Ser ni gluggen?Den 22/1 -09 tappade Disa sin första tand, hon fyllde fem år den åttonde mars i år så tandlossningen började tidigt. Disa hade sagt till om sin lösa tand ca. 2 veckor tidigare och då svarade jag: ”Vad bra, då lossnar den nog när moster Mari och Ari är hos oss(hon och hennes pojkvän Ari(ja, han finns i mari) skulle komma en vecka senare).
En vecka gick och moster Mari med följe kom hit och var här en vecka, men tanden vägrade släppa sitt grepp. Greppet blev iofs sämre för var dag, men tandjä..ln bet(haha) sig envist kvar. Så kom dagen då Moster Mari med följe skulle bege sig tillbaka till fäderneslandet, tandfán höll jag på att skriva, tandfén lyste med sin frånvaro!
Disa var något besviken när vi åkte till dagis den morgonen. När jag sedan kom och hämtade Disa på eftermiddagen kom hon springande mot mig och skrek: ” Pappa PAPPA TITTAAA!” Hon grimaserade så att jag absolut inte kunde missa gluggen i hennes nedre tandrad, min första tanke var: ”Nu passade förstås att komma féjä..l”. Nej jag bara skojade, jag var fullt upptagen med att ta in detta MIRAAAKEL som Disa fått uppleva under dagen. Enda lilla molnet på Disas himmel den hemresan från dagis var att hon inte hade fått visa gluggen för ”Maritäti”. Vi tog kort på henne och skickade till Mari, för vi kan ju inte missunna Moster Mari att få vara med och dela på upplevelsen av detta underverk…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar