Veckorapport 3, ”nya livet”

Jag hittade en gammal bild på mig när jag är i full gång.

Jag får ursäkta för förseningen, det är ju meningen att den här rapporten ska publiceras på söndagen, men jag var ute och ”powerwalka” med Kirsi och det blev sent. Jag har nu kommit in i en rytm som innebär att jag har en vilodag i veckan. Den här veckans vilodag vilade jag faktiskt, vilket jag inte gjort de två tidigare veckorna. Jag går fortfarande samma runda som jag i tidigare inlägg beskrivit, någon kväll gick jag en kortare runda för att det inte skulle bli för sent och att Kirsi skulle slippa sitta ensam hela kvällen.

Träningen som jag gjort efter ”Walken” har jag numera varannan gång, detta p.g.a. att jag kände att min överkropp inte riktigt orkade med sådan träning varje dag, men den har gett mycket bra resultat. Jag känner att överkroppen blivit fastare och starkare.

Vad hände mer i veckan som gick? Jo, Disa och Vilda var på kontroll på BVC med sprutor för båda tjejerna. Vilda blev arg redan vid vägningen då hon var tvungen att vara naken, hon skrek och visade, med all tydlighet, att hon inte ville vara utan sin body. Distriktssköterskan Jana pratade på emedan jag fick hålla i en allt spattigare Vilda. Till slut avbröt jag Jana och sade: ”Kan vi ge Vilda den där sprutan? Jag tror Vilda blir lugn så fort hon får body och strumpbyxor på sig.” Jana svarade: ”Eh, javisst ja, jag ska hämta båda sprutorna.” Vilda fick sin spruta och hon var riktigt, riktigt, riktigt förbannad på mig som lurat henne till ett sånt här ställe. Jag skyndade att sätta på henne kläderna, under tiden hörde jag Jana fråga Disa om hon kunde sitta själv, eller om hon ville sitta i pappas knä när hon skulle få sprutan. Döm om min förvåning när jag hörde Disa, mellan Vildas skrik(jag höll ju på att ta på henne), svara: ”Nej, jag kan sitta själv.” Och under tiden som jag fick på Vilda kläderna fick Disa sprutan utan att hon gav ett pip ifrån sig. Och det var med stor förtjusning jag insåg att jag hade haft rätt angående Vildas gråtande/skrikande, för så fort strumpbyxorna var på tystnade hon tvärt och var sitt vanliga jag.

Ja BVC-besöket var den stora händelsen förra veckan och det faktum att jag nu har ett midjemått på ynka 97cm. Jag tycker det är på gränsen till otroligt att jag gått ned 5cm i midjemåttet på 3 veckor. Vikten stannade vid 82,2kg, vilket är helt ok.