Hockeypremiären är över och jag andas ut.

Just hemkommen från hockeymatchen mellan Djurgården och Luleå, den slutade 2-1 men det satt riktigt hårt åt. Jag var där med två polare, Kenta och Jesper, vi satt lite till vänster om klacken, eller satt? Jag stod upp mest hela tiden. Jo, jag gör sånt, sjunger med klacken alltså och svettig blev jag också, men det är så jag vill att det ska vara. Jag lever mig in i matcherna, jag är inte blyg och struntar i vad folk skulle kunna tycka om en 42 åring som ”skriker/sjunger” fram sitt lag, helt nykter dessutom. Nej jag bryr mig inte om folk skulle tycka jag är för mycket, jag vill leva ut mina känslor och jag gör det.

Det var en skön stämning inne på hovet, sittplats sjöng med många gånger och då blir det drag i den gamla isladan, det kan jag lova. Det är skönt att läsa Marcus Ragnarssons uttalande i Aftonbladet, jag citerar: ” – Man får rysningar av publiken, säger Djurgårdens Marcus Ragnarsson.” Slut citat. Jo, jag håller med. När vi, tio minuter innan match, äntrade hovet var det redan bra drag på klacken, jag sa till Jesper att det gick rysningar i mig.

Till matchen, det märktes att det var premiär, en del djurgårdsspelare var nog riktigt nervösa. Jag klandrar dem inte för det var jag med. Det var ganska stelt spel och jag lade märke till att Falken, före detta center, kanske inte passar som back, han verkade ha problem med att ”stoppa” anfallarna. Jaja, vi vann trots allt och jag fick äntligen stämma upp i ”Åh en sådan härlig dag, Djurgår´n vann Djurgår´n vann……

Jag ska passa på att tacka publiken som var på hovet denna kväll, ni hade hörsammat mitt tidigare inlägg ;) och gjorde denna kväll till ren succé.

Länkar till: DN, SvD, SvD

Djurgårdens kräftgång.

Röd som en kräfta!

Varning! Detta är ett sportinfluerat inlägg!

Ja, då var det dags att skriva av sig angående DIF fotbolls kräftgång. Det har varit en urusel fotbollssäsong för Djurgården, jag vågar knappt skriva: Det kan ju inte bli värre! För då blir det väl värre nästa säsong. Jag har inte skrivit om Djurgårdens förluster p.g.a. en enda orsak, det finns så många som gottar sig åt det, men nu kan jag inte vara tyst längre. Alla som har ett lag som de tagit till sitt hjärta vet hur det känns när drömmar brister!

Inför varje säsong så snackar man med polare om nyförvärven, vilka man tror på och tvärtom. Sedan har man alltid diskussioner om var laget glömts bort, var man glömt att satsa på en rejäl förstärkning. I mitt fall har jag väntat på en rejäl backförstärkning i många år nu. En riktigt säker mittback, en sådan som det inte finns något tvivel om att denne ska vara med i startelvan. Nu är det många som tänker: ”Men vi har ju Kuivasto och Johannesson!” . Jo, de har vi, men det räcker inte. Djurgården måste få en mittback som håller MYCKET hög klass.
Detta har oftast varit mitt argument i diskussionerna, men nu, idag. Vad behöver Djurgården för spelare idag?

Ja, var ska jag börja? Jag börjar från målvakt och går framåt.
Målvakterna, Dembo är helt ok, han kan vara kvar och reserven Wahlström är en klart godkänd reserv. Inga förändringar
Backplatserna, att vi behöver en ny mittback har jag redan nämnt, det skulle nog inte skada att plocka in en ny vänsterback också.
Mittfältet, Aki (om han blir hel, åtminstone en ”Akityp”), Daja, Prince (han kan faktiskt bli riktigt bra) och Rajalakso kan bli kvar. Resten kan vi klara oss utan.
Anfall, Oremo och Doktor Jones kvar. Mattias Jonson är ”bäst före” och skadad för ofta.

Ja, det var det vi behöver alltså köpa in ett antal spelare. Så Bosse, nu har du att göra.

Jo, en sak till, nu vill jag inte att det väntas till sommarfönstret öppnas.