lördag 11 oktober 2008

Vilda gick till Mellqvist

Vilda efter sin promenad.
foto: Joakim Draköga

Igår var det dags för ännu en premiär, Vilda skulle få GÅ till Mellqvist kaffebar för första[1] gången. Jag hade förberett henne hela morgonen, pratat om det och fått henne att se fram emot denna oerhörda strapats.

Vi lämnade Disa på dagis vid nio på morgonen, och sedan for vi hem för att äta mellis (Haha vi kallar Mellqvist för Mellis i vår familj) vila och avsluta med att äta lunch innan äventyret skulle ta sin början. När vi väl skulle iväg så hade jag byggt upp en sådan förväntan hos Vilda så att när jag tog på de nya Vikingkängorna (födelsedagspresent från mummo och vaari) skrattade hon hela tiden. Vilda skrattar när hon förstår att det ska hända något roligt, det har jag glömt att berätta, men när jag t.ex. tar på mig bärselen skrattar Vilda hela tiden, ett bra sätt att visa pappa när man uppskattar något (bara ett tips till mina ettåriga läsare). Ok, tillbaks till eskapaden! När vi var färdiga för avfärd bar jag ned Vilda för trapporna och ut på Vikingagatan, ställde henne på trottoaren och sa: ”Nu går vi.”
Det märktes att det även var premiär med de nya kängorna för Vilda, trevande började hon gå på sidan? Efter några meter gick hon som vanligt med ena handen hållandes mitt lillfinger.

Vi gick Rörstrandsgatan mot S:t Eriksplan, Vilda tyckte att det var kolossalt roligt att gå in i portgångar för att liksom springa ut ur dem, vilket hon gjorde så många gånger som jag mäktade, efter ca.5 gånger vid första porten sa jag: ”Nu går vi vidare.” varpå jag började gå mot Mellis med Vilda hållandes mitt finger. Plötsligt känner jag att hon drar mitt finger mot porten igen. Det slutar med att vi stannar vid varje port och när mitt tålamod, och kaffesug inte klarar mer, då får jag bära henne några meter för att hon ska ”förstå” att expeditionen måste fortsätta. Hon går in till en frisör på vägen, vinkar till en man och säger: ”ejej, ejej”. Då svarar han vinkandes: ”Hejhej, hejhej” vilket förstås gör henne väldigt nöjd. Det är ju så att de flesta i hennes ålder(1år) hela tiden prövar sig fram hur man ska få kontakt med sina medmänniskor, när de lyckas förstår de ju att de använt sig av rätt kommunikation. När vi äntligen, efter 30 minuter(200 meter), kom fram till Mellis hade pappas kaffesug nu växt till gigantiska mått, vilket inte var helt fel, för då smakade kaffet som sänt från himmelen.

Vilda gick omkring själv på Mellis, när hon var på väg ut sa jag: ” Nej Vilda inte ut.” döm om min förvåning när hon tittar upp på mig och säger något på sitt tungomål, för att sedan vända inåt igen? När jag fick min dubbla Macchiato[2] vill Vilda upp i min famn, då fick baristan Per äran att få hålla Vilda ett tag, vilket han gjorde med bravur.

När jag druckit upp var det dags för hemfärd, den tog ca.40 minuter(jag hade ju inget kaffesug längre). Det var samma procedurer på vägen hem, med en härlig liten parentes. Vilda gick nästan förbi frissan, men så plötsligt såg hon var hon befann sig och liksom sa ojdå för att vända, gå in och köra samma hälsningsfras och få densamma tillbaka. Ganska gulligt, eller hur? Vårt äventyr hade alltså tagit ca.1 ½ timma, då hade vi gått ca.400 meter och druckit en dubbel Macchiato, och det var dags att sova igen….

[1] Vilda har varit på Mellqvist otaliga gånger, det här var första gången hon gick dit.
[2] Ett litet tillägg, när jag träder in i Mellqvists lokal så är beställningen gjord, inga ord behövs längre. Är jag förutsägbar eller?

torsdag 9 oktober 2008

Sexbrottslingar SKA ut i ljuset!

Jag börjar med några citat från den här artikeln i Aftonbladet:
”Det finns just nu minst 347 sexförbrytare i Sverige som återfaller i brott.
De sitter av sina straff, kommer ut och gör om det. Vilka de är och var de håller hus vet ingen. Sverige saknar ett register för sexualbrottslingar. I Kalifornien räcker det med ett par tryck på datorn för att få veta vilka sexbrottslingar som bor i närheten.”

”I USA kan vem som helst när som helst se vilka som har förgripit sig på barn. Det är det lag på.”

”I Long Beach i södra Kalifornien får dömda pedofiler och andra sexbrottslingar inte längre bo närmare parker, skolor, stränder och dagis än 600 meter.
De får inte heller besöka skolor, bibliotek, pooler, shoppingcentrum med lekrum, busshållplatser där barn vistas eller fritidslokaler för unga.
– Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet, säger lokalpolitikern Suja Lowenthal.”

Jag är inne på den linjen. Att sexbrottslingar som återfaller till liknande brott efter första domen ska registreras ungefär som i USA. Vissa hävdar att man sonat sitt brott – som i något fall var 2 månader för upprepade våldtäkter mot en tioåring! – när straffet är avklarat. Så då ska en återfallsförbrytare inte kunna hängas ut, trots att det uppenbarligen finns en stor risk att denne ska upprepa sitt brott. Brottslingen har ju redan fått utstå ett straff, men jag tycker att Suja Lowenthals ord ovan är så kloka: ”Det är inget extra straff. Det är en konsekvens av brottet.

Ni som läst min blogg tidigare, vet vad jag tycker om sexbrott. Det är så j…a fegt. Jag kan tänka mig ett straff för sådana brottslingar, att de låses in i ett rum med offrets aggressivaste manliga släktingar, för att de ska få chansen att visa hur de ser på det uppkomna läget.

Hyllad av alla?

Jag läser i Aftonbladet att Daniel Andersson, i fotbollslandslaget, blev hyllad av alla efter greklandsmatchen i somras!???
Citat från aftonbladet: "När sportbladet.se avslöjade Lagerbäcks uppställning i öppningsmatchen mot Grekland blev det ramaskri i hela fotbolls-Sverige.
”Sidleds-Danne från start, driver han med oss”, lät det.
Några timmar senare, under en nattsvart himmel i Salzburg och med en premiärseger i bagaget, var tongångarna annorlunda.
Daniel Andersson var en av Sveriges bästa spelare, han hyllades överallt och följde upp med ytterligare en super-match mot Spanien. " slut citat.

Stum av förundran läser jag dessa rader om och om, jag minns bara att alla jag pratade med, angående grekmatchen, inte kunde förstå hur Andersson kunde nämnas i samma artikel där ordet succé fanns. Jag blev så förvånad över aftonbladets ordval (efter grekmatchen), så jag gick och frågade många insatta personer om vad de tyckte. Av alla jag frågade så var det ingen som kunde säga att han utmärkt sig på annat vis än att han inte gjort bort sig och därifrån till succé är steget långt. Det var faktiskt en av dem som jag frågade som sa att: "Den succé han gjorde var att han gjorde vad han skulle...", och efter lite betänketid lade till: " Ja, förutom att han nästan spelade fram till ett grekmål då." . Det var just vad jag själv tyckte, han gjorde vad han skulle och var nära ett assist för grekerna. Att kalla det en supermatch..... ??? Jag hoppas att han inte bara gör en "bra match" mot Portugal, för då blir han väl moder till fem mål i baken.....

Smekmånaden dag 1

Kirsi och jag på Iron Maiden (Stadion) sommaren -08.
OBS! Kirsis ögonfärg är inte manipulerad,
de är så vackra.
Foto: Joakim Draköga

Nu har Kirsis mamma och pappa åkt hem till Finland igen, de kom i söndags morse (Vildas födelsedag) och den kvällen var vi alla i hemmets trygga vrå. Kirsi och jag hade två dagar då vi fick återuppleva en viss ”frihet” då vi bara tillbringade några timmar hemma på dagarna. Att Kirsi blev sjuk dagen innan föräldrarnas ankomst var förstås lite smolk i bägaren, men vi (hon) gjorde det bästa av situationen. Det första vi gjorde var att gå till "Mellqvist kaffebar, Birkastan" för att inmundiga kaffe(Joakim) och färskpressad jos(Kirsi), där frågade Anders – en av baristorna – om vi skulle till Djurgården och hångla, tror ni jag tjatat om vår ”frihet”? Jag skrattade och sa att det iofs var en bra idé men inget vi planerat. ”MotorcykelFredrik”, som har sitt kontor på Mellqvist;) sa att vi såg nykära ut!

Vi gick genom hela stan första dagen, så underbart att gå med sin älskade och rent ut sagt snacka skit, det bästa av allt var att inte bli avbruten varannan mening. Vi fikade på "Mellqvist kaffebar, Södermalm" (premiär) och åt turkiska hamburgare på Hisar Fastfood i hötorgshallen, en av Kirsis och mina favoriter. Efter lunchen gick vi i sakta mak hemåt för att tillbringa några timmar med familjen. Vi kollade av med mummo att allt gått bra, de hade gått tre timmar med Vilda i vagnen och Disa gåendes. Mummo var imponerad över att Disa orkat gå utan att gnälla en enda gång, jag förklarade att hon fått det med modersmjölken eftersom både Kirsi och jag gillar att gå. Vi åt mummos berömda potatismos och köttfärssås till middag för att sedan bege oss ut på ”äventyr” igen.

Vårt ”äventyr” bestod av att gå på bio, vi skulle gå på ”Patrik 1 ½” men den var slutsåld, så då blev det ”Step Brothers” istället. Den var ok, men inte mer, som tur var hade jag ett eminent sällskap! Efter bion gick vi till ”Bishop arms” vid Norrtull, jag valde dryck till Kirsi och mig, det blev en Gambrinus till Kirsi och en Cola till mig. Vi hade en mysig dag som kommer leva kvar länge i mitt minne. Jag återkommer om ”dag 2” lite senare.

torsdag 2 oktober 2008

Smekmånad!

Till Vildas ettårsdag, 5/10, kommer tjejernas mormor och morfar från Finland. Det ska bli kul att träffa dem igen, speciellt som mormor har mailat Kirsi, i omgångar, om att hon kan ta hand om barnen, så att vi (Kirsi och jag) kan rå om varandra :) Blir man glad eller blir man GLAD? Vi har planer på att gå och äta middag, gå på bio och även se en hockeymatch. För att ingen ska tro jag tvingar med Kirsi på hockey så kan jag meddela att Kirsi faktiskt är intresserad av hockey. Vi ska även gästa Centralbadet för en härlig avkoppling i bastu och bassäng.

Jag längtar!

SL har hört av sig.

Jag har fått svar från SL angående det här inlägget, de ursäktade sig och skrev att de skulle framföra kritiken till berörda i frågan. Jag vet inte om SL menade alla busschaufförer eller den aktuella i frågan, det vore ju sorgligt om de menade alla ;) Mailet var förstås allvarligt skrivet, vilket gör att jag inte vet om sarkasmen gick fram.

onsdag 1 oktober 2008

Opium eller Hasch? same same but different.


Det var väl Marx som myntade uttrycket: "Religion är som ett opium för folket." Nu lever vi i en ny era, därför vill Hedlundakyrkan i Umeå istället slå ett slag för hasch. Nej, nu tog jag i, men i ett informationsblad (se bilden ovan) skriver de jag citerar från Aftonbladet: "Alltid öppet för dig som är intresserad, nyfiken och vill pröva på". Slut citat. Eh, ok. Jag undrar varför de lagt dit en bild på cannabis vid sidan av en sådan text? Är det verkligen ett misstag? Jag minns när jag förde fram mina teorier om Jesus på religionstimmarna, där jag hävdade att "De tretton" kom på hela den här historien med Jesus när de "rökte på" och pimplade rödtjut. Och nu detta....hmmmm....ja, ni förstår säkert mina tankebanor.
Förresten, det är sådana här urklipp som kommer in till "Jay Leno show", ska nog tipsa dem om den här.
Det har, efter att jag publicerat detta inlägg, kommit till min kännedom att det förmodligen är Japansk lönn som avbildas på bilden. Det förstör ju inte humorn i den här historien, det blir ju än roligare, då "alla" tidningar i Sverige verkar ha trott det var haschblad på bilden.