Disa äger fåglarna

Systrarna Vilda(liggandes) och Disa (skrattandes) Draköga.

Foto: Kirsi Ahlström

Jag hämtade Disa från dagis vid tretiden idag, Vilda var med i Emmaljunga-cabben. Jag frågade Disa om hon ville ta bussen eller gå hem. Det är en bra bit att gå från Idungatan till Vikingagatan hon svarade, glad i hågen: ”Gå!”. Så vi gick och det regnade.

Disas dagis heter Två Tungor den är Stockholms första privata finskspråkiga förskola. Hon går där för att vi vill att hon ska bevara finskan, vilket bl.a. gör det mycket lättare att vistas bland släktingarna i Finland. Jag har, p.g.a. mina dåliga finska språkfärdigheter, haft svårt med att kommunicera med släktingarna speciellt de som inte är så bra på engelska. Från den äldre generationen släktingar kan jag räkna till två stycken som kan engelska, Liisa och Seppo, vilket kanske inte spelar så stor roll i deras fall för båda kan många ord på svenska också ;)

Så går vi tillbaka till den ursprungliga historien. Disa, Vilda och jag gick vägen via Odenplan väl där såg Disa några fåglar och denna konversation följde:
Disa(D) - Jag talade om för mamma på morgonen att jag säger till fåglarna att flytta när bilar och bussar kommer.”
Jag(J) - Jaha.
D - Jo, jag tar hand om fåglarna, så att de inte ska bli körda på av bilarna.
J - Jaha.
D - Jo, (paus, Disa funderar) jag äger fåglarna och då måste man ta hand om dem.
J - Jaha.
D - Jo, det måste man, annars kan de göra sig illa.
J - Jaha (Paus, jag väntar för det mesta på att Disa ska fortsätta sina funderingar, därför dessa "jahan" och så är hon ganska snabb på att fortsätta också, men nu var hon tyst.) Men äger du
alla fåglar?
D - (Lång paus, Disa funderar) Nä, jag äger ju bara de jag ser.
J - (jag ler) Det är klart. (Paus) Du e så sööt!

Slut på konversationen om fåglar.