjunger med i "klockan slår", nog är man stolt alltid!
Glömde att jag hittade det hela på din blogg med ett inlägg från den 24 augusti 2008.
Ok, det var lite offtopic just till detta blogginlägg, men kul att läsa:)
Skicka en kommentar