Disas femårskalas

Hanna finns där bakom/under ballongerna.

Foto: Joakim Draköga

Disa nöjde sig inte med ett trollspö när hon skulle trolla.

Foto: Joakim Draköga

I söndags hade Disa sitt femårskalas, hon fyllde år den 8/3 (internationella kvinnodagen). Hon hade kalaset tillsammans med Emmy, en av hennes två bästisar den andra är Tiara. Kalaset var lokaliserat till deras dagis ”Två tungor”, det är också en historia! Dagisnamnet alltså.

Dagiset heter ”Kaksi kieltä” på finska, det finns väl inte en svensk som inte vet vad ”kaksi” betyder, men ”kieltä” innebörd är nog mindre känt. ”Kieltä” har två betydelser nämligen ”språk” och ”tungor”. Av någon oförklarlig anledning har dagiset valt att använda tungor (Två tungor) i namnet. Det hade varit mer begripligt om de använt språk (Två språk) då de flesta hade förstått att det är ett tvåspråkigt dagis det handlar om.

Tillbaka till kalaset. Det var några dagispolare där och det bjöds på godsaker. Den största behållningen för barnen, och oss vuxna, var när trollkarlen ”MaxMagico” kom för att underhålla oss. Det var många skratt och jag kom på mig själv med att skratta och njuta av att se barnen ha så roligt. Mitt största garv kom när fyraåriga Axel skulle förklara något för ”MaxMagico” och inledde sitt anförande med dessa ord: ”Faktum är….” Det lät så underbart lillgammalt. Jag gick genast och frågade Axels mamma, vid namn Annika, om det är hon eller Micke (pappan) som använder denna inledningsfras för ofta. Nu när jag tänker efter så har jag nog hört Micke säga det ett antal gånger;)

Efter ”MaxMagicos” föreställning var det dags för honom att göra svärd- , hund-, och ”jagvetintevad”ballonger. Denna avslutning utmynnade i att vår familj, Ida och Hanna var också på kalaset, tog bussen hem drunknandes i ballonger. Disa tyckte det hade varit jätteroligt, speciellt att hon fått hjälpa ”MaxMagico” med ett trick. Så det kan jag tipsa alla småbarnsföräldrar om, hyr in en trollkarl till kalaset.

Vilda gick till Vasaparken.

Vilda på en tidigare promenad vid Karlbergs station.

foto: Joakim Draköga

Den 18/3 gick Vilda och jag utan vagn till Vasaparken. Vilda har en tendens till att vilja bestämma hur vår dagliga eftermiddagsutflykt ska se ut, redan vid skötbordet när det obligatoriska blöjbytet innan utgång äger rum visar hon vad som önskas från hennes sida. Tar hon fram jeansen, eller andra byxor, så vet jag att det är promenera hon vill göra, hur jag vet det? Jo, för att jag är så lyhörd. Okej, okej jag ska förklara, men det kan vara svårt att förstå.

Så här var det. De gånger Vilda tidigare, innan jag förstått, tog fram jeansen eller andra byxor vid skötbordet, så tog jag (om vädret tillät) dem på henne. Vilda har inte skor/kängor i vagnen för då ligger hon i en s.k. ”åkpåse”, alltså tar vi bara på henne skor/kängor i hallen om vi ska på promenad. Hon har kopplat ihop jeansen/byxorna med att gå på promenad. Så om hon valt att vägleda mig om jeansen/byxorna vid skötbordet så blir hon jättearg om jag inte tar på henne skorna/kängorna i hallen, för då fattar hon ju att jag inte fattat. Äh, det här var inte alls svårt att förklara.

Ja, nu var det alltså promenaden jag skulle skriva om. Vi gick alltså ända till Vasaparken för att leka och sedan hem igen. Det är en ganska lång vandring för en 1 ½ – åring, Vilda började kinka de sista hundra, så jag fick bära henne de sista femtio. Vilda sov bra den natten…

Disas första tand

Ser ni gluggen?

Den 22/1 -09 tappade Disa sin första tand, hon fyllde fem år den åttonde mars i år så tandlossningen började tidigt. Disa hade sagt till om sin lösa tand ca. 2 veckor tidigare och då svarade jag: ”Vad bra, då lossnar den nog när moster Mari och Ari är hos oss(hon och hennes pojkvän Ari(ja, han finns i mari) skulle komma en vecka senare).

En vecka gick och moster Mari med följe kom hit och var här en vecka, men tanden vägrade släppa sitt grepp. Greppet blev iofs sämre för var dag, men tandjä..ln bet(haha) sig envist kvar. Så kom dagen då Moster Mari med följe skulle bege sig tillbaka till fäderneslandet, tandfán höll jag på att skriva, tandfén lyste med sin frånvaro!

Disa var något besviken när vi åkte till dagis den morgonen. När jag sedan kom och hämtade Disa på eftermiddagen kom hon springande mot mig och skrek: ” Pappa PAPPA TITTAAA!” Hon grimaserade så att jag absolut inte kunde missa gluggen i hennes nedre tandrad, min första tanke var: ”Nu passade förstås att komma féjä..l”. Nej jag bara skojade, jag var fullt upptagen med att ta in detta MIRAAAKEL som Disa fått uppleva under dagen. Enda lilla molnet på Disas himmel den hemresan från dagis var att hon inte hade fått visa gluggen för ”Maritäti”. Vi tog kort på henne och skickade till Mari, för vi kan ju inte missunna Moster Mari att få vara med och dela på upplevelsen av detta underverk…

Trädet lever!

Foto: Joakim Draköga

Trädet ovan finns att beskåda i Humlegården. Det är nästan så att man börjar tro att "Sagan om Ringen"-filmerna är sanna....

En sista koll.

Jag och Kirsi var på ”Designtorget” i Västermalmsgallerian och spanade, vi har gjort det några gånger. Jag såg de där mattorna ovan. Den till vänster: ”Mobilen, Nycklarna och Plånboken”, är självklart för ”folk i farten” .

Den andra däremot: ”Spisen, Fönstret och Strykjärnet”…. Min första tanke var: ”Den ska man inte ge till en neurotisk person………………….

Om det inte är så att man ogillar den personen förstås.” Ja ni fattar.

I´m Back!

Hej igen nu är jag tillbaka! Ok ok…Dämpa er! Jag hör hur ni jublar på Intensiven(IVA) Södersjukhuset och där nere i Smålands djupa skogar (Braås) . Ja, ni andra också! Jo, jag har kollat på bloggtoppen och förundrats över att jag har ca. 170 sidöppningar varje dag. Fortfarande!? Efter över fyra månaders uppehåll!? Jag vet inte vilka alla är MEN Det är NI som fått mig att skriva igen.


Jag kanske inte kommer att skriva var dag men skriva ska jag. Nu ska jag genast stilla er nyfikenhet, för jag vet att ni undrar varför jag så abrupt slutade skriva. De två största skälen för detta är:

Skäl 1. Det första skälet är att jag har lidit av ständig sömnbrist p.g.a. att min älskade dotter Vilda ej behagat att sova då andra(läs jag) vill göra det. Ja, egentligen har hon sovit, men vaknat ska vi säga minst 6 ggr per natt…. MINST! fram till 4-5/3. Ja, jag är pappaledig och då får jag förstås vaka på nätterna, vet inte hur många nätter jag sovit på vår nya soffa. Det är absolut inget fel på den, mina blivande svärföräldrar har gett den högsta betyg och jag instämmer med dem den är otroligt skön att sova på, men det är ju inte samma sak som att få ligga bredvid den man älskar (haha där fick du Fredrik, men du ska få mer). Ok, tillbaka till storyn. Nu sover hon i stort sett hela nätterna, har väl iofs fått vakna på sennatt/tidigmorgon de flesta nätter men det har blivit åtminstone 5 timmars sömn i sträck. Så nu har jag återfått krafterna och har en del uppslag till bloggämnen.

Skäl 2: Den andra anledningen är min vän Fredriks blogginlägg (i november månad -08 tror jag det var) där han driver å det grövsta om min blogg. Det är så j---a sockersött så att han mår illa osv. osv. osv. osv. Läs den här:
Ja, den verkar borttagen, jag hittade den inte….. Jag kan bara säga: ”Att med sådana vänner behöver man inga fiender!”. Efter hans påhopp tappade jag lusten att läsa hans blogg och som ni vet slutade jag blogga. Jag var mkt förbannad efter att jag läst den och först tänkte jag skriva en lika nedvärderande blogg om hans bloggande, men sen tänkte jag att min tystnad får tala.

Ja, dessa två saker sammanstrålade i tid, så jag kan inte säga vilken av dem som triggade mig till att ta ett så låååångt uppehåll, men Fredriks nedlåtande blogginlägg om min blogg fick mig att sluta läsa hans till idag. Jag har inget sagt till honom och t.o.m. skrattat när han berättade att Kjelle på jobbet misstänkt att det var så här det låg till. Varför? Jo, jag är så storsint så att jag ville helt enkelt inte göra honom ledsen ;) Nu har jag, trots det jag nämnde i förra meningen, skrivit detta blogginlägg för att rensa ut det gamla. Jag förmodar att Fredrik blir ledsen nu, det blir han om jag känner honom rätt. Men det får han ta, för jag blev ju sårad över hans vad jag tycker okänsliga inlägg på sin blogg. Ja, nu är det sagt och nu kommer det att komma roligare inlägg från mig i fortsättningen. Ja, redan mitt nästa inlägg tycker jag är en höjdare!

Till er alla som läst min blogg, Tack för ert tålamod.

Det jag skrev om Fredrik var från början menat som ett skämt för att få honom att bli skärrad, men när jag skrev det så kände jag att det nog fanns en hel del sanning i det.

Joakim Draköga

Brejk

Hej på er kära läsare. Jag har tagit ett långt brejk från skrivandet i denna blogg. Har funderat på hur jag ska lägga upp det i framtiden. Jag har bestämt mig för att sluta jaga läsare, då slipper jag jaga nyheter och länka till olika artiklar. Jag tror att mitt skrivande kommer upp några snäpp i kvalité genom att jag får skriva om sådant som jag VILL skriva om. Om man går in på bloggtoppen och kollar så har jag mellan 150-170 besökare här, trots mitt långa uppehåll. Det vittnar ju om att det är några fler än min familj som läser.

Nu på söndag börjar min nästan 9 månader långa pappaledighet, jag har haft "resfeber"(kan man nog kalla det för), inför detta. Jag har faktiskt många uppslag till inlägg men de får komma när lusten faller på. Nog för denna gång. Jag hoppas att ni har tålamod, för det ska komma fina alster om bl.a. Vildas dop i somras.