Jag och min älskade Kirsi var på Iron Maiden när de spelade på Stadion den 16/7. Det var första gången vi båda var ifrån Vilda (9 månader) samtidigt, farmor var barnvakt med Ida(storasyster) som assistent. Vi hade en skön kväll där det kändes som jag var nyförälskad igen, det blir så när man inte får så mycket "egentid" tillsammans.
Innan Maiden kom in hjälpte jag ett gäng killar att få igång vågen på sittplats, det var lite segt i början men till sist kom de igång. Skillnaden mellan mig och de andra grabbarna var att jag var helt nykter och säkert 20 år äldre. Jag har inga problem att släppa loss nykter, jag tycker bara att det är underbart att få leva med i glädjen/ruset/lyckan. Och det är så skönt att ha en tjej som inte skäms när jag "lever".
Vi njöt av musiken, bästa låten var "Fear of the dark", så otroligt bra! När konserten var slut tänkte vi följa med kompisen Harri på puben, men då ringer min mor och säger, lätt panikslagen, att vi måste komma hem för att Vilda inte kan sluta gråta. Vad göra? Det är bara att tacka Harri för sällskapet och ta sig hem. Väl hemma lägger sig Kirsi och ammar Vilda, fem minuter senare ligger Vilda och snarkar i vår säng....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar